Kl. 19 ikväll sjunger Vårkören in våren på Bjälbo. Det kommer vara vackert och finstämt. Alla kommer ha mössor utom jag som vägrar eftersom jag inte tagit studenten. De kan kalla det ”sångarmössa” tills korna kommer hem, jag kommer ändå känna mig som en lögnare med den på.

Vi har övat tre gånger men eftersom vi sjungit ihop så länge kan alla sina stämmor och det handlar egentligen om att vi ska sjunga ihop oss. Vissa sånger har så många som sex stämmor. Det kommer bli så vackert och jag kommer att njuta! ”Vintern rasat” får vartenda hårstrå att stå rätt upp (utom håret på huvudet, förstås! 🙂 ) på övningarna i församlingshemmet. Det är mäktigt. Det är så härligt för alla lyfter sig ett extra snäpp på just ”uppsjungar-dagen” och jag kan njuta utan nerver och bara sjunga ut.

Det enda jag saknar är den gamla stentrappan på Bjälbo. Den var så fin att stå på och man kom i så bra nivåer…

Nej! Nu ska jag plugga färdigt för jag har golv att dammsuga och torka eftersom vi ska ha gäster här imorgon, dessutom ska vi på kalas ikväll till mostern. Hon fyller jämnt (typ 40 😉 ) så det blir lite kalas…

Så väl mött på Bjälbo om några timmar, då ska vi sjunga så ni nästan ramlar omkull! 🙂

Idag har vi gått och fått tokmycket vuxenpoäng. Vi hade nämligen möte med banken för att få ett lånelöfte så vi vet hur mycket vi får låna om rätta huset skulle dyka upp här i Fritsla. Nu har vi blivit lovade en nätt liten slant, så det är bara att vänta. SÅ nervös jag var. Jag frågade Peter hur nervös han var men han var inte ett dugg nervös. Jag trodde nämligen att de skulle skratta åt oss. Såhär:

”Haha.. så ni vill ha ett lånelöfte. Hihi…” (Bankpersonen fnissar bakom handen) ”Jaa, det ser väl bra ut men ni är ju inte vuxna! Tror ni att ni verkligen kan ta ansvar för såhär mycket pengar” (Här tänkte jag att de kanske skulle bli lite arga) ”Gå nu ut och lek och stör inte oss vuxna när vi ARBETAR!!”

Naturligtvis var det inte så för vi ÄR ju faktiskt vuxna. Iaf Peter. Och jag. Jag vet att många säger att man blir vuxen när man får barn men det kan ju vem som helst få! (Barn alltså) För att få ett lånelöfte måste man vara vuxen på riktigt. Ha ordnad ekonomi (vilket vi har) och planera (vilket vi gör). Jag vet inte varför jag blir nervös – jag är ju faktiskt JÄTTEvuxen! Egentligen…

Bankpersonen var jättetrevlig och förklarade allt vi (läs Peter)  funderade på. Det gick bra! Jättebra!

Vi handlade på Netto och jag var tvungen att köpa ett par solglasögon för att de har så roliga instruktioner på sina saker. Ni minns väl lampan? En ny godbit kommer imorgon. Stay tuned…! 🙂

Hammarby ligger nu 4:a i superettan. Efter stabilt spel mot Trollhättan där både Zlojutro och Hallenius (naturligtvis) gjorde mål känns det riktigt bra! Hurra! Såhär skriver de på Hammarby fotbolls sida: Skön tre-poängare… Nästa match är hemma mot Norrköping efter Irmelin-kalaset på lördag. Min Peter har köpt silver-puts och putsar mitt alrune-halsband och mina ringar. Han är fin! Min.

Edit 22.50: Nu har jag deklarerat. Nästan en vecka före. Vuxenpoäng.

Börjar med de glada nyheterna att Oisín går själv igen! Man behöver inte bära runt honom längre – om han inte ska gå i trappa. Det gör fortfarande ont. Vi var på kalas hos min kusin A som blir 11 på måndag – vi gav henne en discokula med tillhörande lampa i olika färger. Jättesnyggt! Skulle jag vilja ha själv. Min gick ju som bekant sönder under ett disco i höstas. det går vilt till på våra födelsedagsdiscon här i Fritsla! 🙂

Melodikrysset löstes i morse med te och varma scones på ettan – som det ska vara, helt enkelt. Jag orkar inte skriva alla rätta svar men måste bara påpeka att (V11) Neil Young var med idag. Tänk alla gånger som det varit kanadensare med och vi har trott och hoppats på att det ska vara Neil Young men det är alltid nån fjantig Bryan eller trist ylande Celine! Jag tror bror min blev så förvånad att han inte kopplade. Jag satt och tittade på honom och väntade på en reaktion. Han tog det rätt snabbt ändå men förklarade dröjsmålet med att han trodde det var någon som lät som Neil. Det är klart att det är lite otippat – jag är inte säker på att jag hade kunnat det så snabbt om jag inte hade krysset framför mig…

Måste länka till en bra Neil Young låt. Hittade denna roliga live-version från -69 med dansande hippiesar… Enjoy! 🙂 Fantastiska improvisationer live! Missa inte!!

Igår kväll kom vi äntligen hem till Fritsla igen! Så skönt! Men för att ta det från början så startade vi tidigt på torsdagen. Redan 5.45 gick vi upp eftersom Oisín bara fick dricka innan klockan 6, ingen frukost denna morgon… Så skulle han ju dubbelduscha igen. Det gick så bra och han blev ren och fin! Vi tog på rena, nya kläder och begav oss. Det var kallt och soligt.

Väl framme fick vi byta kläder på Oisín till en sjukhusskjorta. Han var hur cool som helst, som vanligt. Jag var inte så cool men tror inte det märktes. När vi rullade upp honom i sängen till våningen där han skulle sövas och opereras pratade vi om alla småhål i taket och vi kom överens om att han hade det lyxigt som kunde titta obehindrat på taket hela vägen!

Jag var SÅ orolig. Jag vet att han är i de bästa händer och att detta är nödvändigt för att få svar men han kändes så liten där han låg i den stora sängen… Skulle de verkligen kunna ge rätt dos i förhållande till hans storlek (jag ifrågasätter verkligen inte deras kompetens, narkosläkarna var otroligt lyhörda och svarade på allt. Det var jag som var så irrationell i min oro. Klart de vet allt sånt, vi vägde ju honom dagen innan. T.o.m. allergin pratade vi om och de var SÅ, SÅ bra!!) och vet de om att han har en muskelsjukdom (duh! Irrationell var ordet!)?

Vi sa ”sov så gott” och de gav honom ”sovmjölk” (sojabaserat) i ”floppen” som vi döpt den till. Han blev sömnig med en gång och sov snart. De rullade ut honom och jag grät som om hjärtat skulle brista på mig, på väg ned till hans rum. Jag kunde verkligen inte stoppa det. Pinsamt. Det var ju ingen fara med honom och mitt logiska jag visste ju det, men mitt emotionella jag är så mycket starkare, såhär i menstider… 🙂 Han såg så liten och försvarslös ut. Men de skulle bara ta en liten bit ur muskeln, inte operera hjärta eller lungor, liksom… När vi kommit ner tyckte Peter att jag skulle blogga i terapeutiskt syfte via hans telefon. Det inläggen finns Här på bloggen nu eftersom vi stängt ner familjebloggen. Det var väldigt långa 45 minuter.

När de kom in och sade att allt hade gått bra och att vi kunde gå, så sprang vi nästan upp. Så skönt! Där låg han och var alldeles pytteliten med en tratt framför ansiktet (syrgas – får alla enligt sköterskan) och sov. Jag fällde en ganska diskret (faktiskt) tår och vi satte oss ned att vänta. Oisín gillar ju som bekant att sova. Han piggnade inte till ordentligt förrän de flyttade sängen. Innan dess rörde han på sig lite men somnade om stenhårt.

Han pratade och sa att han kände något på låret. Det var så skönt att han mådde bra! Han mådde inte illa och vi körde ner honom till hans rum igen. Jag bloggade igen och vi lade upp ett kort på vår hjälte! Finns också här på bloggen. Där satt vi sedan hela dagen, vi fick bära Oisín till toaletten och så eftersom han fortfarande hade ont. Han spelade DS konstant tills batteriet gav upp. Då satt vi ute vid ett Nintendo 64 i nån timme innan vi äntligen fick åka hem!

Han har ett litet bandage runt låret och ett mepilexplåster under. Vi fick med oss ett extra plåster om det första skulle ramla av. Han ska ha det i 1-2 veckor och ska ta det lugnt nästa vecka – ingen gymnastik. Stygnen ramlar av av sig självt och vi fick med zink-plåster för att ärret ska synas mindre i framtiden. Idag har han fortfarande ont och jag får bära runt honom mellan spelkonsollerna… 🙂

Den 1:a juni ska vi tillbaka till sjukhuset och träffa neurologen N igen. Då får vi någon form av svar. Äntligen.

Sist vill jag tacka för alla fina sms, uppmuntrande samtal och kommentarer! Tack även till Göteborg-delen av  släkten som tagit hand om barn och upplåtit sina hem åt oss. Ni är alla guld värda, vi kan inte nog uttrycka vår tacksamhet! Kram på er allihop!

Han var så trött efter narkosen och sov väldigt gott. Han tittade upp och vände på sig och somnade om. Stenhårt. Precis som den Oisin vi alla känner och älskar…! Han mår finfint och har precis sugit i sig en isglass. Snart får han nog lite mat med… Vi mår alla toppen, så skönt att det är över!

Nu sitter vi på Oisins rum. Vi har precis lämnat honom sovandes på uppvaket. Han var så himla liten. Han var alldeles lugn och personalen jätteproffsig! Jag höll mig tills de rullat ut honom innan jag började gråta. Man ska nog undvika mens vid sådana här tillfällen egentligen. Iaf jag… Jag menar, de ska ju bara göra världens enklaste ingrepp, ta en pytteliten bit av hans lårmuskel. Inget att gråta över! Pinsamt! Men det är ju själva sövningen jag orolig över… Tur att Peter finns här.

Snart ringer de så vi får komma och hämta hit honom igen. Liten…

Då kommer en snabb (eller hur…!) liten uppdatering. Vi har tillbringat hela dagen på Östra här i Gbg. Från 9.30 till 17.30. Vi startade morgonen kl 6.30 med frukost innan vi åkte till Göteborg för att först lämna av Irmelin hos moster. Vi började med inskrivning och emla-kräm. De skulle ju sticka honom senare…

Vi pratade med en doktor först som frågade och drog lite i honom. Han hänger med på allt och är kanonduktig. Blir så stolt! Efter det lämnade vi alla väskor och jackor i ett skåp. Vi fick ett sms från svägerskan att hon tänker på oss. Det var mysigt, man kände sig lite isolerad från omvärlden när man hastade från avdelning till avdelning…

Vidare ner i källaren för att ta kort. Där tog det tvärstopp. Han vägrade ta av sig – ville inte att någon skulle se honom i kalsonger. Vi övertalade efter många om och men, men det var ingen glad Oisín på de korten…

Sedan upp igen till sjukgymnasten. Hon var jättetrevlig och bröt på tyska. Sött! Oisín fick ligga på golvet och ställa sig upp utan att ta hjälp av händerna. Han kämpade på. Sedan hade hon en manick som mätte styrkan i musklerna när han gjorde olika moment. Han var lite väl trött men kämpade på något fantastiskt!!

Tillbaka upp och vi fick gå och äta. Behövdes! Efter maten gick vi tillbaka till avdelningen och de skulle sticka honom. De hade emlat på 4 ställen och vi försökte på vänsterhanden eftersom Oisín inte ville ha i armvecket. Det gick sådär och vi fick göra om det. Andra gången gick det bra och han fick en sån där grej som skulle sitta kvar tills imorgon när han ska sövas inför muskelbiopsin. Mycket proffsig personal och Oisín vägrade ingenting men frågade om lov innan han grät och skrek lite. 🙂 Han var kanonduktig som höll sig lugn fast han var rädd.

Efter det gick vi till lekterapin för att leka lite. De hade biljard, pingis och mycket annat. Vi hade jättekul men fick gå tillbaka till kl 16 för att träffa barnneurologen.

Han var mycket trevlig och frågade Oisín igen om hans svaga muskler och allt det här och det var fjärde gången vi gick igenom det. Oisín var lite otålig och trött, vilket man kunde förstå efter så många timmar på sjukhuset. Klockan var 16.30. Oisín fick lägga sig ned och ställa sig upp för 3:e gången idag. Även kolla reflexer och annat, Oisín är den mest tålmodiga unge man kan tänka sig!! Neurologen sa att han skulle sätta sig ned med en muskelspecialist och att de skulle klura på resultat tillsammans. Vi blir kallade om 4-6 veckor och får då förhoppningsvis lite svar. Han ville inte lova för mycket men sa att det fanns goda chanser att vi får veta lite mer. Sist av allt målade han en liten pil på låret där de skulle ta provet.

Så var vi äntligen klara för dagen, hade bara en liten snabbgenomgång om hur man tvättar inför operationen imorgon så jag har hjälpt honom att dubbelduscha nu på kvällen så kör vi en omgång imorgon bitti också. Han får inte äta efter kl. 12 inatt och får bara dricka ett glas vätska imorgon innan kl. 6. Enligt sköterskan får vi vara med tills han somnat och sedan komma till uppvaket innan han vaknat. Känns tryggt! Oisín själv är som Fonzie… 🙂

Kl. 8 imorgon är det dags. Vi ska vara på sjukhuset redan 7.30 så vi åker tidigt från bror min. Vi får antagligen komma hem imorgon kväll eftersom Oisín bara ska göra en liten muskelbiopsi. Förhoppningsvis kan jag uppdatera redan torsdag kväll… Tills dess önskar jag er en trevlig torsdag!

Japp, då var man färdig med ämnet Personaladministration. Gjorde slutprov idag och är lite bitter. Fick bara VG, 2 futtiga poäng från MVG. 🙁

Det var otroligt nervöst att skriva prov och jag fattar inte hur jag ska orka med mer sånt här. Hur pallar folk att göra detta i flera år? Kanske det blir lättare med tiden…? Tyckte ändå jag skrev allt jag kunde komma på… Äsch, bara att bita ihop och komma igen i nästa ämne in my quest for MVG! Det har varit en kul och intressant kurs med frågeställningar som fått mig att fundera.

För tillfället funderar jag mest på Oisín och vårt besök till Östra i Göteborg imorgon och på torsdag. Han tar det hela förstås med lugn – förutom tankarna på att han kommer bli stucken i armen. Lilla vännen… Imorgon ska vi ju ”bara” träffa neurologen och sjukgymnasten (och stickas lite). Det är på torsdag vi ska göra muskelbiopsin, då han kommer att sövas. Vi har såklart pratat ganska mycket om det och han är medveten om vad som ska hända. Det är lugnt. Förutom sticket i armen förstås… 🙂 Peter och jag diskuterar om vi ska åka ikväll eller imorgon.

Det är ju fotboll ikväll – och inte vilken fotboll som helst – utan hemmapremiär! Över 12 000 biljetter har sålts och det känns lite pinsamt å allsvenskans vägnar…

Vi var och tittade på hus i lördags – ett enplanshus med 5 rum och kök. Verkade rätt ok men saknade garage och kändes lite trångt. Jag tycker det känns konstigt att inte ha 2 våningar i ett hus – som om man inte utnyttjar marken riktigt. Dessutom tycker jag man ska utnyttja en händig man om man nu har en sån tur att man hittat en sådan. Det vi egentligen vill ha är ett hus man kan flytta in i direkt – men som man ändå behöver göra lite i. Lagomt, liksom. Detta var… färdigt. Jag inser att chansen är minimal men vi kanske ska vänta lite till iaf. Tänk om vårt perfekta hus kommer ut på marknaden nästa månad…? 🙂

Vi har ju inget färdigt lånelöfte än heller, ska på möte med banken nästa tisdag. Det innebär vuxen-poäng det… 🙂

Superettans premiär lockar verkligen fram min brors poetiska (och musikaliska) ådra. Via sms har jag fått vackra hälsningar under dagen. Först en liten sång:

”Starköl på verandan, ja det blir starköl på verandan, starköl på verandaaan, ja det blir starköl på verandan.” (Mel. Guantanamera, tror jag) Avslutat med ”Be there or be square, forza bajen”

Klart man inte är fyrkantig (hihi) vid ett sånt här tillfälle. Solen skiner och det är fotbollspremiär! Måste bara städa upp lite… Fick sedan detta:

”Studsmattan är framme – ölen är kall – högt över mål skjuter Johannes Hall”

Ja, han är fin! Så govänner, skål och Forza Bajen!

Japp. Det är jag.

Var nämligen på körövning igår. Jag fullkomligt ÄLSKAR att sjunga i kör. Det är så kul när det stämmer, när stämmorna klingar snyggt och man jobbar ihop och bär upp varann. Tyvärr blir det inte så ofta nu men en gång om året när C-E ringer, frågar jag sambo och föräldrar snällt om tre lediga kvällar som inte involverar jobb och de ställer alltid upp. Hurra!

Jag har sjungit sopran de senaste åren och det är härligt att bara slappna av och sjunga. Alt-stämmor kräver mer jobb och fokus, tycker jag. Men i år såg altarna lite få ut och jag tyckte det kunde vara kul med lite omväxling. Senast jag sjöng alt-stämmor på vårsångerna var nog 12-13 år sedan, men tänkte att jag kör väl på! Han sjunger väl genom stämmorna och så får jag väl läsa noter, brukar jag vara ganska hyfsad på…

”Inte behöver vi väl gå igenom stämmorna!” Säger han glatt och kör igång med ”Vintern rasat” så taket lyfter. Bara att gilla läget. Någon genomgång fick vi på de lite svårare sångerna och – tack och lov – noter med oss hem (får vi iofs alltid). Nu får jag plugga! Men det är så roligt, utvecklande och inspirerande! Kanske kan jag sätta mig med gitarren och tonsätta de där stackars texterna också nån gång. Har ingen inspiration…

Förövrigt är jag ikapp med pluggandet. Har lämnat in mina uppgifter nu på morgonen och fått tillbaka VN på den ena. Yey! Har en uppgift på söndag och två på måndag. Än får jag inte vila… 🙂