Detta är Herman:

Jag har döpt honom till Herman Lindqvist. Blir så opersonligt med bara ett förnamn. Efternamnet är ju aningens givet… Han är fin! Han är en surdegskaka som min moster Bettan delade med sig av igår. Jag skulle inte ha någon (kommer säkert ha ihjäl den stackaren ändå) kan ju ändå inte baka så bra… Men så blev hon av med alla utom en och skulle slänga den sista. Det kunde jag ju inte gå med på så jag adopterade en Herman ändå… (Berodde kanske lite på att kakan var något av det GODASTE jag nånsin ätit! Kanel, nötter och choklad. Sedan äpple på det – fatta hur saftigt det blir!!! Sedan är ju min moster en hejare i köket med – icke att förglömma…).Så nu står unge Herman på min diskbänk och puttrar i min gröna favorit-skål (endast det bästa är gott nog), känner på mig att jag kommer bli lite sentimental och tårögd när Herman ska in i ugnen… Suck!

Idag ska vi röra i honom och om nån dag ska han matas (man fick med ett papper, hade aldrig gått annars), lever han fortfarande efter 10 dagar ska man dela på honom och baka sin del och skicka vidare resten till 4 personer. Nu är det så att man får vara lite uppmärksam på bubblandet (det är så sött, han bubblar så långsamt att det inte syns, nya bubblor hela tiden) för slutar det har han gått vidare mot det stora ljuset. Får vi hoppas isf, vill inte ha en spökdeg som hänger här hemma också… Japp, det var det. Jag kommer hålla er uppdaterade. Hoppas, hoppas han överlever…!