Det finns en hejdundrande bra krönikör i Fritslabladet. (Där även jag har blivit publicerad med liiiten artikel. Weeee…) Han heter Mats Palmqvist och han är en härlig Fritsla-patriot, något som framgått av hans krönikor i denna eminenta tidning. Men detta handlar om krönikan i Borås tidning som kommer ut lite oftare. Varje fredag skriver han en krönika som kallas Fritsla fredag. Jag läser den slaviskt. Både för hans fina ordrytm (jo, faktiskt därför), fritsla-patriotism och lugna humor. Han känns så trygg och ärlig. Han brukar påstå att han är lite sur och väldigt vuxen (mest skryt, tror jag) men det tycker inte jag. Krönikan idag handlar om just bloggande. Inte mitt förstås utan om Sanna Lundell (dotter av Ulf, sambo (eller gift? vad vet jag?) med den där otäcke Persbrandt. Inte så att jag känner honom. Han har bara så kalla ögon. Förlåt. Slut parantes.) som bloggar nåt alldeles hejdlöst. Han tyckte nog att det blev för personligt med just hennes blogg, vad hennes barn gör med bankmojängen och allt vad det var… Som att han står och kikar in genom fönstret hos henne. Är det därför man bloggar…? För att bli känd? Det var lite hans tes – som jag förstod det. För att synas? Jag bloggar – alltså finns jag. Kanske.

För mig handlar det om mina tankar. Jag tycker själv att jag tänker ganska många roliga tankar, faktiskt. En del vackra. Fantasifulla. Jag försöker se världen ur olika perspektiv. Jämt! Skriver jag ned tankar och idéer så finns de kvar. Ett tag iaf. Detta tycker jag är ett bra ställe. Det är lagom officiellt. Jag har runt 10 pers/dagen som tittar här. Jag tror de allra flesta är min familj och mina vänner. Säkert inte samma varje dag. Vissa har säkert goooooglat (hihi) sig hit. Ni är varmt välkomna, ni med! Jag hoppas att jag kan förgylla er dag med en ny synvinkel, ett enkelt skratt eller kanske att ni stänger av datorn för att göra nåt mer meningsfullt. 🙂 Men jag vill inte provocera eller göra någon arg. Inte det jag är ute efter. Det finns så mycket kul och vackert här i världen – framför allt i Fritsla, förstås! – detta är mitt sätt att uppmärksamma det.

Kul att just du är här! Välkommen! 🙂