Idag var vi med Oisín för att göra en EMG – ElektroMyoGrafi på Sahlgrenska i Göteborg. Det går till så att man först stimulerar musklerna med elektriska impulser. Otäckt men gör inte särskilt ont (jag fick testa först), man bara rycker lite i musklerna – utom jag som ryckte i hela kroppen. De testade i armen och benet. Oisín vägrade först klä av sig, han är ju så hemskt rädd för nålar. Vi hade förberett honom på att det antagligen skulle förekomma lite nålstick. Sköterskan och läkaren frågade om vi ville  att han skulle få lugnande innan – Dormikum. Det tyckte vi var en hemskt bra idé. Båda var fantastiskt professionella och lät Oisín ta sin tid. Han satt i mitt knä och höll Peter i handen. Sköterskan gjorde färdigt impulserna först. Sedan kom läkaren och gav honom medicinen. Det verkade efter en liten stund. Vi frågade Oisín om han kände sig lite dåsig varpå han sluddrade att han ”var jättepigg!” Sött! Läkaren började med att ta prover med impulserna, det enda Oisín inte klarade av var när de skickade in impulserna vid halsen, det gjorde nog  ont. Han grät ytterst lite. Så himla duktig!

Så gick vi vidare till nålarna. Oisín stelnade till lite men var lite borta av medicinen så läkaren kunde sticka rätt fritt. Han höll nålen så fiffigt i handen att den inte syntes alls. Toppen! Oisín hade fått Emla-salva (bedövande salva som de kallade Ängla-salva) tidigare så han kände nog inte så mycket av sticket. Nu fick han spänna musklerna med nålen i så de kunde mäta styrkan. Tre gånger stack han – två i benet och en i armen. Sedan fick han göra om impulserna i halsen, Oisín spände och rörde sig lite för mycket första gången. Just det! Nåt som var kul var när de tog 10 impulser på rad – det kallades tåg. Det gick väldigt fort och jag tyckte det lät som ett tåg. Tydligen berodde namnet på att det såg ut som ett tåg på skärmen. Väldigt sött var det iaf!

Så var det klart! Vi fick sitta kvar för att medicinen skulle gå ur kroppen på honom. Han var fortfarande slö. Efter ett tag ställde vi honom upp för att börja klä på honom. Han hade svårt att stå rakt och vinglade ganska mycket. Vi fick på honom kläderna och gemensamt valde vi en liten röd bil ur ”Barn-present-lådan”. Efteråt gick vi tilll McDonald’s och efter det till en leksaksaffär. Oisín hade fått en tia av moster Fina innan undersökningen – om han var duktig skulle han få en tia till som jag hade i fickan. Den hade han fått redan på sjukhuset. Han köpte sig en Gormiti + att han fick en extra i affären, förpackningen var öppen. Vi träffade Fina på hennes jobb och åkte sedan hem. Oisín hade fått 20 kr av mig med och köpte ett litet tuggummipaket som han skulle ha och bjuda Irmelin på. Snälla killen!

Vi fick inga svar idag. Det ringer neurologen om i nästa vecka någon gång. Jag har varit så inställd på själva undersöknngen att jag inte ens hunnit fundera på resultaten… De ska väl kunna visa på en eventuell muskelsjukdom om han har någon men det gäller inte alla sjukdomar. Det kan hända att vi behöver göra fler undersöknningar och det får neurologen i Borås avgöra. Det kommer bli en lång vecka, detta…

Skönt att det är över, jag måste säga att det gick över förväntan och jag är superstolt! Han är en riktig kämpe, vår Oisín!