Köpenhamnsbesök och ensamhet
Jo vi är ensamma, jag och min Peter. Barnen är och förgyller den irländska familjens påsk. Jag ska jobba hela påsken. ~storhelgs-ob~ Happy days! Vi åkte tåg ner, det tog drygt 4 timmar och jag fick inte pluggat någonting. Däremot fick jag tittat på det fina landskapet och läst lite deckare. Mys! Det är bekvämt att åka tåg! Bron var inte så lång som jag förväntat mig men de vackra vindkraftverken mitt i havet gjorde mig lycklig.
Väl framme i Danmark lämnade vi väskor på stationen och på hotellet innan vi gav oss av till Bakken för att åka karusell. Riktigt kul! Men det var svårt att hitta dit, vi åkte tåg och irrade lite och åkte tåg igen. Danska är hopplöst att förstå sig på. Jag försökte inte ens, utan pratade engelska med en gång. Problemet var ju att danskarna kom på mig med att prata svenska och då vill de inte prata engelska med mig. ”Jag förstår ju danska eftersom jag är svensk.” I h-e. Jag förstår inkentinkan! Så blir de sura på mig när de mumlat fram orden och jag inte förstått rotvälskan. Det verkar nästan som om de tar det personligt, att jag väljer att inte förstå vad de säger.
På väg tillbaka skulle barnen och Chris och Ann hoppa av stationen innan oss och Irmelin som ignorerat oss hela dagen blev plötsligt helt ifrån sig och storgrät. Alla i vagnen stirrade på oss. ”Vad gör hon? Säljer hon barnet? Ska hon bara släppa henne sådär? Vad är hon för mamma?” Det var jobbigt, jag grät lite när de gått och var sedan tvungen att köpa lite örhängen (bl.a. med peace-märken på – jättejättefina!) för att pigga upp mig själv. Och lite sprit.
Så nu är vi barnfria t.o.m. den 9 april. Irmelin firar sin 5-årsdag på Irland på måndag. Vår lilla tös…
Köpenhamn var en besvikelse för mig. Krångligt tåg-betalsystem. Smutsigt och knarkigt. Folk med konstiga pupiller. Fågelbajs överallt på den dragiga tågstationen. Jag längtade hem. Som vanligt.
smutsigt och knarkigt… konstiga pupiller.. det kanske är dyrt med glasögon och linser där…. det kan påverka pupillerna vet du….. haha.. du är för rolig du…hoppas det går bra utan barnen…. älskar er… b.t.w tittade lite på lyxfällan igår är nästa avsnitt i fritsla såg lite ut som det…. kram kram
Hihi… Kanske är det linsernas fel…! 🙂
Intressant, det du säger om lyxfällan nästa vecka… Såg inte det avsnittet… ska undersöka lite. Tack, raring!
Gud vad du är duktig som kunde slita dig från ditt gråtande barn. Det behöver man mycket styrka för att kunna göra. Det bevisar att du är en rikgtig mamma som bryr sig om barnens bästa och inte ditt eget bästa. Men tyvärr så tycker dom flesta människor tvärtom att man är dum som lämnar ett skrikande barn i denna situationen. Men du vet ju att hon har det bra hos pappa och farmor. Njut av ensamheten om nån dag är du säkert trött på att vara själv och inte ha 2 små som ständigt behöver en. Glad Påsk och kram på dig.
Tack Cilla, för de orden! Ja det är tufft, men det är som du skriver, de har det kanonbra hos släkten på Irland! Om man bortser från allt godis de får… 🙂 Jag är inte orolig för dem och det är skönt på sätt och vis – när man vant sig. Känns alltid tomt och det är obeskrivligt skönt att få tillbaka dem om en vecka.
Ja men man skall bli bortskämd av farmor!!! Mina barn föräter sig på godis när dom är i sverige. Man får hålla ordning på kosten när det inte är på semester i stället!!!! Kram
Visst är det så! Håller med dig! De ser efter dem så bra på Irland… Jag är aldrig orolig när de är där. Fina kort du hade på din blogg, förresten! Kram!