Det är 11 år sedan jag hörde den där frasen på radion. Jag satt på Victorins i Kinna där jag jobbade med lön från kommunen och sorterade smycken. Polerade lite. Då! När jag satt och lade halssmycken tillrätta medan höstregnet hamrade mot rutan sjöng han. Hest och rebelliskt: ”…för vi är inga yuppies med feta cigarrer / vi är yviga pojkar med för stora gitarrer…” och jag var såld. Där och då började min tonårscrush som skulle hålla i sig i flera år. Lars Winnerbäck, du stal mitt hjärta. Jag köpte ”Med solen i ögonen” och sedan ”Dans med svåra steg” och ”Rusningstrafik” i snabb takt. Han sjöng ju om mig! Han förstod mig! Från ”Av ingens frö” till ”Kom änglar” till ”En svår och jobbig grej” till ”Höst på min planet” till ”Pollenchock och stjärnfall” till ”Tvivel” till… ja listan kan göras hur lång som helst. ”Vi skrattade och drack vin direkt ur flaskan, som sig bör / när det är vår och fest och man har tappat kollen…” Det var sånt vi gjorde på den tiden, som sagt, han förstod mig. Den sommaren åkte vi till Göteborg och såg Winnerbäck med Sundström, Johan Johansson och allt vad de hette på turnén ”Bland skurkar, helgon och vanligt folk”. Spelningen var på Chalmers, det var sommar och vi var 19 år. Magiskt. Såhär såg han ut då:

Jag flyttade till Göteborg till hösten och köpte ”Kom” så fort den kom ut senare på året. Kunde alla låtar utantill (kan jag fortfarande – på alla de gamla skivorna) och gick och såg Winnerbäck när han var i Göteborg – oftast ensam men det gjorde inget. En av de gångerna var han på Trägår’n, jag stod längst fram och sjöng hela låtarna igenom. Sedan fick man önska. Jag skrek ”Kom änglar” Så högt jag bara kunde, alla andra ville höra låtar från nya plattan men efter första ”önskelåten” tittade han rakt på mig (jo, det gjorde han faktiskt!), nickade och vände sig om till bandet och sedan spelade han ”Kom änglar”. Wow…Från hans första skiva som släpptes på eget bolag, Elvira:

Samma år som ”Singel” kom flyttade jag till Irland. Aldrig har jag väl lyssnat så mycket på Lars Winnerbäck som när jag bodde på Irland. När jag var som mest ensam – av olika anledningar – då plockade Lars upp mig ur det svarta och jag levde upp ett litet tag till. Om han bara visste hur mycket jag har att tacka honom för… När jag kommit hem till Sverige släppte Lars ”Daugava” i samband med att mitt ex åkte hem till Irland. Ännu en gång hade han lyckats skriva om mig där jag var i mitt liv just då. Fast denna gången hjälpte han mig på sätt och vis att komma nära min nuvarande underbara sambo. Han gillar också Winnerbäck. Vi såg faktiskt Winnerbäck live tillsammans i Varberg förra året. Det var kul! Liten nostalgitripp för mig… Jag har missat massor skivor emellan och kan inte de utantill alls. Men de gamla låtarna sitter fortfarande och han har betytt mer för mig än någon annan artist någonsin. Han har varit en otrolig inspirationskälla. Idag är han i Borås. Jag är hemma och minns tider som varit. Snart ses vi igen Lasse…