Vi hade ett par kalla dagar här i veckan. Onsdag morgon var fantastiskt klar. Och kall. Kristalluft som liksom klirrade i varje andetag. Helt magiskt! När Irmelin och jag gick med Oisín till skolan hängde en gigantisk fullmåne vid himlaranden. Den hade tunna, tunna molnslöjor över sig. Det låg en obeskrivig stillhet över hela Fritsla – trots att massor av barn var på väg till skolan. Rimfrosten låg tjock och fick de annars så höstspretigt kala träden och buskarna att se härligt mjuka ut. Det var nästan ljust men solen hade inte gått upp. Ett fantastisk gryningsljus som nästan hade något sakralt över sig. Det var nog en av de vackraste morgnar jag varit med om! Både för ögon och själ.

När vi stod vid skolan hade vi utsikt över Bjälbos (världens vackraste dagis) dramatiska torn med månen precis brevid. Det var vackert så man ryste… Barnen och jag stod och tittade en bra stund. Tänk att det finns något så vackert…!