Ringt!
december8
Nu har jag ringt!
Efter första paniken när jag ringde och grät Peter i örat (på jobbet) så känns det faktiskt bra! Trots allt. Efter den initiala ångesten (som var… jag trodde jag skulle drunkna) så känner jag faktiskt lättnad. Stor lättnad!
Jag har inte pratat med barnneurologen himself utan med hans sekreterare. Nu är jag rädd att de ska tycka att jag är tjatig ist, jag förklarade varför jag var nervös (förra året och så, lite snabbt) och hon var jättesnäll och sa att de hör av sig. Nu har jag gjort mitt, nu kan jag bara vänta. Och det – mina vänner – är jag bra på!
Kram finaste Tilda. Ska jag komma över och distrahera tankarna en stund?
Tack! Du är rar! Det är faktiskt rätt ok, dessutom kommer Anna sedan. Däremot så var det hemskt länge sedan vi spelade Alfapet!
Duktig tjej!!! Hoppas dom ringer fort tillbaka.
Haha! Tack! Nojjorna bara flög bort efter jag ringt. Efter samtalet och bamsegråtandet (som var intensivt men kort) känns det som en tyngd på flera ton lyfts – trots att jag inte fått något svar. Konstigt men skönt!
Ni/du är sååå sjukt duktiga… tänker på er hela tiden… ringer sen… älskar er Puss