Jag är inte särskilt troende – inte ateist direkt… kanske snarare agnostiker? Jag tror väl iaf på en högre makt i någon form, ingen aning om vilken… Jag tror absolut att människan har en själ och att vi är mycket mer än bara våra kroppar. Bibeln, däremot är en annan femma, jag räknar inte bibeln som Guds ord. Bibeln är för mig en saga som människan hittat på. Jesus var en ovanligt godhjärtad man som var nytänkande och predikade om kärlek. Vägen från den hämndlystna guden i första testamentet till den kärleksfulle Jesus i andra är lite för lång för att jag ska köpa det. Själv går jag i kyrkan ytterst sällan och har inga planer på att varken gifta mig, döpa några barn eller begravas inom kyrkan. Jag betalar kyrkoskatt men bara för att kyrkan gör mycket för döende, anhöriga, deprimerade och alkoholister osv. Eller bara vilsna själar… Listan kan göras lång. Men i söndags, 1a advent, då gick jag!

Prästen var inte den mest spännande. Fast han är väl komminister, den här förstås – om det gör nån skillnad? Lite torr, fast det tycker jag nog om alla som predikar. Det enda jag minns var det han sa om adventsljusen. Det 1a ljuset är för det nya kyrkoåret, 2a för himlen (minns inte varför, tyckte han kunde förklarat mycket mer om det. Eller så vet alla utom jag…), 3e för Johannes döparen som förberedde för Jesus ankomst och det 4e för Jungfru Maria. Det tyckte jag var jätteintressant! Mer fakta i kyrkan, ist för vidskepelse… 😉

Dessutom tycker jag väldigt mycket om psalmer och orgelmusik. Vi har en fantastisk kantor i Fritsla. BS är mycket musikalisk och en mycket duktig körledare. Han visade prov på stilig sångröst i söndags när han sjöng solot i ”Ärones konung” (Om den heter så?) Hur maffigt som helst iaf! Den satt fint hos kören också. Den har de iofs sjungit sedan jag sjöng i Cantate för 20 år sedan… Anyway, Hosianna låter helt fantastiskt i en fullsatt kyrka! Det måste kännas än mer fantasktiskt om man har en tro! Åh det gör mig så lycklig att sjunga de psalmerna! Det är så skönt att bara klämma i. Avslutade med 108 ”Gå Sion, din konung att möta”… Så vackert! Efter gudstjänsten vände sig några bekanta i raden framför oss om och sa: ”Det är skönt att ha dig bakom. Då vågar man sjunga ut mer, du är ett bra stöd. Det spelar ingen roll om man sjunger lite falskt, man hörs ju inte så mycket ändå.” Svägerskan instämde. Hoppas de menade det som nåt positivt… 🙂 Jag blev iaf jätteglad eftersom jag älskar att sjunga. (Känner mig nu helt plötsligt som en Lucia-kandidat…) Det ska erkännas, förstås, att när jag sjunger i en sådan stor grupp som en fullsatt kyrka är jag inte heller så noga med att det blir 100% rent. De höga tonerna blir inte helt rena om jag inte sjungit upp innan men det är så härligt ändå! Sötaste var första tonen från orgeln när Irmelin hoppade högt och vände sig om med gapande mun. ”Bereden väg för herran”. Som ni förstår var det naturligtvis hur storslaget och högt som helst, det var ju trots allt 1a advent! Me like! Sedan satt hon så hela låten… Söt!!