Sitter i äldste brors mysiga kök. Vi ska snart gå och lägga oss. Ska upp rätt tidigt imorgon, det är nämligen då vi ska träffa neurologen och få svar på muskelbiopsin han gjorde i april. Är inte så nervös som jag trodde jag skulle vara… Har hunnit tänka igenom de värsta scenarierna så många gånger att de känns väldigt avlägsna. Avklarade, liksom.

Imorgon kl. 8.30 får vi ännu en pusselbit i jakten på diagnosen. Kanske blir det den sista; den som kan ge oss alla svar – kanske inte. Vi hörs imorgon.

Wish us luck…