I morse började jag 6.45 och Peter 7.30. Vi hade gjort upp innan om att han skulle ta barnen till dagis (Oisín med – han var enda barnet på fritids så han fick gå på dagis) så de slapp gå upp 5.30 utan kunde sova till 6.30 iaf. Jag skulle upp 6.20 och väcka barnen lite åt Peter.

Söta Peter väckte mig med i morse med världens mjukaste röst:
”Älskling, klockan är fem i halv nu…”
Jag tittade på klockan och vände mig mot honom och svarade:
”Tack, men jag tror ändå jag sover en timme till”

Klockan var nämligen 5.25 – men det är tanken som räknas! 😀