Nu får man se upp i den Lindalska-Grigica backen! Här har åkts… och åkts. Har som vanligt bara med mig en mobilkamera men man tager vad man haver… Bilderna är lite suddiga men det är främst för att det gick så nedrans fort (JO, bara därför!)! Anledningen till denna nästan-överljudsfart ser ni nedan med en farfar-morfar som puttar för glatta livet varje gång någon ska nerför backen. Det var härligt! Nu väntar vi bara på lite mer snö. Shit vad kul det är att åka pulka!!

Irmelin vaknade igår kväll och klagade på ont i höger-örat. Vi tänkte att hon legat på örat och försökte få henne att somna om igen men hon bara vaknade till efter några minuter och gnällde igen. Efter ett tag tog jag upp henne så hon fick sitta uppe en stund. Tänkte att hon kunde känna sig bättre om hon var uppe. Om hon dessutom var svullen inne i örat så kunde det gå ner lite. Hon har aldrig haft öronproblem förr så jag var inte så orolig. Feberfri var hon ju också. Men det blev bara värre och värre och hon började gråta ordentligt. Verkade som det kom i vågor. Då gjorde vi slag i saken och hon fick sin första dos alvedon. Nånsin. Köpte det till influensa-vaccinet, för säkerhets skull. Behövdes inte då. Men det gjorde det nu. Smärtan avtog rätt fort och hon kunde gå och lägga sig. Sedan sov hon hela natten till 6.10 då hon behövde kissa. När hon lade sig igen sa hon att hon var varm. Jag kände på pannan och visst hade hon feber! Hämtade termometern, 39,0. Det var bara att ringa till jobbet och sedan till dagis.

Hon sov en stund till innan det var dags för julkalendern på radion och efter att Oisín klätt på sig och ätit även på TV’n. Sedan fick Oisín gå själv till skolan för första gången. Jag följde honom över vägen sedan är det bara raka vägen ner och över järnvägen där det finns bommar och lampor och gud-vet-vad. Det gick säkert alldeles strålande även om jag var rätt nervös. Undrar hur lång tid det tog? Tror ni 20 minuter räckte?

Tycker inte Irmelin är så farligt matt ändå. Jag har läst Pettson och Findus för henne eftersom hon inte kunde sova. Vid 9.30 tog jag tempen igen då hade den gått ner till 38,0. Inget obehag i örat alls. Då helt plötsligt flyger hon ut från sitt rum där hon legat och spelat Nintendo DS och lyssnat på Pettson och Findus-ljudbok (Mycket P & F just nu). Ropar med panik i rösten: ”Jag måste kräkas!!” Duktiga tjejen! Det är just vad hon gör, rätt ner i toaletten. Bara vatten. Ville inte ha frukost, nu förstår jag varför… Efter det vill hon helt plötsligt ha frukost. Hon äter två bett på en rostad macka. Vid 10 känns hon inte varm längre och tempen visar på 37,4. Konstig sjuka detta, måste vara nån sorts kombinerad öron- och magsjuka?? Hon är vid gott mod iaf och tittar nu på Pippi.

Imorse lussade de på dagis. Irmelin var Lucia. Liksom de flesta flickorna på dagis + kusin N. Glad att någon för vidare de Lindalska stolta traditionerna Oisín startade. Alltså pojklucior! Sedan har Irmelin gått omkring i lucia-kläder hela dagen, tydligen. Iaf enligt personalen på dagis. När vi kom för att hämta var hon fortfarande vitklädd med ljus i hår… Så vi fick ju skrida hem så gott vi kunde i full Lucia-stass. 🙂 Hon var dels en sprallig Lucia och dels en mycket allvarlig Lucia. Hade ätit middag i kläderna och allt…

Irmelin hade även målat en Lucia som var upphängd på väggen på dagis (iaf hävdar hon att hon målat den. Fanns inget namn…) Fin var den iaf!

Vi har bakat finfina pepparkakor. Och färglagt dem med. Kusin E och Irmelin gjorde många, många fina. Speciellt kusin E som gjorde ”parader av små snöstjärnor”. Oisín gjorde en stor pepparkaka i form av Link. Han inspirerade kusin N till att göra en stor Link också. Oisín skar ut allt med kniv. Sköld, svärd, pil, båge. Ett par bombsacks fick Link också. Och hans lilla fairy. De blev väldigt fina. Oisín var väldigt sparsam med kristyren, till skillnad mot sin lillasyster. Irmelin försökte fylla hela sina…

Vid matbordet idag – vi åt hos mormor och morfar allihop, fick lasagne – undrade Irmelin vad min bäbis skulle heta. Hon har inte pratat om det på länge. I somras sa hon att hon skulle bli storasyster stup i kvarten. Tror det var efter kusin M föddes. De tittade lurigt på mig på dagis ett tag… 🙂 Hon är lite sugen på syskon den lilla tjejen. Jag sa att det inte var aktuellt än på ett tag. Drack lite vin för att understryka det men barnen ville ändå gärna spåna lite på bäbis-namn. Humla t.ex. Tycker jag är sååå gulligt. Men än är det inte dags. Vi är fortfarande unga (särskilt Peter) och raska… Vi kan gott vänta lite till. Fatta jobbigt att släpa matkassar och småbarn upp för de trapporna… Nej tack. Men sen… Kanske.

Sent omsider har jag tagit mig samman för att blogga om vårt goda lussebak. På special request av svägerskan. 🙂 Jo, baket gick av stapeln i söndags på första advent. Vi gjorde bamsedegen och lade den att jäsa… Jisses vad stor den blev…! Här för att jämföra med en tändsticksask:

Och så suddig den blev dessutom… 😉 Kusin M åkte på Birkas rygg. Hon sken som en sol hela hon. Snacka om att vara sjalfrälst!

Sedan bakade vi! Irmelin och Peter hjälptes åt. Så fina!

Oisín bakade med näsan full av mjöl. Alldeles ljuvligt fin!

Bullarna blev kanongoda! Och många! Vi gjorde en trippelsats i år, som alla år. Så kul!

Vi var och hämtade våningssängar hos moster Bettan i Varberg. Fick ett skrivbord på köpet – urcharmigt med bokhylla och litet skåp på baksidan. Massor av utrymme för saker och ett perfekt ställe för Oisín att göra läxorna på. Blev jättefint. Oisín sover där uppe (bra träning för musklerna) och Irmelin där nere. De sov bra i natt iaf. Såhär ser deras sovrum ut nu:

Irmelin var riktigt ilsken i morse. Vägrade alla kläder och skulle bara ha sommarklänningar. Jisses vilket liv! Jag tänkte det kunde bero på vaccineringen eftersom hon blir sådan innan hon blir sjuk. Jag hotade med att hon inte fick gå till dagis om hon inte klädde på sig. Till slut hann hon inte äta heller så jag ringde dagis och sa att hon inte kommer idag. Hon blev naturligvis jätteledsen och skrek lite till innan jag fick på henne kläder och vi promenerade ner till skolan med Oisín. Hon älskar ju sitt dagis.

Nu är hon som vanligt igen, har pärlat lite till sin moster och pratar som en fors. Något om ett rosa dagis där man få rida på riktiga hästar jämt. Man måste åka flygplan dit också. Hon var där när hon var en jätteliten bäbis och fröken visade alla djuren. Samma fröken som på det gröna dagiset. Är inte öppet idag, tydligen. Inte illa…! På det rosa dagiset får man tydligen också rida på en söt liten kattunge. Det finns coola gungor och boxning (på gungan). Jag tog kort på henne när hon red på hästen på det rosa dagiset. Tydligen.”Kommer du inte ihåg det mamma??” Näpp.

Nu ska vi baka om en liten stund så vi får med fika till mormor och morfar när vi går dit för att låna en bil till engelsklektionen i em.

Annars har de inte uppvisat någon form av reaktion på vaccinet. Inte ens värk i armen. Hur skönt som helst! De andra barnen i Oisíns klass får vaccinet av skolsköterskan på fredag så fröken ville att Oisín skulle berätta lite om det. Hoppas han inte berättar hur hysterisk han var så det blir masshysteri. Han sa efteråt att det inte var så farligt och att han skulle säga i klassen att det knappt kändes. Duktiga Oisín!

Irmelin slutade med napp med löfte om att få börja spela fotboll. Detta har hon tjatat om de senaste två somrarna när Oisín spelat fotboll. Jag har sagt att hon är för liten – åldersmässigt iaf. Finns faktiskt inget lag för så små. Men nu i vinter har de startat inomhusträning 04-05. Första gången missade hon pga förkylning men den 21 oktober var det äntligen dags! Hon hade på sig sina Liverpool-kläder som pappa köpt. Nya gymnastikskor och tom benskydd. Laddad till tusen men ändå lite nervös:

Kusin N var med och så började äventyret. Oisín och kusin E följde med också, de kände sig hemma, detta är trots allt deras gymnastiksal. De lekte olika lekar med bollarna. Och även ”Saxen klipper” En slags ta-lek – för er som inte vet det – när man blir tagen ställer man sig med benen brett isär och blir fri igen när någon kryper mellan benen. Irmelin hade nog inte förstått riktigt för hon blev ganska förnärmad när en liten kille försökte rädda henne genom att krypa mellan benen. Hon backade och backade. Killen kröp efter. Till slut förklarade någon igen och hon blev fri och sprang sedan och räddade alla hon kom åt. Hon var enda tjejen men är ganska stark och tuff, hon hävdade sig bra när det behövdes. Mest ville hon dock kramas med Frida, den kvinnliga tränaren. När de avslutade med en liten match rörde Irmelin inte bollen en enda gång, hon ville hellre kramas om och om igen. Frida fick fullt upp med en Irmelin i famnen var 5e sekund… Sedan posade alla Fritsla-kusinerna tillsammans:

De otroligt världsvana skolbarnen på kanterna… Så fina alla 4! Irmelin ville förstås spela fotboll nästa dag igen men nu får hon ha uppehåll medan hon är på Irland. Fotbollen finns kvar när hon kommer hem igen!

Japp. För exakt en vecka sedan – förra söndagen – fick vi trollbesök! Vi lade ut ett paket med Irmelins nappar. Hon var färdig med dem och hade inte nämnt napparna på flera dagar. Men först måste de paketeras! Hejdå nappisar:

Helt själv slog hon in sina nappar med stor omtanke om de stackars trollbebisarna som aldrig får några nappisar annars!

Oisín hade dåligt samvete över att inga troll fick hans nappisar – eftersom han aldrig haft några. Inte ens en liten snuttefilt hade han att erbjuda! Så han skrev ett brev. Lite hjälp av mamma hade han men stavade sig tålmodigt genom, ord för ord. Resultatet ser ni här:

Ja. Så sant så. Vi hade bestämt med morfar att vi skulle komma och fika lite med honom så vi bylsade på oss och gav oss ut i höstkvällen. Först lämnade vi förstås paket och brev bakom postlådorna inne i vår trädgård. Det är nämligen där trollen kryper omkring när de är i byn. De är så skygga!

Pirrigt! Vi tyckte det var en typisk trollkväll så vi sa att det inte var helt hopplöst. Kanske kanske kaaanske att de kommer ikväll. Man vet ju aldrig. När  vi kommit en bit på vägen insåg Peter att vi glömt kakorna vi skulle haft med till morfar (Pepparkaks-ballerina, MUMS! Rekomenderas åt er som inte prövat!). Han sprang tillbaka medan vi fortsatte ner. Väl hos morfar dracks det massor av te och vi avslutade med att spela Natur-memory med alla brickorna:

Peter vann, Oisín kom 2:a, Irmelin och jag 3:a och morfar sist. Han fick iofs telefon stup i kvarten så det var kanske inte så konstigt… Så var det bara att styra kosan hemåt på ganska trötta och nervösa ben… Hade de kommit…?

Visst hade de det! Och lämnat presenter som tack! Till båda barnen, ja snällare troll får man leta efter! Docka till Irmelin:

…och puttekulor till Oisín:

I sanning en kväll att minnas! 🙂

Vilken tös! Vi var hemma hos mormor och morfar i förra veckan och Irmelin plockade fram min gamla mandolin som jag fick när vi hjälpte till att städa ur Gamla skolan i Fritsla för massa, massa år sedan. Den har hon ofta. Dessutom har hon äntligen lärt sig säga ”gitarr” ist för ”otarr”. Bra! Visst ser hon häftig ut! Som Gene Simmons i Kiss:

Hur lika som helst…? 🙂