Så skönt med raka besked ist för skrämselpropaganda:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6019381.ab

Oisín har ju reagerat flera gånger på något som vi inte vet vad det är. Det började förra hösten med stora nässelutslag där huden är tunn. Svullna ögon, öron och läppar. Första två gångerna gick det tillbaka med hjälp av antihistamin hemma och kortisontabletter på vårdcentralen. Tredje gången (10 dec 2008) Gick det inte tillbaka. Klockan 6.15 på morgonen när Oisín precis vaknat fick han samma utslag igen. Det tar kanske tre minuter från att inget syns till att han är rödlila över nästan hela kroppen han får antihistamin (som han spyr upp senare). Sedan märker jag att han reagerar långsamt – är inte riktigt med och jag frågar om han har svårt att andas. Han nickar och jag lägger honom i sängen och ringer 112. De lovar att skynda sig och jag koncentrerar mig på att prata med honom så han inte ska förlora medvetandet. Ambulansen dröjer kanske 10 min, jag tycker att Oisín börjar (kanske önsketänkande) piggna till igen. När ambulansen kommer är POX 85% (syrehalt i blodet) han får genast adrenalinspruta och syrgas. Ambulans in till sjukhuset med sirener och blåljus och han får kortison och läggs in över natten för observation. Inskrivningssymtom/orsak: Anafylaktisk reaktion. Förstås. Hem med oss dagen efter får vi antihistamin, kortisontabletter och en anapen, spruta med adrenalin. Dessa har följt oss överallt, jämt sedan dess.

I september fick Oisín vattkoppor. Han har inte haft en reaktion sedan december. Då helt plötsligt kommer han upp klockan 23, har sovit ca 2 timmar och det kliar. Nässelutslagen kommer fort igen och jag får i honom medicin omgående. Både antihistamin och kortison så fort vi bara kan. Han smågnäller att det ”kliar så han skakar”. Det lägger sig inte men blir heller inte värre. En timme senare ser han likadan ut, det kliar inte så mycket men har inte lagt sig heller. Jag ringer sjukvårdsupplysningen och de säger att vi är välkomna in till akuten men att vi kommer bli sittande länge. Jag föredrar att stanna hemma och kolla honom varannan timme hela natten.

Problemet är att de jag pratade med på telefon trodde det berodde på viruset. Att det var själva viruset som fick honom att reagera. Hur kommer han reagera på svininfluensan? Och hur kommer han reagera på vaccinet? Eftersom han inte har svaga lungor så tar jag hellre risken med svininfluensan än med vaccinet eftersom vi inte vet vad han är allergisk mot. Kan vara precis vad som helst, tänk om det är något som finns i vaccinet? Som han får in rätt in i blodet (muskeln)? Vågar inte.

Däremot kommer resten av familjen vaccinera sig och vi kommer försöka hålla Oisín så långt från smitta som möjligt. Jag förstår faktiskt inte varför friska människor inte vaccinerar sig. Om ni inte vill göra det för er själva så gör det av solidaritet för andra som inte har möjligheten. Gör det för vår Oisín!

Uppdatering! Vill ju inte att Tanja ska ligga sömnlös och fundera där borta i Dublin… Därför meddelar jag här att jobbet på Fritsla gatukök fortsätter. Idag när jag var där och kikade genom fönstret såg jag att de rivit ner väggen bakom där disken stod innan och tagit väck takfläkten. Undrar just vad de ska göra…? Har inte hört något mer i byn, glad att det inte bara står iaf. Nån håller ju uppenbarligen på att göra nåt av det. Vill inte att det bara ska stå… Vill ha mjukglass, jue… 🙂

Så vem du än är… Hjärtinnerligt tack! Du behöver inte stressa så värst, har du bara hunnit ordna mjukglass till i april så lovar jag att stödja dig all the way!

Nostalgi… Titta:

På väg hem från Irmelins fotbollsträning i veckan gick vi förbi min gamla mellanstadieskola. Vad ser jag på asfalten? Delvis gömt av ny asfalt finns ett bamse-fiaspel som vi gjorde när vi gick i 5:an. Eller kanske var det 6:an? Liiiite färg finns t.o.m. kvar! Undrar om de stora pjäserna finns kvar nånstans? Minns dem som jättestora. I trä. Gjorde vi dem i slöjden, tro? Måste ju vara 17-18 år sedan!! Tänk vad vi är gamla…

Då är det nästan så tungt som det bara kan bli. Visst förlorade vi och tidvis var vi tidvis ganska uddlösa men ännu en gång är det Simon Helg som räddar matchen. Han och Monteiro gjorde så min dag ändå inte blev nattsvart trots allt! Och – som alltid – kämpen Igor Armas! Den underbara kramen han gav Poppen precis inna matchstart gjorde mig så lycklig! Kändes så genuin. Tror ni inte han stannar i ett eventuellt Superettan-lag? Av kärlek till Hammarby? Tror jag! Undrar varför AIK-supportrarna var så arga på Armas, förresten? Han kan ju vara rätt tuff (läs: bra!) men just det missade jag. De buade iaf och sjöng elaka ramsor. Dumma! 😉

Men än är det inte över! Vi kan fortfarande kämpa oss till poäng och be att Örgryte och Djurgården inte gör det. Jag saknar fortfarande Tony Gustavsson, känns så tomt! Jag saknar hans samtal timmen innan match med förklaringar om varför den eller den får spela – alternativt inte får spela. Thom bara rabblar. Det var riktig glöd i Tonys samtal när han uppmanade alla att komma till söderstadion. Första gången han ringde till mig spelades ”Just idag är jag stark” i bakgrunden. Vackert! Fördelen med Thom är dock hans klatschiga smällar i baken när spelare byts in. De går inte av för hackor. Kul, tycker jag!

Min älskling – som jag omvänt – har ett par superman-kalsonger som jag ber honom ta på inför varje match de senaste månaderna. Hittills har han vägrat men i mitt sökande efter den rätta ”koden” (på nåt sätt tror jag att om jag gör allt rätt kommer Hammarbys tur att vända. Om vi alla har rätt kläder, dricker rätt öl, tänker rätt osv kanske vi kan ändra på situationen. Befängt mern ändå kan man inte låta bli att tänka OM…) har jag äntligen lyckats övertala honom. Hammarby spelade bättre än på länge så det kanske är värt att pröva igen… 🙂

Nya tag på onsdag mot Trelleborg. Kanske att man borde passa på nu när barnen är borta och åka ner… Hmmm…

Igår när vi kom hem från mormor och morfar hade vi fått in en liten stackars livrädd fågel. Den flög runt i lägenheten och jag passade på att fota medan Peter försökte fånga den med handduk. Slutade med att den flög ut självmant genom balkongdörren. Vi gissar att den tog sig in genom vårt fönster som var lite öppet. Här i köket:

Hoppas den mår bra!

Japp. För exakt en vecka sedan – förra söndagen – fick vi trollbesök! Vi lade ut ett paket med Irmelins nappar. Hon var färdig med dem och hade inte nämnt napparna på flera dagar. Men först måste de paketeras! Hejdå nappisar:

Helt själv slog hon in sina nappar med stor omtanke om de stackars trollbebisarna som aldrig får några nappisar annars!

Oisín hade dåligt samvete över att inga troll fick hans nappisar – eftersom han aldrig haft några. Inte ens en liten snuttefilt hade han att erbjuda! Så han skrev ett brev. Lite hjälp av mamma hade han men stavade sig tålmodigt genom, ord för ord. Resultatet ser ni här:

Ja. Så sant så. Vi hade bestämt med morfar att vi skulle komma och fika lite med honom så vi bylsade på oss och gav oss ut i höstkvällen. Först lämnade vi förstås paket och brev bakom postlådorna inne i vår trädgård. Det är nämligen där trollen kryper omkring när de är i byn. De är så skygga!

Pirrigt! Vi tyckte det var en typisk trollkväll så vi sa att det inte var helt hopplöst. Kanske kanske kaaanske att de kommer ikväll. Man vet ju aldrig. När  vi kommit en bit på vägen insåg Peter att vi glömt kakorna vi skulle haft med till morfar (Pepparkaks-ballerina, MUMS! Rekomenderas åt er som inte prövat!). Han sprang tillbaka medan vi fortsatte ner. Väl hos morfar dracks det massor av te och vi avslutade med att spela Natur-memory med alla brickorna:

Peter vann, Oisín kom 2:a, Irmelin och jag 3:a och morfar sist. Han fick iofs telefon stup i kvarten så det var kanske inte så konstigt… Så var det bara att styra kosan hemåt på ganska trötta och nervösa ben… Hade de kommit…?

Visst hade de det! Och lämnat presenter som tack! Till båda barnen, ja snällare troll får man leta efter! Docka till Irmelin:

…och puttekulor till Oisín:

I sanning en kväll att minnas! 🙂

Nervöst som vanligt… Djurgården slog ÖIS igår så Hammarby ligger sist med både Djurgården och ÖIS på en poäng före. Hoppas, hoppas!! Castro-Tello förkyld, tyvärr men Igor tillbaka, guskelov! Heja Bajen!! Vi åker och laddar med spagetti och köttfärsås hemma hos bror nu, inte bra att dricka öl på tom mage… Barnen har åkt till Irland med pappa och sin ”plus-mamma” som de kallar hans sambo. HEJA BAJEN igen!!!

Är inne i en liten balett-period just nu. Tar några balett-steg lite här och där. En piruett eller två. Ett litet svanhopp. Föga smidigt och graciöst med mina 70 kg men desto roligare! Syster Josefina var nog allvarligt oroad över min mentala hälsa efter att ha sett min piruett idag vid frukost. Jag tycker alla ska ägna sig åt lite vardagsbalett. Om inte annat så får man sig ett gott skratt, livar upp sin vardag och har bättre hållning – iaf för en liten stund… 🙂

Idag har jag hämtat mina glasögon. Har haft på mig dem halva dagen. När jag gick från optikern blev jag yr och snubblade nästan fram… Optikern hade varnat mig men jag blev ganska paff ändå. Hade inte väntat mig någon sådan stor skillnad. Allt blev större och mycket klarare. Var tvungen att ta av dem, vågade inte köra med dem eftersom det var svårt att bedömma avstånd. När jag kom hem satte jag på dem och har alltså haft på dem sedan 14-tiden. Nu börjar jag vänja mig. Eller rättare sagt ögonen börjar vänja sig. Känner mig faktiskt mer avslappnad i ögonen och i ”huvudet”. Är faktiskt mycket nöjd. Ingen kvällshuvudvärk idag. Fast det har jag inte haft varje kväll, förstås. Har inga kort än men det kommer förstås. Är också nöjd med glasögonen jag valde i slutändan. Matchar min telefon! 🙂

Började morgonen med frukost hos mormor och morfar. Jättemysigt men konstigt utan melodikryss. Vid 10.30 drog vi oss uppåt för att gå tipspromenad. Vi gick lite innan för att ta på lite varmare byxor över strumpbyxorna. Irmelin vägrade och var tokarg. Slutade med att vi gick egen promenad utan tips. Vi gick runt fantastiska Finabo. Började på rinken nedanför ”rödrisma” som har använts för inlinehockey under sommaren. Det hade faktiskt frusit lite på vattenpölarna så man kunde halka runt lite om man ville. Och det ville vi!

Ganska tjock is faktiskt:

Vi gick vidare och skulle leka puh-pinnar på Solänge bro men bestämde oss för att gå den lilla stigen som finns innan man går över bron. Ni vet den in till vänster. Kom fram till finfin hästhage!

Och Irmelin drömde sig bort…

Som ni ser var det en fantastisk höstdag! Vi gick vidare över bron och bort mot blåsippebackarna. Busbarnen! Observera de nya jeansen på Oisín (födelsedagspresent från moster Fina och pojkvännen Niklas) och jeansen(!) på Irmelin. Det kostade, ska ni veta…

Vi gick vidare mot backarna och busade lite. Bl a lite gymnastiska övningar:

Oisín är en fena på att sparka på pinnar eller om han slog den med pinnen i handen. Minns inte, båda förekom. Såhär såg det ut iaf:

På vägen i skogen tittade vi på olika mossor och kikade lite efter troll. Visst var det tokigt? Var ju mitt på dagen – dåligt med troll ute då – men ändå… Lite spännande var det! Bor det något småtroll här, måhända….?

Det var en härlig promenad och vi traskade hem, alla lite trötta och hungriga efter nästan 3 timmar ute innan nästa äventyr började… 🙂