…men ingen habilitering för oss. Vi skulle ju på möte idag, bara Peter och jag, vårdplanering för Oisín men de var sjuka i teamet så det blev uppskjutet. Blodgivning blev det ändå och här ser ni beviset:

Han var duktig och stabil. Kanske något liiite småyr men inte så det märktes. Däremot snubblade jag på en gren utanför och ramlade platt fall i backen! Skrapade handflatorna men mest ont gjorde det i magen för att jag skrattade så mycket. Gud, vad det måste sett komiskt ut!
På bilden kan ni se den fina, fina förlovningsringen också… Vi tar väl en bild till, så ni riktigt ser hur bandagerad han är… 🙂
Så fick jag en ursäkt att hålla honom lite extra i handen med.

Har nu ringt doktorn och de skulle beställa tid för ultraljud och bad mig även ringa gyn. Så det gjorde jag och de ville jag skulle göra ett grav-test till. Bara för att vara på den säkra sidan.

Nu vet jag att chansen/risken är så LÖJLIGT liten (annars hade jag inte postat om den här, men BÅDE ett negativt gravtest och en kopparspiral på rätt ställe konstaterad…) men ändå blir jag lite pirrig… sådär att timingen suger och jag vill väl inte just nu men ändå… ja ni vet.
Efter detta ska jag återkomma till gyn och bli kallad till ett besök.

Imorgon åker vi med Oisín till Göteborg. Vårt första besök på habiliteringen där, förhoppningsvis hinner vi fika lite snabbt hemma hos moster Fina och Niklas med, nu när vi ändå är i krokarna.

Jag mår helt hemskt illa och ska försöka få lite, lite plugg gjort innan jag ska krypa till kojs. Tjing!