Jag har åkt på ännu en förkylning. Täppt i näsan och ont i huvudet. Kollade precis hur ofta man får ta Sinova och hur många. Sååå tråkigt! Ska ta tabletter och gå och lägga mig. Något självömkande. Stackers…. 🙂

Peter köpte lampa på Netto. Jag misstänker att lampan inte är tillverkad i Sverige, framför allt misstänker jag att bruksanvisningen ursprungligen inte är skriven på svenska. Frågan är om de som översatt kan svenska eller om de bara använt googletranslate… Vad tror ni?

Hihihi… det börjar nästan omedelbart. ”Försök inte reparera eller kassera lampan annons.” Vad då annons? Doesn’t even make sense! Igen: annons?? ”Lampan är inte en leksak och bör placeras utanför djur och barn.” Jotack vi ska försöka att inte ställa lampan inuti någon. Inte ens någon som är vuxen, faktiskt.

Vidare är instruktionerna helt ok, men sedan visar det sig att ”Lampan är klar tillsammans.” Tillsammans med vem? Eller vad? Har de glömt skicka med nån del?! Och varför står det ”Collectors guide” som överskrift på det avsnittet?? Det är alltså nåt man ska samla? Och vidare ”Power lampan på knappen på / av-knappen” Vad i h-e? Det är liksom bara ord utslängda utan rim och reson. Funderade lite på om det är en särskrivning men får ändå inte ihop det.

Sist men absolut inte minst kommer det något kryptiska ”Exkl. Päron.” Exklusive päron?? Menar ni att detta är en lampa utan frukt? Tokigt. Eller är det det som saknas? Är det så att lampan är klar tillsammans med päronet?! Förvirrande. Tur att det bara är en lampa! Jag vet hur de fungerar och hur man kopplar in dem utan instruktioner.

Jag tycker det är anmärkningsvärt att det inte smugit sig in några stavfel. Egentligen inte några direkta grammatiska fel heller. Bara tokiga fel. Helt fel. Inte ens lustiga särskrivningar har de fått till. Bara de vanliga konstiga som finns i engelskan och är accepterade. Som ”Instruction Manual”. Inte 17 heter det ”Bruks Anvisning”… Tokigt.

Årets första vårtecken såg vi i söndags. Inte var det snödroppar eller vintergäck i år. Nej det var årets första tipspromenad som fick våren att pirra i kroppen. Med lite god vilja. För rimfrosten låg tjock över Fritsla efter köldgrader och dimma samma morgon:

Men vi gav oss iväg med vår i sinnet. Promenaden började som vanligt vi gamla Konsum, numera Nödhjälpen och fortsatte förbi Åkersta och svängde ner till Risma. Vi gick mellan villorna och vidare på Basteråsvägen där Peter bittert började muttra om Finabo och hur långt det var. Men vi vände upp igen och gick över Länsmansbro för att sedan avsluta i Viljans park. Så mysigt att gå ihop och filosofera över frågorna. Vem som vann? Jo det gjorde faktiskt Kusin E och Oisín. Mest av Kusin E’s förtjänst om vi ska ärliga. Hon visste t.ex. att Tokyo har mest invånare av alla städer i hela världen. Ingen annan av oss gissade det. 11 poäng fick de (av 12). Jag fick 9 tror jag. Riktigt bra av de yngsta! Dessutom fick vi alla en riktigt skön söndagspromenad i de vackraste av omgivningar. Ljuvliga Fritsla! Ses nästa söndag?

Samling kring frågan… 🙂

Jo ni, långt om länge tänker jag nu uppdatera mina löften:

• Sockerberoendet: Rätt bra faktiskt. Äter lite men inte alls lika mycket som innan. När jag blir sötsugen  på kvällen (vilket jag inte blir i samma utsträckning längre) blandar jag grapefrukt-apelsinjuice och bubbelvatten. Ungefär 40-60%. Det både mättar och tar bort sötsug. Är medveten om att det finns mycket socker i juice men mycket nyttigt med! Mest blir det ju vatten! 🙂
• Gå ner i vikt: Har kontrollerat mitt ätande lite bättre. Visst äter jag lite väl mycket fortfarande ibland men är nu nere på 67,5 kg! Innan frukost och så gott som naken, ute i vardagsrummet (lite olika vikt beroende på vart man ställer vågen). Likadant som jag vägde mig på nyårsafton. Inte alls illa!
• Tonsätta mina texter: Ja detta har inte gått så bra. Skrev en helt ny låt till Filips dop som jag blev nöjd med. Synd att jag var så vansinnesförkyld att jag knappt kunde sjunga. Den var i tretakt dessutom! Var fint, tyckte jag. Får spela den för Fredrik och Mikaela igen.
• 30-årskrisen: Detta kanske jag ger upp. Har liksom ingen riktig lust. Har inget att krisa om. Kanske har nåt litet släktkalas. Om ens det. Verkar jobbigt.

Smålöftena då… Småfobierna går sådär. Panik vid ringtittning fixar jag. Den ska bort (paniken)! Är borta. Try me! Träsaker i munnen är.. usch! Men naglar klipper jag hejvilt (fast bara på folk jag känner och jag frågar först)! Har blivit jättebra på det! Jag lägger mig faktiskt tidigare på kvällarna. Går upp tidigare gör jag också, fast för att jag måste. Faktiskt inte riktigt lika trött längre. Vårsången jobbar jag på K-E T har ringt och frågat om jag är intresserad. Visst! Bring it on! Att inte röra musen på plattan är stört omöjligt!! Blir tokig. Idiotmus!

Japp, det var ett litet urval. Ska försöka uppdatera lite bättre. Framför allt vill jag ta tag i musiken. Det blir bara av när jag måste. Behöver press för att ta mig för det. Dumt! Så kul när jag väl kommer igång men det är som om jag har nån spärr. Tänk om det inte blir bra, typ. Nöjer mig med en text som jag tycker är hyfsad även om den inte är färdig. Måste ha musiken till för att få in rätta orden, rätta takten, rätta… fan vet. Shit så frustrerande det är!!!

Har haft fullt upp hela helgen och inte kunnat blogga om melodikrysset som var lite lagom svårt. Jag tänker inte gå genom hela men vissa svar behöver jag leta upp. Som t.ex. V9 där Anders frågade om ett visst klädesplagg. Som skulle sluta med ”in”. Gabardin? Nej det är ju ett tyg… Då säger pappan ”Min blå blommiga krinolin” som den mest naturliga sak i världen. Hade jag aldrig hört talas om. Länkade till Anni-Frid i maffig blå klänning. Otroligt menlös sång.

Innan dess hade vi L8 och L11 som Johan tog direkt. Hur kan han dessa melodifestival-låtar??? Edin-Ådahl med ”Som en vind” från 1990. Verkligen INTE bra! Jag skrev bättre låtar det året och då var jag ändå bara 10 år…

Så L2, V14 och L3 där min andra bror, Fredrik överraskar alla (inklusive sig själv) med att helt enkelt namedroppa namnet Torgny och nån fyller i med Melins. Andersson tog vi lätt. Klart man känner igen ABBA! Det var något mer som vi klurade lite på… Jo!

V1 nåt från Taube? Bokstäverna hjälper inte heller. Argentina går inte in liksom… A M och R har vi så jag associerar bara till (Syd)Amerika. Men pappa börjar humma nåt om Köpenhamn. Danmark! Men vad är det för låt? ”Förälskad i Köpenhamn” från filmen med samma namn. Med Siw Malmkvist. Det där med Taube hittade jag nog på själv… 🙂

Sista låten L14 tog Fredrik också, vill jag minnas. ”Det är en trucker-låt”, utbrister han. Nästan. Lite äldre än så är nog ”Sixteen tons (of number 9 coal)” ”A mind that’s weak and a back that’s strong”. Men han kunde den, tänk vilka duktiga bröder man har…!

Irmelin ligger i feber idag. Jag skulle gått och lagt mig och vilat lite egentligen eftersom Irmelin sovit dåligt inatt. Ist fastnade jag här… men det var trevligt med. Nu har jag lärt mig massor nytt!

Oisín hade tid hos neurolog A och sjukgymnast G i tisdags, han fick även tid hos barndagvården för att göra tester. Vi började med att gå upp till BDV för att lämna morgonurinet vi tog hemma.
Sedan ner till A och G. De är mycket bra båda två även om A har en söt ovana att liksom fnittra lite mitt i meningarna. Lite som doktorn i Simpsons. Besöket gick bra. Mycket bra. Oisín är fantastisk på att kämpa på och göra vad de ber honom om. De är bra på att ge beröm också och han får verkligen vara i centrum. Det handlar om honom. Han fick hoppa på ett ben och gå upp och ner på en liten pall, gå ner på huk och sträcka på sig igen osv. Sedan kom A och drog i honom, böjde och drog igen. Höll emot när Oisín skulle sträcka eller böja på benen. De är båda överens om att han har hyfsad styrka först men tappar snabbt. Något vi håller med om. Han kan springa och få lite spänst i steget men bara några få steg, sedan blir det tungt. Liten….
Vi pratade även om att eventuellt hitta andra sätt att  göra matten på. Han ligger lite efter (enligt fröken) och jag är rädd att det beror på att han blir trött fort och inte orkar skriva. Han har ju lätt för matte… Jag ska konferera med läraren.

Så tillbaka upp för blodprovet. Det var detta jag bävat för hela morgonen. Han är ju så stickrädd och det är svårt att  distrahera honom. Emla-krämen fick han direkt på morgonen så den hade hunnit verka.
Vi fick tid att leka lite i väntrummet så Oisín spelade biljard med Peter. Jag läste lite skvaller. 🙂 Väl inne i undersökningsrummet var det riktigt svårt att distrahera honom, han vägrade titta på boken men vi hade en dam vid namn Y som lekte med oss och hon och jag hade en blåsbubbel-tävling (jag vann – enligt Oisín) och de lyckades ta rör efter rör utan att Oisín märkte nåt. Väldigt professionella sköterskor!

Sedan ner igen för att undersöka hjärtat hos en herr A (kardiolog?). Först med EKG och sedan med ultraljud. Det var häftigt att se hjärtat arbeta, man såg höger och vänster kammare och klaffarna som arbetade oavbrutet. Han mätte vänster kammare om och om igen. Det tog ganska lång tid och Oisín blev rätt rastlös till slut. A var väldigt pedagogisk och lugn.
Han hade en läkarelev med så han pratade mycket med henne men då fick vi ju ta del av informationen också. Lärorikt och kul!
Det visade sig att vänster kammare är något förstorad. Precis inom ramen för normala värden men ändå på gränsen. Så vi ska tillbaka om nåt år för uppföljning för att kolla att den inte blir för stor, däremot är det ingen fara för narkosen.

Det slår mig, såhär i efterhand hur fantastiskt professionella alla var! Väl där är jag så fokuserad på Oisín att jag knappt minns vad de heter. Oisín själv är så modig!  Mycket tack vare pedagogisk personal som tar sig tid att förklara och titta honom i ögonen och behandla honom som en människa och inte som ett okunnigt barn.

Vi har även fått svar från avföringsproverna. Inga bakterier eller parasiter hittade (tack och lov, usch annars!) och läkaren vill ha uppdatering för hur det går. Jag har inte sett nån skillnad, men jag ska fråga herrn himself senare. Så nu är det lugnt ett tag. Ortopeden den 19 mars och sedan till Sahlgrenska för muskel-biopsi 21-22 april.

Otroligt skönt att ha Peter att bolla tankar med och kramas med när oron blir för stor. En enorm trygghet och jag är så lycklig över att ha honom i våra liv! Min. Vår.