Ingen ”gubbe”!
april1
Vet ni vad jag har svårt för? Unga personer som kallar sina sambor/pojkvänner/äkta män för ”gubbe” (såvida mannen i fråga inte är typ 80. Då är det a-ok!). Det stör mig något hemskt och jag skulle aldrig i livet kalla min hot piece of ass till pojkvän för ”gubbe”. Han är 26 år gammal (ung?) för tusan!
Kallar någon mig för ”gumma” åker h*n på en propp (såvida det inte är ett tröstande ”lilla gumman” när jag mensgråter…)! So there.
Nu tittar vi på 2012 och jag kommer säkert ha ett långt existentiellt inlägg på bloggen imorgon. Om jag kan hålla mig vaken filmen igenom – DAMN vilken lång film!
Jag kan kalla Jonas ”gubbe” och då är det av kärlek, och skulle någon kalla mig gumman så gillar jag det 😉
Visst! Each to their own, liksom. Men det är INGET för mig.
Gubbar är för mig skröpliga 85-åriga tandlösa farbröder med käpp, tjocktjockglasögon och ledgångreumatism… Sött på sitt vis men inte på pojkvänsvis. En bekant till oss bad mig hälsa hem ”till gubben” för ett tag sedan. Urk! Jag förstår att det gått mode i det men jag har faktiskt svårt för just det här modet (som så många andra)…
MEN som sagt: Each to their own… 😉
Ja en sådan gubbe som du beskrev är ju bara så söt 😉
Jag kan till viss del hålla med dig, det beror ju helt på i vilken sammanhållning man säger det!
Det där håller jag med om, det låter så präktigt och lillgammalt. Blä!
Det är en annan anledning till att jag inte tycker om uttrycket, Fröken Svår. Huvudet på spiken – som vanligt… 🙂