Var på utvecklingssamtal idag. Allt var bra, han hänger med bra i skolan. Han var själv lite orolig eftersom han tycker det känns som om han ligger efter i matten. Fröken Stina sa att han ligger någonstans i mitten men att han gärna får ta hem lite läxa ibland. Så idag har han gjort 4 sidor hemma. Sedan berättade hon om en otroligt söt incident idag. När klassen var färdig för dagen (både 1or och 2or) hade de 5 min kvar innan det ringde ut. Då frågade fröken vad de ville göra. Oisín ställde sig upp och gick fram till fröken och bad om en kram! Hon blev lite ställd – och glad, förstås – och han fick en kram. Sedan kom nästan alla barn i klassen fram och kramade fröken. T.o.m. klassens busfrö! Jag blev så stolt! Det märks att han är min son. Tycker jag iaf! 🙂