Irmelin och jag tittade på. Det var coolt!

…om man tycker multipla hakor är snyggt…!
Bilden är gräslig – men så rolig att jag bara måste visa! Enjoy!

Och en bild när jag ser lite mer normal ut – fast fortfarande glad! 🙂
Vissa kort är bättre än andra… XD

Vi var på Skene Järn och kikade runt lite. Det visade sig att de har ett pangpris (eller?) på att måla tillbehör till stegar! 629 riksdaler! Pinnarna? Plastplupparna under stegen? Skylten förtalte tyvärr inte VAD som kunde målas och jag hittade ingen att fråga heller.
Vad tror ni?

Hihi… 😀

Lilla Skrym… 🙂

Här ligger han och gottar sig…

Om jag hinner ska jag skriva ett inlägg imorgon om hur jag kämpade och kämpade men TILL SLUT hittade muffen. Stay tuned! 😀

Det finns ett gäng bloggar jag besöker dagligen. En av dem är ”En trevlig tjej” (Det är synd att det är så få tjejer som är trevliga nuförtiden.) som skrivs av en SFI-lärare i Stockholm med MASSOR av humor och ironi. Jag trillade in för ett par månader sedan och blev fast.

När jag läste där idag undrade hon varför Maria Montezami (nån lyxfru som jag inte orkar leta upp rätt stavning på, dessutom måste jag laga mat åt min arbetande karl) var refererare till hennes blogg (hon har aldrig skrivit en kommentar på Marias blogg, bara länkat till bloggen) och JAG – mina vänner – knäckte det! Det rörde sig om en pingback och nu har JAG t.o.m. förklarat hur man stänger av funktionen (tack google)!

Jag är nu – nästan officiellt – en hacker! Här har ni det inlägget. (Så får hon även en pingback, pedagogiskt va?)

I morse började jag 6.45 och Peter 7.30. Vi hade gjort upp innan om att han skulle ta barnen till dagis (Oisín med – han var enda barnet på fritids så han fick gå på dagis) så de slapp gå upp 5.30 utan kunde sova till 6.30 iaf. Jag skulle upp 6.20 och väcka barnen lite åt Peter.

Söta Peter väckte mig med i morse med världens mjukaste röst:
”Älskling, klockan är fem i halv nu…”
Jag tittade på klockan och vände mig mot honom och svarade:
”Tack, men jag tror ändå jag sover en timme till”

Klockan var nämligen 5.25 – men det är tanken som räknas! 😀

För nåt år sedan hände en skum sak här hemma… Jag har inte kommit mig för att skriva om den men så dök den bara upp i huvudet här idag och nu ska ni få höra om den promenadsugna ballongen! 🙂

Peter och jag satt och tittade på TV en sen kväll när barnen sov. Helt plötsligt ser vi Irmelins Dora-ballong komma åkandes bakom mig som satt i korta soffan. Den hade varit i barnens lekrum och hade nu ”promenerat” (alltså den var lite gammal och svävade nån meter över marken) från barnens lekrum genom hallen och in i vardagsrummet där den först gick fram till ytterdörren stannade liten stund, vände, tog en sväng in på toaletten. Där åkte den ända in till elementet och upp i taket där den hängde ett tag. På nåt sätt vände den ut därifrån, guppade lite vid soffan och gick till balkongdörren och stod där och guppade. Den gick helt självmant.
Till slut släppte vi ut den! Vi rörde inte vid den en endaste gång (förutom för att putta ut den genom dörren, har den gått dit så får den stå sitt kast!)!
Visst kan man prata om ventilation men det var oerhört creepy när den bara kom glidande sådär… Hade jag varit ensam hade jag nog ringt hit en kompis men Peter hade flyttat in då.
Vi blev så fulla i skratt. Det var inte löjligt och inte otäckt – bara… onaturligt. Vi tittade på varandra och sa: ”Det här HÄNDER bara inte… Det ser helt sjukt ut!” Också fnissade vi igen…

Så går det till hemma hos oss… 🙂

Arabiska (och alla andra språk , egentligen) kan ibland låta som svenska (om man har lite fantasi) och jag har många gånger fnissat lite när jag hört arga farbröder tala på nyheterna eller så.

Nu har någon tagit detta ett steg längre och klippt ihop en film med Gadaffi-uttalanden som kan låta som svenska ord – om man vill. Han låter som en sinnesförvirrad (nu menar jag inte vanlig demens…) gammal tant med utländsk härkomst som tagit alldeles för mycket anabola…

Bl.a. berättar han den urgamla historien om tomaten som gick över en väg (KOOOOOOOOM nu ketchup så GÅÅÅÅÅÅR vi! – kusin E’s bejublade version) – fast med en annorlunda tvist, kan man säga… Dessutom nämner han på ett antal människor, någon som heter Susanne verkar vara viktig men Börje… han är INTE populär. Det här med Aina och tomaterna verkade uppröra honom svårt med… Han gör klart att han inte är nöjd i alla fall.

Det bästa är väl om ni tittar själva. Jag har skrattat så tårarna runnit (ska förstås inte så mycket till) hoppas den kan förgylla din fettisdag med… 🙂

Långa versionen ca. 11 min (kan vara bra med pauser när han fepplar med glasögon och annat… annars missar man massor när man skrattar…):

Korta versionen ca. 6 min :

Ni vet de söta småfåglarna som befolkar våra trädgårdar och äter våra överblivna äpplen och uthängda talgbollar…? De räknades nu i helgen – vi hade fullt upp med att flytta runt i lägenheten (den 3-rums rockaden var inte att leka med…) och hann inte räkna en endaste liten Blåmes (de är ju hur söta som helst!).

Vill man ändå kika på fåglar så kan  man göra det här testet på svt.se: 
Kan du Sveriges vanligaste vinterfåglar?

Det var lite kul. Jag fick 9/10 rätt (lite besviken är jag). Hur går det för dig? 🙂

PS. Det kommer ett habiliteringsinlägg och ett inredningsinlägg. Sen. 🙂

När det regnade in hos oss för en dryg vecka sedan skrev jag om ett väldigt sött ploppande ljud. Lät ungefär som ”plupp-plipp”.
Jag kunde inte låta bli utan spelade in det med mobilen. Detta var i början innan det blev lite mer hektiskt och det började regna på sängen och Irmelin spydde hela tiden…

I klippet hör man hur jag jag fnissar lite och Peter suckar… 🙂 Man ser nämligen inte särskilt mycket, men om ni vill försöka så börjar filmen nere i hinken, så tittar den upp i taket och sedan ner i hinken igen.
Eller, vad fasen! man ser inget ändå; spetsa öronen, go’vänner!

Det var väl ganska sött? Eller hur? Man måste hitta silverkanten på molnen, vet ni väl… det här var silverkanten på vårt regnmoln! Sov gott!