Lååång dag på sjukhuset…
Då kommer en snabb (eller hur…!) liten uppdatering. Vi har tillbringat hela dagen på Östra här i Gbg. Från 9.30 till 17.30. Vi startade morgonen kl 6.30 med frukost innan vi åkte till Göteborg för att först lämna av Irmelin hos moster. Vi började med inskrivning och emla-kräm. De skulle ju sticka honom senare…
Vi pratade med en doktor först som frågade och drog lite i honom. Han hänger med på allt och är kanonduktig. Blir så stolt! Efter det lämnade vi alla väskor och jackor i ett skåp. Vi fick ett sms från svägerskan att hon tänker på oss. Det var mysigt, man kände sig lite isolerad från omvärlden när man hastade från avdelning till avdelning…
Vidare ner i källaren för att ta kort. Där tog det tvärstopp. Han vägrade ta av sig – ville inte att någon skulle se honom i kalsonger. Vi övertalade efter många om och men, men det var ingen glad Oisín på de korten…
Sedan upp igen till sjukgymnasten. Hon var jättetrevlig och bröt på tyska. Sött! Oisín fick ligga på golvet och ställa sig upp utan att ta hjälp av händerna. Han kämpade på. Sedan hade hon en manick som mätte styrkan i musklerna när han gjorde olika moment. Han var lite väl trött men kämpade på något fantastiskt!!
Tillbaka upp och vi fick gå och äta. Behövdes! Efter maten gick vi tillbaka till avdelningen och de skulle sticka honom. De hade emlat på 4 ställen och vi försökte på vänsterhanden eftersom Oisín inte ville ha i armvecket. Det gick sådär och vi fick göra om det. Andra gången gick det bra och han fick en sån där grej som skulle sitta kvar tills imorgon när han ska sövas inför muskelbiopsin. Mycket proffsig personal och Oisín vägrade ingenting men frågade om lov innan han grät och skrek lite. 🙂 Han var kanonduktig som höll sig lugn fast han var rädd.
Efter det gick vi till lekterapin för att leka lite. De hade biljard, pingis och mycket annat. Vi hade jättekul men fick gå tillbaka till kl 16 för att träffa barnneurologen.
Han var mycket trevlig och frågade Oisín igen om hans svaga muskler och allt det här och det var fjärde gången vi gick igenom det. Oisín var lite otålig och trött, vilket man kunde förstå efter så många timmar på sjukhuset. Klockan var 16.30. Oisín fick lägga sig ned och ställa sig upp för 3:e gången idag. Även kolla reflexer och annat, Oisín är den mest tålmodiga unge man kan tänka sig!! Neurologen sa att han skulle sätta sig ned med en muskelspecialist och att de skulle klura på resultat tillsammans. Vi blir kallade om 4-6 veckor och får då förhoppningsvis lite svar. Han ville inte lova för mycket men sa att det fanns goda chanser att vi får veta lite mer. Sist av allt målade han en liten pil på låret där de skulle ta provet.
Så var vi äntligen klara för dagen, hade bara en liten snabbgenomgång om hur man tvättar inför operationen imorgon så jag har hjälpt honom att dubbelduscha nu på kvällen så kör vi en omgång imorgon bitti också. Han får inte äta efter kl. 12 inatt och får bara dricka ett glas vätska imorgon innan kl. 6. Enligt sköterskan får vi vara med tills han somnat och sedan komma till uppvaket innan han vaknat. Känns tryggt! Oisín själv är som Fonzie… 🙂
Kl. 8 imorgon är det dags. Vi ska vara på sjukhuset redan 7.30 så vi åker tidigt från bror min. Vi får antagligen komma hem imorgon kväll eftersom Oisín bara ska göra en liten muskelbiopsi. Förhoppningsvis kan jag uppdatera redan torsdag kväll… Tills dess önskar jag er en trevlig torsdag!
Oisín är bäst i hela världen.. han är så duktig… vi tänker på er jag och irmelin… kram kram
hoppas allt har gått bra idag!
Ja han är verkligen en kämpe!!
Hoppas att allt gick bra idag också och att ni är på väg hem snart. Kramar
tänkte på det att han inte ville att ngn ska se honom i underkläder, förvånar mig. Är det åldern eller ngt ngn har sagt. Blev lite beklämd då jag ju vet att er / vår inställning till naken hud inte är så värst Viktoriansk precis …. Hur som helst vet vi ju att han är välrldens duktigaste Oisin.
Jag vet inte varför. Hemma är han ju inte sån. Irlandssläkten tror att han har komplex för att han är så smal. Varken jag eller Peter har tänkt så. Han pratade om att han inte ville att bovarna skulle se honom. Jag tror han var stressad helt enkelt och överreagerade lite utan att riktigt förstå varför… Han skämdes väldigt efteråt och ville inte prata om det.