Nu har vi varit förlovade i ett helt kvartal – idag på dagen!

Den 11 juli 2010 mitt i VM-finalen mellan Holland och Spanien (i pausen) när vi ätit vår sushi (med ihållande fnitterattacker) gick vi ut på Peters familjs stug-altan med varsitt glas bubbel i händerna. Ringarna hade vi köpt för närmare en månad sedan efter jag övervunnit min nervositet i juvelerarbutiker:

De är i silver med en cubic zirconia-sten (fejk-diamant – men lika glittrig) i min ring. De kostade inte skjortan men var lite speciella, tyckte vi. Man såg att de hörde ihop, som vi.
Vi skålade och trädde på varandra ringarna. Så kysstes vi och sedan var det 2:a halvlek (var ju faktiskt VM-final!).

Ingen visste, förutom barnen som varit med och valt ringarna. De var förövrigt hos biopappan.

Varför den 11 juli? Det hade helt enkelt att göra med månens fas. Den kvällen var det nymåne och det ska vara bra för att förhållandet ska fortsätta växa. Vi resonerade som så att den dagen var lika bra som någon annan – varför inte…?

Familjerna upptäckte det ganska snabbt (Peters föräldrar på någon timme, mina på ett dygn. Fast kusin E upptäckte det) och vi fick present och förlovningsmiddag (som jag bloggade lite diskret om HÄR) och allt!
Giftermål…? Tja, det hinns la´med… 🙂

”Skynda dig nu, Peter! Fotbollen börjar snart!” (Inte dubbelhaka, inte dubbelhaka!!)

Smink är för veklingar… (En av de få gånger när jag ångrat att jag inte sminkat eller piffat mig. Tänkte väl inte jag på…!)  Men Peter är glad iaf!

Och jag är otroligt glad! Älskar dig. Min.