Så skönt med raka besked ist för skrämselpropaganda:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6019381.ab

Oisín har ju reagerat flera gånger på något som vi inte vet vad det är. Det började förra hösten med stora nässelutslag där huden är tunn. Svullna ögon, öron och läppar. Första två gångerna gick det tillbaka med hjälp av antihistamin hemma och kortisontabletter på vårdcentralen. Tredje gången (10 dec 2008) Gick det inte tillbaka. Klockan 6.15 på morgonen när Oisín precis vaknat fick han samma utslag igen. Det tar kanske tre minuter från att inget syns till att han är rödlila över nästan hela kroppen han får antihistamin (som han spyr upp senare). Sedan märker jag att han reagerar långsamt – är inte riktigt med och jag frågar om han har svårt att andas. Han nickar och jag lägger honom i sängen och ringer 112. De lovar att skynda sig och jag koncentrerar mig på att prata med honom så han inte ska förlora medvetandet. Ambulansen dröjer kanske 10 min, jag tycker att Oisín börjar (kanske önsketänkande) piggna till igen. När ambulansen kommer är POX 85% (syrehalt i blodet) han får genast adrenalinspruta och syrgas. Ambulans in till sjukhuset med sirener och blåljus och han får kortison och läggs in över natten för observation. Inskrivningssymtom/orsak: Anafylaktisk reaktion. Förstås. Hem med oss dagen efter får vi antihistamin, kortisontabletter och en anapen, spruta med adrenalin. Dessa har följt oss överallt, jämt sedan dess.

I september fick Oisín vattkoppor. Han har inte haft en reaktion sedan december. Då helt plötsligt kommer han upp klockan 23, har sovit ca 2 timmar och det kliar. Nässelutslagen kommer fort igen och jag får i honom medicin omgående. Både antihistamin och kortison så fort vi bara kan. Han smågnäller att det ”kliar så han skakar”. Det lägger sig inte men blir heller inte värre. En timme senare ser han likadan ut, det kliar inte så mycket men har inte lagt sig heller. Jag ringer sjukvårdsupplysningen och de säger att vi är välkomna in till akuten men att vi kommer bli sittande länge. Jag föredrar att stanna hemma och kolla honom varannan timme hela natten.

Problemet är att de jag pratade med på telefon trodde det berodde på viruset. Att det var själva viruset som fick honom att reagera. Hur kommer han reagera på svininfluensan? Och hur kommer han reagera på vaccinet? Eftersom han inte har svaga lungor så tar jag hellre risken med svininfluensan än med vaccinet eftersom vi inte vet vad han är allergisk mot. Kan vara precis vad som helst, tänk om det är något som finns i vaccinet? Som han får in rätt in i blodet (muskeln)? Vågar inte.

Däremot kommer resten av familjen vaccinera sig och vi kommer försöka hålla Oisín så långt från smitta som möjligt. Jag förstår faktiskt inte varför friska människor inte vaccinerar sig. Om ni inte vill göra det för er själva så gör det av solidaritet för andra som inte har möjligheten. Gör det för vår Oisín!