Japp. Nu har det gått en vecka. Löftena var svåra. Sockret har jag inte lyckats stå emot särskilt bra. Maten går bra vissa dagar, oftast inte – om jag ska vara ärlig. Faktiskt först idag som jag börjat ta mina stapplande steg mot sockerfriheten…

Det enda jag lyckats liiite med är tonsättandet. Fast jag har bara finslipat lite i tankarna. Och skrivit 2 nya texter ist. Går åt fel håll kan man säga…Blev så inspirerad av en av julklapparna av svägerskan, nämligen Lars Winnerbäcks bok ”112 sånger”. Nån dag ska jag sätta mig och spela igenom de gamla låtarna, de som jag fortfarande kan utantill. Han har skrivit rena kommentar på några låtar och det gör mig alldeles varm och lycklig inombords. Massa bilder och ibland små pilar och saker som gör det lagom personligt, utan att bli plottrigt. Åh, han är fin! Anyway, hans bok inspirerade mig mer till textskrivande än musikskrivande. Jag har ju lättare att skriva, behövs ingen gitarr, kan bara låta det flöda. Dessutom vill jag inte ta fram gitarren när Peter är hemma… Den där eviga scenskräcken (behövs ingen scen och det räcker med en publiken – även om han är min sambo i rummet brevid och kanske hör – för att jag ska bli helt toknervös…) är svåröverkomlig. Men jag vet att om jag väl sätter mig så är det SÅ kul och jag är färdig på ett kick…

Så ja, detta med nyårslöften var ganska mycket svårare än jag trodde. Men det har bara gått en vecka! Har 51 veckor till på mig. Det hinns la’ mä’!

Bilden har jag lånat från adlibris.com