Japp… Då har jag påbörjat min sista vecka i 20-någonting-åldern. På torsdag blir jag 30. Åldersnoja? Näe, inte så värst. Ett visst vemod går väl inte att undvika när man heter Matilda Lindal men det känns mest mysigt.

Jag har fått förfrågan om kalas och jag hade faktiskt ingen direkt lust… Klart det är kul att umgås men ORKA göra mat och tårta till släkt och vänner. Vet inte vart jag ska göra av alla människor heller, lägenheten må vara någorlunda stor men inte som ett hus (vi letar hus febrilt men är lite kräsna)… Så vad göra…?

Vi firade min lilla mamma i lördags (hon fyllde 65) med champagne (läs bubbelvin) och jordgubbar ute på en filt och vet ni? Det var faktiskt inte så illa! Inte så mycket jobb men extremt trevligt, det kan jag faktiskt tänka mig. Jag har varit totalt anti-kalas hela våren men det vände totalt i lördags.

Barnens kusin E var upprörd i torsdags över bristen på kalas. ”Klart du ska ha kalas!” förkunnade hon bestämt och började dela ut order till barn och vuxna. Söt! Hon har bestämt torsdag (den 17:e som faktiskt är min födelsedag) men jag tror fredag är en bättre dag – mer folk som är lediga osv. Peter jobbar torsdag kväll men syster kommer till byn den dagen. Mig spelar det inte så stor roll.

Angående presenter så har jag allt jag önskar mig! Jag har inga speciella önskningar utan är välsignad med ett underbart liv och god hälsa. Vad mer kan man önska?? Halleluja!

Jag tänker köpa hem bubbelvin och jordgubbar till torsdag redan ifall någon dyker upp som jag inte räknat med (förutom systeryster förstås – som jag har räknat med) så jag har något att bjuda på. Tårta är traditionellt och trist. Jag tänker gå in i mitt nästa årtionde med ett bubbelvins-PLOPP!

TJOHOOO!