Det började vid 5 (igår) morse – alltså tidigt onsdag morgon. Då var Oisín uppe och kissade, han bad mig känna om han var sjuk (ta tempen med örontermometern). Jag log och kände snabbt på hans panna men den var faktiskt lite varm… Mycket riktigt, 37,9 – ingen brottarfeber men tillräckligt för att stanna hemma från skolan. Han klagade lite på magont med men han somnade om.

På morgonen hade han fortfarande lite feber och magont men Irmelin var piggelin (haha) så hon fick gå till dagis. Det räcker med ett barn hemma när man pluggar, en frisk rastlös Irmelin gör det så mycket svårare… När jag kommer tillbaka från dagis sitter Oisín uppe ett tag men till slut kräks han massor i toaletten. Stackars! Men duktig!

Sedan var magontet nästan helt borta. Yey! Men efter ett tag börjar det smyga på igen och kulminerar med kräkningar – igen.
Nu på natten – för nån timme sedan vid 12 – har han varit uppe och kräkts igen. + diarée hela dagen. Nu börjar jag bli orolig… På natten har han skrikit för att han har ont (han är JÄTTEkänslig för smärta iofs så det behöver inte vara så allvarligt) men det sitter mitt i magen och febern är borta, nu har han snarare undertemp på 35,8. Direkt efter duschen (sista gången han kräktes satt han på toaletten och hann inte säga ifrån. Orkade kanske inte – jag hörde bara hur det klaskade…) så det var kanske därför fick upp det till 36,3 på andra örat. Han vägrar resorb trots allsköns mutor. Jag tjatar i honom vatten iaf.

Har det inte blivit bättre i morgon ringer jag och frågar om dropp. Mitt hjärtegryn har ju INGA som helst reserver att ta från. Känns nervöst. Peter tycker jag nojjar mig – jag med, egentligen – men jag är så orolig att normala regler inte gäller för honom med hans muskelsjukdom och smalsmala kropp… Jag kan inte gå och lägga mig heller, svårt att komma till ro… Hoppas han sover gott och kryar på sig tills imorgon!

Det är min plan! 🙂