Årets första vårtecken såg vi i söndags. Inte var det snödroppar eller vintergäck i år. Nej det var årets första tipspromenad som fick våren att pirra i kroppen. Med lite god vilja. För rimfrosten låg tjock över Fritsla efter köldgrader och dimma samma morgon:

Men vi gav oss iväg med vår i sinnet. Promenaden började som vanligt vi gamla Konsum, numera Nödhjälpen och fortsatte förbi Åkersta och svängde ner till Risma. Vi gick mellan villorna och vidare på Basteråsvägen där Peter bittert började muttra om Finabo och hur långt det var. Men vi vände upp igen och gick över Länsmansbro för att sedan avsluta i Viljans park. Så mysigt att gå ihop och filosofera över frågorna. Vem som vann? Jo det gjorde faktiskt Kusin E och Oisín. Mest av Kusin E’s förtjänst om vi ska ärliga. Hon visste t.ex. att Tokyo har mest invånare av alla städer i hela världen. Ingen annan av oss gissade det. 11 poäng fick de (av 12). Jag fick 9 tror jag. Riktigt bra av de yngsta! Dessutom fick vi alla en riktigt skön söndagspromenad i de vackraste av omgivningar. Ljuvliga Fritsla! Ses nästa söndag?

Samling kring frågan… 🙂

Jo ni, långt om länge tänker jag nu uppdatera mina löften:

• Sockerberoendet: Rätt bra faktiskt. Äter lite men inte alls lika mycket som innan. När jag blir sötsugen  på kvällen (vilket jag inte blir i samma utsträckning längre) blandar jag grapefrukt-apelsinjuice och bubbelvatten. Ungefär 40-60%. Det både mättar och tar bort sötsug. Är medveten om att det finns mycket socker i juice men mycket nyttigt med! Mest blir det ju vatten! 🙂
• Gå ner i vikt: Har kontrollerat mitt ätande lite bättre. Visst äter jag lite väl mycket fortfarande ibland men är nu nere på 67,5 kg! Innan frukost och så gott som naken, ute i vardagsrummet (lite olika vikt beroende på vart man ställer vågen). Likadant som jag vägde mig på nyårsafton. Inte alls illa!
• Tonsätta mina texter: Ja detta har inte gått så bra. Skrev en helt ny låt till Filips dop som jag blev nöjd med. Synd att jag var så vansinnesförkyld att jag knappt kunde sjunga. Den var i tretakt dessutom! Var fint, tyckte jag. Får spela den för Fredrik och Mikaela igen.
• 30-årskrisen: Detta kanske jag ger upp. Har liksom ingen riktig lust. Har inget att krisa om. Kanske har nåt litet släktkalas. Om ens det. Verkar jobbigt.

Smålöftena då… Småfobierna går sådär. Panik vid ringtittning fixar jag. Den ska bort (paniken)! Är borta. Try me! Träsaker i munnen är.. usch! Men naglar klipper jag hejvilt (fast bara på folk jag känner och jag frågar först)! Har blivit jättebra på det! Jag lägger mig faktiskt tidigare på kvällarna. Går upp tidigare gör jag också, fast för att jag måste. Faktiskt inte riktigt lika trött längre. Vårsången jobbar jag på K-E T har ringt och frågat om jag är intresserad. Visst! Bring it on! Att inte röra musen på plattan är stört omöjligt!! Blir tokig. Idiotmus!

Japp, det var ett litet urval. Ska försöka uppdatera lite bättre. Framför allt vill jag ta tag i musiken. Det blir bara av när jag måste. Behöver press för att ta mig för det. Dumt! Så kul när jag väl kommer igång men det är som om jag har nån spärr. Tänk om det inte blir bra, typ. Nöjer mig med en text som jag tycker är hyfsad även om den inte är färdig. Måste ha musiken till för att få in rätta orden, rätta takten, rätta… fan vet. Shit så frustrerande det är!!!

Har haft fullt upp hela helgen och inte kunnat blogga om melodikrysset som var lite lagom svårt. Jag tänker inte gå genom hela men vissa svar behöver jag leta upp. Som t.ex. V9 där Anders frågade om ett visst klädesplagg. Som skulle sluta med ”in”. Gabardin? Nej det är ju ett tyg… Då säger pappan ”Min blå blommiga krinolin” som den mest naturliga sak i världen. Hade jag aldrig hört talas om. Länkade till Anni-Frid i maffig blå klänning. Otroligt menlös sång.

Innan dess hade vi L8 och L11 som Johan tog direkt. Hur kan han dessa melodifestival-låtar??? Edin-Ådahl med ”Som en vind” från 1990. Verkligen INTE bra! Jag skrev bättre låtar det året och då var jag ändå bara 10 år…

Så L2, V14 och L3 där min andra bror, Fredrik överraskar alla (inklusive sig själv) med att helt enkelt namedroppa namnet Torgny och nån fyller i med Melins. Andersson tog vi lätt. Klart man känner igen ABBA! Det var något mer som vi klurade lite på… Jo!

V1 nåt från Taube? Bokstäverna hjälper inte heller. Argentina går inte in liksom… A M och R har vi så jag associerar bara till (Syd)Amerika. Men pappa börjar humma nåt om Köpenhamn. Danmark! Men vad är det för låt? ”Förälskad i Köpenhamn” från filmen med samma namn. Med Siw Malmkvist. Det där med Taube hittade jag nog på själv… 🙂

Sista låten L14 tog Fredrik också, vill jag minnas. ”Det är en trucker-låt”, utbrister han. Nästan. Lite äldre än så är nog ”Sixteen tons (of number 9 coal)” ”A mind that’s weak and a back that’s strong”. Men han kunde den, tänk vilka duktiga bröder man har…!

Irmelin ligger i feber idag. Jag skulle gått och lagt mig och vilat lite egentligen eftersom Irmelin sovit dåligt inatt. Ist fastnade jag här… men det var trevligt med. Nu har jag lärt mig massor nytt!

Oisín hade tid hos neurolog A och sjukgymnast G i tisdags, han fick även tid hos barndagvården för att göra tester. Vi började med att gå upp till BDV för att lämna morgonurinet vi tog hemma.
Sedan ner till A och G. De är mycket bra båda två även om A har en söt ovana att liksom fnittra lite mitt i meningarna. Lite som doktorn i Simpsons. Besöket gick bra. Mycket bra. Oisín är fantastisk på att kämpa på och göra vad de ber honom om. De är bra på att ge beröm också och han får verkligen vara i centrum. Det handlar om honom. Han fick hoppa på ett ben och gå upp och ner på en liten pall, gå ner på huk och sträcka på sig igen osv. Sedan kom A och drog i honom, böjde och drog igen. Höll emot när Oisín skulle sträcka eller böja på benen. De är båda överens om att han har hyfsad styrka först men tappar snabbt. Något vi håller med om. Han kan springa och få lite spänst i steget men bara några få steg, sedan blir det tungt. Liten….
Vi pratade även om att eventuellt hitta andra sätt att  göra matten på. Han ligger lite efter (enligt fröken) och jag är rädd att det beror på att han blir trött fort och inte orkar skriva. Han har ju lätt för matte… Jag ska konferera med läraren.

Så tillbaka upp för blodprovet. Det var detta jag bävat för hela morgonen. Han är ju så stickrädd och det är svårt att  distrahera honom. Emla-krämen fick han direkt på morgonen så den hade hunnit verka.
Vi fick tid att leka lite i väntrummet så Oisín spelade biljard med Peter. Jag läste lite skvaller. 🙂 Väl inne i undersökningsrummet var det riktigt svårt att distrahera honom, han vägrade titta på boken men vi hade en dam vid namn Y som lekte med oss och hon och jag hade en blåsbubbel-tävling (jag vann – enligt Oisín) och de lyckades ta rör efter rör utan att Oisín märkte nåt. Väldigt professionella sköterskor!

Sedan ner igen för att undersöka hjärtat hos en herr A (kardiolog?). Först med EKG och sedan med ultraljud. Det var häftigt att se hjärtat arbeta, man såg höger och vänster kammare och klaffarna som arbetade oavbrutet. Han mätte vänster kammare om och om igen. Det tog ganska lång tid och Oisín blev rätt rastlös till slut. A var väldigt pedagogisk och lugn.
Han hade en läkarelev med så han pratade mycket med henne men då fick vi ju ta del av informationen också. Lärorikt och kul!
Det visade sig att vänster kammare är något förstorad. Precis inom ramen för normala värden men ändå på gränsen. Så vi ska tillbaka om nåt år för uppföljning för att kolla att den inte blir för stor, däremot är det ingen fara för narkosen.

Det slår mig, såhär i efterhand hur fantastiskt professionella alla var! Väl där är jag så fokuserad på Oisín att jag knappt minns vad de heter. Oisín själv är så modig!  Mycket tack vare pedagogisk personal som tar sig tid att förklara och titta honom i ögonen och behandla honom som en människa och inte som ett okunnigt barn.

Vi har även fått svar från avföringsproverna. Inga bakterier eller parasiter hittade (tack och lov, usch annars!) och läkaren vill ha uppdatering för hur det går. Jag har inte sett nån skillnad, men jag ska fråga herrn himself senare. Så nu är det lugnt ett tag. Ortopeden den 19 mars och sedan till Sahlgrenska för muskel-biopsi 21-22 april.

Otroligt skönt att ha Peter att bolla tankar med och kramas med när oron blir för stor. En enorm trygghet och jag är så lycklig över att ha honom i våra liv! Min. Vår.

Japp! Vi fick tidningen i lådan dagen efter. Men grannen på bottenvåningen sa att han tyckte sig hört tidningsbudet på morgonen och att denne hade hoppat ur bilen eftersom han hörde hur en bildörr slog igen. Så han gick ut och skottade igen. Fick ut lite till ur issnöhögen. Skönt iaf att slippa läsa en genomsur tidning!

Också Oisín då…. Jo en sköterska ringde från Drottning Silvias barnsjukhus. Hon berättade att de gör den här sortens undersökningar (muskelbiopsier) på torsdagar och att vi kunde få komma på skärtorsdagen om vi ville. Ja jo… jag drog lite på det, är ju meningen att de ska träffa sin pappa då. Ska vara där i nästan 2 veckor över påsk. När jag förklarade situationen sa hon att det gick lika bra att ta det några veckor senare. Så nu har vi fått en preliminär tid. 21-22 april. Vi ska nämligen träffa dels en neurolog och dels en sjukgymnast på onsdagen för att göra själva ingreppet på torsdagen. Känns bra men lite nervöst att de ska söva min lilla Oisín…

Marcus Hellner från Norrbotten? Tror inte det. Han må ha gått i skola (skidgymnasie) i Gällivare men hans föräldrar bor såvitt jag vet där han vuxit upp – i Skövde… Typ. Så riktigt så självgoda behöver de inte vara i Norrland. Såg en diskussion mellan programledaren och nyhetsankaret i Norrbotten där de satt och myste över ”sina” guldmedaljer. Gör om, gör rätt!

Såhär har det sett ut varje morgon senaste dagarna:

Hur lat är tidningsbudet?? Grannen har skottat så gott han kan framför lådorna (nej, jag är inte också lat. Han har reducerad hyra för att ta hand om snöskottning och gräsklippning) men det duger ändå inte. Jag förstår att det ska vara skottat och att tidningsbudet inte ska behöva pulsa genom snön och det respekterar jag men när det är extremväder får han ställa upp lite! Som alla andra yrkesgrupper. Man biter ihop och gör sitt jobb så gott man kan. Detta är ren dryghet och ignorans. Det kan inte vara för mycket begärt att man går ur bilen och lägger i tidningen på vissa ställen. Eller kör en mindre bil? Alltså, vad förväntar han sig? Ska vi behöva rulla ut den röda mattan??

Som ni ser på bilden är det bra skottat förutom snövallen till vänster om lådorna på 1.5 m. Är det meningen att vi ska hacka sönder den? Nånstans måste vi göra av snön, liksom… Detta är löjligt och jag har snart eldat upp mig så mycket att jag kommer ringa dem och klaga. Och säga upp den tramsiga Elfsborgs-tidningen.

Det som riktigt sticker i ögonen är att grannen får sin GP i postlådan varje morgon:

Grrrrrrr! Skräp-Borås! Nu ringer jag!

Edit 24-02-2010 kl. 18.30: Ringde till BT och hon sa att hon skulle prata med dem. Får se om tidningen kommer i eller utanför imorgon…

Oh happy daaay! Ringde rektorn idag. Alltså han som avslog min ansökan till personaladministratörsutbildningen (långt ord!). Jag laddade hela dagen. Funderade på vad jag skulle säga, vilka argument jag har. Tog fram ilskan och eldade på den lite lagom (faktiskt ganska mycket för att vara lilla timida jag). Kort sagt: gjorde mig redo för strid. Fast lite lagomt, förstås. Ringde först studievägledaren och hon sa att jag kunde ringa rektorn med en gång, han är inne just nu. Så fick jag hans direktnummer. ”Så kan han förklara”, som hon sa. Shit, så nervös jag blev då. Så jag ringde min lilla pappa för moraliskt stöd och lite tips. Jag menar vad svarar man på att de inte har pengar? Har de inte så har de inte…. Men pappan sa att det kan inte bara vara pengarna… ”Säg ifrån! Fråga varför de erbjuder utbildningar utan att kunna leverera!”

Så när jag ringde och presenterade mig (Matilda Lindal från Fritsla som sökte personaladm…) så skrockade han först bara. ”Ja, det där…” började han men då tände jag till: ”Ja, du skrattar du! Men det har inte varit särskilt roligt för mig!” (själv lite förvånad, faktiskt). ”Nej, det förstår jag,” sa han ”men det är såhär…” och så började han rabbla siffror. De hade fått si och så mycket pengar förra året och mindre detta. MEN när han räknade en andra gång insåg han att han faktiskt kunde ha råd att skicka mig (och andra) på yrkesvux-kurser. Som han sa: ”Först godkände jag din ansökan. Så tag jag tillbaka det och du fick avslag. Men nu har jag godkänt den igen!” Här var jag tvungen att stoppa honom lite. ”Va? Vänta lite nu… Får jag studera? Får jag läsa kursen?” ”Ja” svarade han. ”Är det säkert? Får jag?” Frågade jag igen och nu undrar jag om han inte började ångra sitt beslut lite (tjejen är ju uppenbarligen en bra bit bakom flötet, liksom)… Jo! Det får jag! Han pratade lite till (bl.a. om dumma Borås stad som tar ut dubbla avgifter för att ”betala för administrationen”. Fast det är ju ingen nyhet att boråsare är dryga och snåla… med några få undantag – förstås. Ni vet vilka ni är… 🙂 ) men allt jag kunde höra i huvudet var ”HURRA HURRA HURRA!!”.

Ringde Peter och pappa och kompis A som tipsade mig. Sedan ringde pappa och berättade att hon jag klagade hos i förra veckan hade ringt honom. Eftersom hon inte hade mitt nummer i mobilen hade hon ringt honom ist. Hon berättade att hon haft det uppe  och sagt att det inte är ok att bete sig såhär. Först godkänna och  sedan bara ta tillbaka ett beslut. Kanske var det någon som tog åt sig… Jag är så fruktansvärt glad!! Och jag gjorde det helt själv! Min pappa har inte ringt ett enda samtal för mig, I made this happen! Senare messade A och sade att hennes syster kommit in också.

Pappa kom och hämtade oss för att köra till apotek eftersom det värker rejält under höger öga, ända ner i tänderna under… Har varit förkyld i över en vecka. Tokförkyld! Bihåleinflammation, kanske? Han skjutsade till Kinna där jag köpte kortison-nässprej (eller -spray 🙂 ) och sinova. Hoppas det hjälper. Inte skönt just nu! Passade på att köpa lite prinsesstårta för att fira med. Hurra! Jag ska verkligen få läsa! Avslutar med att citera en riktig toppenfilm:

Damn the man!!

Titta! Vi har fått en klass 2-varning! Kan inte låta bli att bli lite exalterad, trots att jag vet att det är jättejobbigt för massor av människor. Materiella skador och personskador i t.ex. trafiken. Vi ska ju åka till Göteborg imorgon middag för ett dop. Hur ska det gå…? MEN ÄNDÅ pirrar det i magen. SÅ MYCKET SNÖ!

Tänk vad man kan göra! Vilka snöborgar man kan bygga. Pulsa i lårhög snö har jag inte gjort sen vi bodde på Furåsvägen då jag var 3 år. Kanske jag har, när jag tänker efter men det är ett starkt minne jag har därifrån, vi flyttade ju som bekant därifrån maj 1984.

Såhär skriver SMHI om varningen:

Vi har massa besök överallt. I tisdags var vi hos läkaren i Skene. Jag trodde vi gick dit för andra sprutan vaccin mot Nya influensan. Så var inte fallet. Det var uppföljning för hans allergi. Jag har förlikat mig med att vi inte kommer få reda på vad han reagerar mot. Kanske är det autoimmunt? Alltså att kroppen reagerar av sig självt utan en utlösande faktor… Då finns det inget man kan skydda honom mot eller vara försiktig med. Bara att ha medicinen till hands och hoppas på det bästa.

Nu har han bara fått andningssvårigheter en gång och jag tyckte det vände innan ambulansen kom (skrivit om den händelsen förr här. Det inlägget var i samband med vaccinet till Nya influensan som han tog senare ändå. När vi insåg att han antagligen hade en muskelsjukdom samt att andra kanske inte skulle vaccinera sig i den utsträckning vi hoppats, vaccinerade vi ändå i samråd med läkare och på sjukhus. För säkerhets skull. Det gick ju bra!). Men jag vågar aldrig ta risken, dit Oisín går, går också medicinen. Spruta och allt. Han vet själv hur den ska tas och vilka mediciner han ska ta. Även i vilken ordning. Är bara rädd att han kommer vägra adrenalinsprutan (förhoppningsvis väntar inte folk tills han tuppat av) eftersom han är så stickrädd… Jag kommer ge den ändå – har sprutat folk massor i jobbet men nog värre för de som aldrig gjort det…

Vi har tagit avföringsprover (eftersom han ofta är väldigt lös i magen och även väldigt smal. Det sista beror antagligen på muskelsjukdomen men det skadar inte att kolla.) och skickat in igår. En väldigt stressad sköterska instruerade oss så jag hoppas jag gjort rätt nu… Vi ska även gå över till låglaktos-diet till Oisín. Nu äter han ju varken smör eller grädde, dricker knappt mjölk, fil eller yoghurt heller. Har köpt lite laktosfritt för säkerhets skull. Drack laktosfri o’boy igår t.ex. Gick bra!

Den 3:e mars ska vi till Borås för att träffa neurologen och sjukgymnasten. Det är skönt att komma tillbaka till samma ställe och människor! De är mycket trevliga och känns så genuina! De vill verkligen Oisíns bästa och det känns i hela rummet när man kommer dit. De pratar med honom och inte över. De lyssnar på varje ord han och vi säger. Skönt! Nu har även den fantastiska personalen på Barndagvården lyckat tima in så vi kan ta alla prover inför muskel-biopsin på samma dag! Morgonurin tar vi hemma, efter vi träffat neurolog och sjukgymnast stryker de emla-kräm och sedan kollas hans hjärta med ultraljud. När krämen suttit på i nån timma ska de ta blodproverna. Oisíns skräck. Jag kan verkligen relatera till det, tycker själv det är otroligt otäckt med sprutor! Inte smärtan, mer känslan av nålen som går genom huden… Ryyys! Jaja… det ska väl gå det med! Peter har lagt in en förfrågan om semester på jobbet.

Sedan, den 19:e mars ska vi till ortopeden för att prova ut skor. Antar att det är sandaler eftersom han har sulor redan. De verkar fungera bra, han har inte sagt nåt men jag vet inte om han blivit stadigare direkt. Han har inte märkt nån skillnad när jag frågat iaf. Någon nytta gör de säkert!