Jag har fått äran att spela på skolavslutningen i juni och sommarfesten som går av stapeln nu på tisdag.

Jag har övat med barnen och det är så fantastiskt roligt att sjunga med dem! De tar i (ibland behövs lite uppmuntran) och ler när jag ber dem. Lärarna ler också – tror att jag ger ett ganska så entusiastiskt intryck… Med så mycket energi som finns i barnaröster så är det inte konstigt att man blir helt upp över öronen lycklig.
Det är lite svårt när man bara kommer in såhär; ska jag eller lärarna hyssja (man vill inte trampa lärarna på tårna)? Hur mycket prat tillåter de? I vilken ordning tar vi låtarna? Hinner vi sjunga en gång till? Men det funkar!

Sjunga med barn är fan som knark! Fast utan den hemska baksmällan och sökandet efter nästa kick (hmm måste här erkänna att jag bara har läst mig till riskerna – min knarkerfarenhet är ytterst begränsad) – det är bara härligt och jag ler hela dagen efteråt!

Det tråkiga är bara att jag har så lite tid på mig. Man hade kunnat få det tightare och med fler små extrasaker – nu har jag lagt in lite klappar i en låt (ganska svåra) så här i sista minuten. Det kommer inte att bli klockrent – men det kommer att bli!
Åh jag vill göra så mycket! Jag har så många idéer… fina fina barnen!

Idag kommer sjukgymnasten för att träffa Oisín hemma hos oss, rapport kommer. Jjag kommer även skriva inlägg om besöket hos neurologen i Gbg även om det inte är så värst mycket att skriva om… Jobbar 6 dagar den här veckan så idag är min enda lediga dag.

Forza Bajen!