Våra guldklimpar är hemma!
Det är en sällsam känsla att stå på Kastrup och räkna ner minuterna tills de landar. Det sticker i fingrarna och jag försöker avleda uppmärksamheten med en ”trevlig” deckare (Dödergök av Katarina nånting) och människobetittning. Jag är så förväntansfull och nästan hektiskt nervös. Jag ler åt alla.
När de har landat så står jag vid utgången. Det är superviktigt. Jag MÅSTE vara där när de kommer genom dörrarna så jag vågar inte annat, har inte ro till något annat heller…
Varenda person som går förbi granskar jag noga… ser han inte lite irländsk ut…? Står de DUB på väskan där? Det värker i bröstet av återhållen gråt. En och annan tår letar sig fram – av förväntan.
Varje gång jag skymtar något gult genom skarvarna (som i flygplatspersonal) står jag på helspänn. NU, kanske… nej. Det brukar ta tid, 45 min stod jag så idag. Redo att springa fram och ta dem i famn, krama dem och andas in den underbara lukten av Oisín och Irmelin. På helspänn med vita knogar eftersom jag kramar räcket så hårt, varje gång jag blir medveten om det så släpper jag taget och försöker slappna av men snart finner jag mig stående på samma sätt igen…
Så ser jag dem, sekunden efter ser de mig och jag KAN inte hejda tårarna. Suddigt ser jag dem släppa väskorna och springa mot mig och rakt in i famnen. Jag är så lycklig att det gör fysiskt ont. I magen, i hjärtat, bröstet överallt. Jag blir tvungen att sätta mig ner på knä innan jag svimmar men det är så UNDERBART! Jag blir hel igen. Irmelin gråter lite med och Oisín pratar konstant. De är SÅ fina!
Annars har resan gått bra. Hade fantastiskt trevligt sällskap ner. En dam några år innan pensionen med ett fascinerande öde. Jag hade tur som fick träffa henne, en oerhört stark kvinna som gått genom flera kriser och kommit ut starkare på andra sidan.
Klart att tågen var lite försenade men vi missade inga anslutningar eftersom de i sin tur också var försenade… Personalen på SJ gör ett hästjobb och ska ha massor av cred!
Jag är dödstrött och ser fram emot att lägga mig för att tillbringa hela morgondagen med de ljuvligaste barn man kan tänka sig…
Så mysigt. Skönt att ha er hemma allesammans igen
Håller med birka jätte skönt att ha er hemma.. kram kram
Jag gråter när du skriver så där fint. !!!!!! Mys hela dagen!!!!!!
Ja, ni anar inte…!
Har hittat denna åt Peter – något för honom att programmera till ert kommande hus .. fast ni får gärna välja annan musik att leda takten med.
http://www.youtube.com/watch?v=pWEt5Pa1jKE
Nejmen! Den har blivit privat!
Men Peter är väldigt glad i sådana videor, fast han föredrar de med klassisk musik. Han plöjer genom ett gäng varje jul… 🙂
Åhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh, vad skönt att ha dem hemma! Jag vet hur det känns!
Alba är i Fritsla i dag för att jula lite tillsammans med goungarna! Själv känner jag att jag börjar bli tung i huvet och har kli i halsen, annars hade även jag tänkt mig en tur till det kära gamla Fritslat efter väl förättat värv på arbetsplatsen … Vi får se … krama dem!
Åh! Kom heeeeem (Magnus Carlsson-stuk)! det blir så trevligt! Vi spelar lite spel och myser. Fina kommer ju t.o.m. och Niklas. Bara Fredrik som hellre tapetserar (??!!) än (h)jular med oss. Hihi…
Härlig läsning!