Jag är inte särskilt troende – inte ateist direkt… kanske snarare agnostiker? Jag tror väl iaf på en högre makt i någon form, ingen aning om vilken… Jag tror absolut att människan har en själ och att vi är mycket mer än bara våra kroppar. Bibeln, däremot är en annan femma, jag räknar inte bibeln som Guds ord. Bibeln är för mig en saga som människan hittat på. Jesus var en ovanligt godhjärtad man som var nytänkande och predikade om kärlek. Vägen från den hämndlystna guden i första testamentet till den kärleksfulle Jesus i andra är lite för lång för att jag ska köpa det. Själv går jag i kyrkan ytterst sällan och har inga planer på att varken gifta mig, döpa några barn eller begravas inom kyrkan. Jag betalar kyrkoskatt men bara för att kyrkan gör mycket för döende, anhöriga, deprimerade och alkoholister osv. Eller bara vilsna själar… Listan kan göras lång. Men i söndags, 1a advent, då gick jag!

Prästen var inte den mest spännande. Fast han är väl komminister, den här förstås – om det gör nån skillnad? Lite torr, fast det tycker jag nog om alla som predikar. Det enda jag minns var det han sa om adventsljusen. Det 1a ljuset är för det nya kyrkoåret, 2a för himlen (minns inte varför, tyckte han kunde förklarat mycket mer om det. Eller så vet alla utom jag…), 3e för Johannes döparen som förberedde för Jesus ankomst och det 4e för Jungfru Maria. Det tyckte jag var jätteintressant! Mer fakta i kyrkan, ist för vidskepelse… 😉

Dessutom tycker jag väldigt mycket om psalmer och orgelmusik. Vi har en fantastisk kantor i Fritsla. BS är mycket musikalisk och en mycket duktig körledare. Han visade prov på stilig sångröst i söndags när han sjöng solot i ”Ärones konung” (Om den heter så?) Hur maffigt som helst iaf! Den satt fint hos kören också. Den har de iofs sjungit sedan jag sjöng i Cantate för 20 år sedan… Anyway, Hosianna låter helt fantastiskt i en fullsatt kyrka! Det måste kännas än mer fantasktiskt om man har en tro! Åh det gör mig så lycklig att sjunga de psalmerna! Det är så skönt att bara klämma i. Avslutade med 108 ”Gå Sion, din konung att möta”… Så vackert! Efter gudstjänsten vände sig några bekanta i raden framför oss om och sa: ”Det är skönt att ha dig bakom. Då vågar man sjunga ut mer, du är ett bra stöd. Det spelar ingen roll om man sjunger lite falskt, man hörs ju inte så mycket ändå.” Svägerskan instämde. Hoppas de menade det som nåt positivt… 🙂 Jag blev iaf jätteglad eftersom jag älskar att sjunga. (Känner mig nu helt plötsligt som en Lucia-kandidat…) Det ska erkännas, förstås, att när jag sjunger i en sådan stor grupp som en fullsatt kyrka är jag inte heller så noga med att det blir 100% rent. De höga tonerna blir inte helt rena om jag inte sjungit upp innan men det är så härligt ändå! Sötaste var första tonen från orgeln när Irmelin hoppade högt och vände sig om med gapande mun. ”Bereden väg för herran”. Som ni förstår var det naturligtvis hur storslaget och högt som helst, det var ju trots allt 1a advent! Me like! Sedan satt hon så hela låten… Söt!!

Lägger in ett kort från 1:a advent. Bättre sent än aldrig… Tur att man kan fuska lite med datumen…

Såhär såg det ut första advent hemma hos oss:

Ny ljusstake för året. Vad det är mysigt med advent! Jussi Björling sjöng och vi bara myste…

Peter och jag har pusslat! Vi började förra (eller förrförra) vintern. Fina hjälpte till i början. Sedan hade vi bara det tråkiga vita kvar. Jag trodde nästan inte det gick att få ordning på det… SÅ många bitar som ser identiska ut… Omöjligt! Men det gick! Vi gjorde klart det igår med lite hjälp av kompis A som tittade förbi efter jobbet. Sedan kom Peter på den fiffiga idén att vi kan lägga det under glasskivan på vardagsrumsbordet. Visst! Men det är inte lätt att flytta 1000 bitar från en pusselmatta som är gjord för att hålla bitar på plats. Tog oss nästan en timme och vi var färdiga  efter 3 nångång… Men oj, vad fint det blev! Motivet med Adam som får liv av Gud, från taket i Sixtinska kapellet (tror jag, eller? Hoppas jag inte gör bort mig nu…) är SÅ fint! Titta:

Här i Fritsla öppnade ju Strands nu i år. För er som inte vet så är Strands som ett mini-GeKås, ni vet det i  i Ullared med en såpa på TV’n. (Don’t get me started on vad jag tycker om den dokusåpan! När jag kommer mig för ska jag skriva ett rejält upprört inlägg om det. Fast jag bara sett ett halvt program… Förnedringstv!) Nu tappade jag bort mig… jo, det är billigt som GeKås men mycket mindre. Ligger fint nere vid Häggån. De har haft en skylt vid tappen länge där det står Strands och en pil. När vi var på väg till päronen för middag fredag kväll låg den skylten ner. Jag var på väg att ta upp den när jag såg det här klistermärket:

”Vi har lagt ner din skylt” – där fick ni! Don’t fuck with vägverket! Sedan gjorde de den ultimata hämnden på företaget och vände skylten (som alltså låg ner, men ändå) så pilen pekade åt fel håll!! Check it out:

Det ni!

Då har jag äntligen kommit mig för att ta kort på granen med den halvlustiga stjärnan i toppen – som inte är i toppen… Från ena hållet (vänsterkortet) ser det tokigt ut, i skymningen iaf. Man ser ju grenarna. Det är taget med ryggen mot vägen. Det andra kortet har jag tagit från motsatt håll och det ser inte riktigt lika tokigt ut… Jaja, titta på bilderna eller kom själv nästa söndag och inspektera. Då ska här dansas!

Storleken tycker jag annars funkar bra. Bra jobbat Marks kommun!

Igår när vi varit på simskolan och sedan på MM’s och handlat med Oisín och kusin N åkte vi hem och hämtade Irmelin. Irmelin och jag gick hem eftersom hon inte fick plats i bilen. När vi kom hem satt de allihop med varsitt Nintendo DS. Irmelin var inte sen att sälla sig till skaran. Så här såg det ut där inne medan jag lagade mat:

Madrasserna låg på golvet sedan kusin E sov här natten innan. Lika bra att de används lite till… 🙂

Jag är inte jättebra på att laga mat. Det har jag aldrig sagt. Nånsin. Alla mina nära och kära vet att det hade varit lögn. Men jag är en hejare på pannkakor. Kan t.o.m. vända dem i luften till barnens stora förtjusning. Gör finfin Spaghetti Bolognese (vet att det bara är ett fint ord för vanlig köttfärssås men förstör inte detta för mig…) och supergod köttsoppa. Men dessa förbaskade varmkorvar… Hur svårt kan det vara? Varför, o varför hatar alla varmkorvar mig? Kokekôrvar gillar inte mig och jag tror jag gör dem arga. Arga så de spricker:

Vi minns väl alla Irmelins kalas när det var i princip bara var en köttmassa i kastrullen eftersom jag råkat stormkoka korven i typ 20 minuter. Det verkar som jag inte är förlåten än… Suck. Barnen tvingade i sig en korv var iaf.

Aldrig är julen så vacker som i slutet på november… Blir helt salig av alla stjärnor och lysande granar. Jag tröttnar faktiskt aldrig helt. Älskar den barnsliga lyckokänslan jag har hela december. Fast jag saknar inte julen när den väl är över. Då är jag färdig. Rätt många jag hört känner att de överdoserar på julkänsla – det blir liksom bara jobbigt. Känner jag inte igen. Kanske har jag än en gång hjälp av mitt barnsliga sinne? Jag passade på att ta lite kort i Göteborg igår (och ett i Fritsla):

Allt är som vanligt taget med min mobilkamera men det är inte skärpan som räknas – det är motivet! Julkulan finns på Dubliners i Göteborg och snöstjärnan till vänster är förstås våra vackra i Fritsla! Väldigt mycket ljus. Gör så att det pirrar i mig… 🙂

När vi gick från Brunnsparken mot Kompassen så började det snöa helt plötsligt. Jättekonstigt! Det hade ju regnat hela dagen och var säkert 7-8 grader varmt… Visade sig att det var något sorts skum! Oisín och jag var helt fascinerade och tittade länge. Peter sa att nån ligger däruppe och badar med JÄTTEMYCKET bubblor. Hihi! Jag försökte ta kort med min kamera men det blev verkligen inte bra. För mörkt och för långt bort. Men det måste jag tipsa er om! Alla ni som är i Gbg och vill ha lite snö – ni behöver inte vänta, snön finns bakom hörnet! Yey!

Längtar så till helgen när jag får börja pynta här hemma… Fast bara adventpyntet förstås! 🙂

Idag var vi med Oisín för att göra en EMG – ElektroMyoGrafi på Sahlgrenska i Göteborg. Det går till så att man först stimulerar musklerna med elektriska impulser. Otäckt men gör inte särskilt ont (jag fick testa först), man bara rycker lite i musklerna – utom jag som ryckte i hela kroppen. De testade i armen och benet. Oisín vägrade först klä av sig, han är ju så hemskt rädd för nålar. Vi hade förberett honom på att det antagligen skulle förekomma lite nålstick. Sköterskan och läkaren frågade om vi ville  att han skulle få lugnande innan – Dormikum. Det tyckte vi var en hemskt bra idé. Båda var fantastiskt professionella och lät Oisín ta sin tid. Han satt i mitt knä och höll Peter i handen. Sköterskan gjorde färdigt impulserna först. Sedan kom läkaren och gav honom medicinen. Det verkade efter en liten stund. Vi frågade Oisín om han kände sig lite dåsig varpå han sluddrade att han ”var jättepigg!” Sött! Läkaren började med att ta prover med impulserna, det enda Oisín inte klarade av var när de skickade in impulserna vid halsen, det gjorde nog  ont. Han grät ytterst lite. Så himla duktig!

Så gick vi vidare till nålarna. Oisín stelnade till lite men var lite borta av medicinen så läkaren kunde sticka rätt fritt. Han höll nålen så fiffigt i handen att den inte syntes alls. Toppen! Oisín hade fått Emla-salva (bedövande salva som de kallade Ängla-salva) tidigare så han kände nog inte så mycket av sticket. Nu fick han spänna musklerna med nålen i så de kunde mäta styrkan. Tre gånger stack han – två i benet och en i armen. Sedan fick han göra om impulserna i halsen, Oisín spände och rörde sig lite för mycket första gången. Just det! Nåt som var kul var när de tog 10 impulser på rad – det kallades tåg. Det gick väldigt fort och jag tyckte det lät som ett tåg. Tydligen berodde namnet på att det såg ut som ett tåg på skärmen. Väldigt sött var det iaf!

Så var det klart! Vi fick sitta kvar för att medicinen skulle gå ur kroppen på honom. Han var fortfarande slö. Efter ett tag ställde vi honom upp för att börja klä på honom. Han hade svårt att stå rakt och vinglade ganska mycket. Vi fick på honom kläderna och gemensamt valde vi en liten röd bil ur ”Barn-present-lådan”. Efteråt gick vi tilll McDonald’s och efter det till en leksaksaffär. Oisín hade fått en tia av moster Fina innan undersökningen – om han var duktig skulle han få en tia till som jag hade i fickan. Den hade han fått redan på sjukhuset. Han köpte sig en Gormiti + att han fick en extra i affären, förpackningen var öppen. Vi träffade Fina på hennes jobb och åkte sedan hem. Oisín hade fått 20 kr av mig med och köpte ett litet tuggummipaket som han skulle ha och bjuda Irmelin på. Snälla killen!

Vi fick inga svar idag. Det ringer neurologen om i nästa vecka någon gång. Jag har varit så inställd på själva undersöknngen att jag inte ens hunnit fundera på resultaten… De ska väl kunna visa på en eventuell muskelsjukdom om han har någon men det gäller inte alla sjukdomar. Det kan hända att vi behöver göra fler undersöknningar och det får neurologen i Borås avgöra. Det kommer bli en lång vecka, detta…

Skönt att det är över, jag måste säga att det gick över förväntan och jag är superstolt! Han är en riktig kämpe, vår Oisín!