Har tagit vackra, vackra kort idag! Solen steg över ett kritvitt Fritsla. Det kom en knapp dm snö igår och det är så ljuvligt vackert ute. Magiskt. När solen står som högst rinner det från tak, man hör hur det porlar i stuprännorna. Men imorse när solen steg nästan tvekande över horisonten var det bara kristallklart och lagom kallt.

Sedan kom jag hem och hittade nåt lite otäckt i trädgården… men för att ta det från början… Gjorde en ny ”snömaräng” igår. Hade tänkt göra en riktig snölykta eftersom det blev lite varmare igår. Runt noll, faktiskt. När jag kom hem hade det blivit lite kallare igen och det var svårt att få ihop några riktiga bollar. Så jag byggde på den gamla lite, borstade och puffade. Tror faktiskt den blev dubbelt så stor! Den lyste några timmar och förgyllde vår trädgård innan den slocknade framåt 8-tiden.Detta mötte mig när jag kom hem:

Jag har alltså inte rört den utan den har blivit såhär helt av sig själv. Vad är det för spöke i min trädgård?? Vad har lockat hit detta odjur? Eller vem? Undrar om det representerar mitt PMS-humör? Eller familjens samlade morgontrötthet (och den är inte liten, den)? Kanske är det vårt lilla lägenhetsspöke som manifisterats i snön? Vad vet vi? Spännande är det iaf! 🙂 Den ser lite ledsen ut. Nästan lidande, som Edward Munchs ”Skriet”. Fast inte lika desperat, kanske. Den påminner mig om något men jag får inte tag i det…