Japp. För exakt en vecka sedan – förra söndagen – fick vi trollbesök! Vi lade ut ett paket med Irmelins nappar. Hon var färdig med dem och hade inte nämnt napparna på flera dagar. Men först måste de paketeras! Hejdå nappisar:

Helt själv slog hon in sina nappar med stor omtanke om de stackars trollbebisarna som aldrig får några nappisar annars!

Oisín hade dåligt samvete över att inga troll fick hans nappisar – eftersom han aldrig haft några. Inte ens en liten snuttefilt hade han att erbjuda! Så han skrev ett brev. Lite hjälp av mamma hade han men stavade sig tålmodigt genom, ord för ord. Resultatet ser ni här:

Ja. Så sant så. Vi hade bestämt med morfar att vi skulle komma och fika lite med honom så vi bylsade på oss och gav oss ut i höstkvällen. Först lämnade vi förstås paket och brev bakom postlådorna inne i vår trädgård. Det är nämligen där trollen kryper omkring när de är i byn. De är så skygga!

Pirrigt! Vi tyckte det var en typisk trollkväll så vi sa att det inte var helt hopplöst. Kanske kanske kaaanske att de kommer ikväll. Man vet ju aldrig. När  vi kommit en bit på vägen insåg Peter att vi glömt kakorna vi skulle haft med till morfar (Pepparkaks-ballerina, MUMS! Rekomenderas åt er som inte prövat!). Han sprang tillbaka medan vi fortsatte ner. Väl hos morfar dracks det massor av te och vi avslutade med att spela Natur-memory med alla brickorna:

Peter vann, Oisín kom 2:a, Irmelin och jag 3:a och morfar sist. Han fick iofs telefon stup i kvarten så det var kanske inte så konstigt… Så var det bara att styra kosan hemåt på ganska trötta och nervösa ben… Hade de kommit…?

Visst hade de det! Och lämnat presenter som tack! Till båda barnen, ja snällare troll får man leta efter! Docka till Irmelin:

…och puttekulor till Oisín:

I sanning en kväll att minnas! 🙂