Jo… i onsdags – denna sorgens dag – hade jag ju förhoppningar om irish coffee på skoltak. Det blev starköl på kyrkogården. Men fridfullt var det och gav mig perspektiv på mitt lidande. Jag gillar kyrkogårdar. Däremot gick det inte att se något på gravstenarna eftersom det var becksvart. Inga lampor här inte. Innan vi gick ut gav Peter mig det han pärlat:

Ett mycket vackert armband! Dock var det något litet så när jag vaknade med det dagen efter hade jag jättemärke runt handleden. Konstigt att jag inte kände det på natten… Hmmm…

Sista gången jag fyllebloggar, förresten. Pinsamt! Inte anka-pinsamt men lite lagomt. Därför sparar jag inläggen. Förståeligt att man blir lite onykter iofs. Jag menar, med SÅ mycket otur på en säsong… Förb…… Helsingborg. Deras fel. Henke Larssons fel. Anders Frisks fel (vet att han inte dömer längre men vi har en hel del innestående på honom. Han får representera alla årets ONDA domare.) (Inte så att jag tänkt mordhota hans familj eller nåt. Men en förhoppning om att han och hans domarkompisar sparkar tån i en tröskel under veckan är väl inte för hemskt…?) Vi får tänka positivt och förhoppningsvis hitta folk till ledningen och en tränare. Helst hade jag velat ha tillbaka Tony förstås, men det är nog inte så troligt…