Surströmming… mmmmm…
I lördags slog vi till och åt surströmming. Ni som fegar ur missar verkligen något!! Det är jättegott och en del av vårt svenska arv. T.o.m. Oisín åt ju för tusan! Filmbevis kommer nedan… Till hade vi mandelpotatis, rödlök, mesost och tunnbröd.
Visst är burken vacker?
Mamman hade dukat fint och tänt ljus (för att minska lukten lite – inte för att det luktar illa utan för att det luktar mycket) som faktiskt inte behövdes… det luktade inte så mycket och snapsen höll oss varma… 😉
Katterna var inne men inte så intresserade av fisken. Kanske lite för salt?
För er som aldrig ätit (eller sett) denna läckerhet:
Gött!!
Irmelin passade på att tappa sin första tand på kvällen. Stora tjejen!
Det var en mycket trevlig kväll med god mat, dryck och sällskap! Vi sjöng snapsvisor och skrattade. Tack mamma, pappa och syster! Tills nästa år när det är dags igen… 🙂
Också var det då filmen… Man ser inte mycket men man hör definitivt att Oisín (matpetigaste ungen jag träffat) säger ”Mmmm…!” och att han inte vill ha min fisk för han vill ”ha en egen”!
Och NEJ, fisken är inte rutten. Den är jäst. Så det så!
Imorgon ska jag blogga om Oisíns sjukhusbesök, ska bara kolla med honom vilka kort han tycker jag ska använda. Han var SÅ duktig!
Burken är fin men raparna äckliga så jag tror att jag hoppar över även nästa år
Mot dem tar man persilja! Eller rödlök eller vilket det nu var… Hmm…
Varken persilja eller rödlök funkade ju sådär måste jag säga… Tack själv för en lyckad kväll himskans trevligt… Kram Kram
Det är snapsen som hjälper.
Tar man ca 10-12 snapsar så känner man inte raparna – då har man annat att tänka på dagen efter.
Ah! det var det misstaget vi gjorde! För lite snaps. Du får väl vara med och styra upp allt nästa år…!