Igår var Irmelin och jag var på väg ner till morfar för fika. Han hade kört Oisín till engelskan eftersom Peter och jag jobbade. Självklart passade de på att köpa en vaniljkrans! MMmmm! Alltnog, på väg till morfar såg vi en larv. Alldeles mjuk och söt. Fast stor! På nåt sätt påminde den lite om en humla. Eller hur?

Irmelin klappar. Den var verkligen ullig! Hade man rakat den hade man kunnat sticka en yttepytteliten tröja. Inte jag förstås men Birka kanske? Fast då hade ju larven frusit, så det hade inte gått!

Han klättrade upp på handen med – notera stövlarna som sticker fram, där har min mobilkamera passat på att fokusera minsann:

Irmelin ville adoptera och ta hem den, vem ville inte det? Tänk att ha en sån här och gosa med hemma när Peter jobbar kväll:

På det kortet syns ullen bäst… Vad tror du Birka?