Idag har föräldrarna åkt till Stockholm. Inget melodikryss på 1:an idag, så vi fick traska ända upp till 6:an. Gick bra det med. Fick nybakade, varma tekakor. Mmmmm… Hur gott som helst! Melodikrysset var inte så svårt. Var bara några småfrågor som jag behövde kolla upp. L3 t.ex. men vi hade ju två bokstäver: m_r. Vi gissade förstås på ”mor” men vad heter sången? Som vanligt går jag till Klintenberg.net och får svaret ”Violer till mor”! Söt liten sång!

Sedan var det V7, där vi hade en bokstav färdig, alltså 50% av ordet. E_, då kan man gissa på lite olika saker, en, ek, el (fast det är lite otroligt, förstås), ej och jag vet inte vad… Visade sig att det var ”Glöm ej bort att det finns rosor”. Tyckte den tidvis lät väldigt likt Beatles ”All my loving”. Förvirrade mig. Inte för att jag kan skylla på det. Östen Warnebrink är ingen jag lyssnat på. Tror namnet avskräcker mig mer än nåt annat…

Annars var det väl inte det roligaste krysset idag. Inget man fick klura på utan det man kunde, kunde man helt enkelt. Så fick man gissa på resten. Kul med Svansjön L1 som Kusin E utropade och de dansar på tå L5. Men varför vill Anders alltid spela Tommy Nilssons menlösa En dag L9??? Tycker han spelat den massor av gånger. Och otäcka, otäcka Rednex L2. Usch.

Men frukosten var god och sällskapet var toppen. Det verkar faktiskt som om alla nu har lärt sig att man ska vara tyst när Anders pratar! 🙂 Mycket trevlig lördagsmorgon!

Ja då börjas det. Idag ringde neurologen vi träffade i Borås i höstas. Han ringde vid riktigt fel tillfälle, jag var ensam med de 5 fritsla-kusinerna – vid matbordet. Inte så att de hade börjat äta och var lugna utan de hade precis satt sig vid bordet och kusin N hoppade upp och ned och småblåste mot ljusen medan Oisín gastade att ”det är farligt!” Birka var nere på 1:an och hämtade nya kläder som vi fått från Varberg så jag visste att hon var på väg upp snart. Jag vill ju inte be honom ringa upp, det var rätt sent på dagen och jag kanske hade fått vänta till imorgon. Jag har inte tålamod till det. Varje liten upplysning känns jätteviktig och är ett stort steg på vägen. Därför blir jag alltid stressad när han ringer. Dels vet jag att jag kommer få viktig information här som jag bara måste komma ihåg, dels vet jag att han är säkert är jätteupptagen. ( Kom på – såhär i efterhand – att man borde kanske anteckna i fortsättningen.)

Men vår neurolog… Han är jättebra! Låter aldrig stressad när han ringer, känns som om man kan prata med honom i obegränsad tid. Så var det också idag. Nu var det lite svårt att höra vad han sa med barnen tjoande i bakgrunden men han hade varit i kontakt med honom vi ska träffa på Sahlgrenska. Han sa namnet men jag kan inte minnas det. Niklas, tror jag. Vill minnas att han sa att denne Niklas var docent och mycket kunnig (förstås). Känns betryggande. Vi ska träffa honom också, fast senare.  Vi ska till Sahlgrenska (för att ta liten bit av muskeln att analysera) inom 3 månader men ska göra flera test i Borås innan dess. Bl.a.fler blodprov, ett urinprov och även tester på hjärtat. Så att det inte påverkas. Här blev jag lite nervös igen…Hjärtat är ju en muskel… Usch.

Vidare frågade han hur det var med Oisín, hur han mår. Jag svarade att han mår bra. Att vi mår bra efter den initiala chocken. Det är otroligt skönt att veta att han kommer att kunna leva ett helt liv. Inte tyna bort och dö inom några år. Visst funderar jag på hur svag han är/blir. Kommer han behöva rullstol eller kryckor? Finns det medicinering? Det verkar som att han funkar socialt i skolan ändå, trots att han är långsammare (kroppsligt) än andra – och det är ju viktigast.

Han sa igen att det bara är att ringa om vi funderar över något. Men jag sa som det var: Jag känner mig lugn och trygg i att allt görs som kan göras för vår lille kille. 3 månaders väntetid känns som ganska kort tid för ett ingrepp som detta. Människor känns så hjälpsamma och lättförståeliga och jag är otroligt glad över att få bo i Sverige där all upptänklig hjälp finns tillgänglig för oss. För Oisín. Älskade, modiga Oisín!

Salvia ringde till oss idag, de hittade nämligen inte hem till oss. Jag jobbade men Peter började inte förrän 14 och de skulle komma förbi med en bukett till ”Peter och Matilda” på förmiddagen. Vi funderade och funderade. Vi hade väl inte gjort något? Inga födelsedagar eller ens namnsdagar i faggorna… Vem? Och framför allt varför?

Jo! Det var en viss moster som hade fått lite flytthjälp i helgen. Jag som tyckte att vi gjort det som är lättast. Värst är ju när man ska få ut allt på sina rätta platser och inget får plats. Man sliter sitt hår och funderar på vart man fick plats med allt i förra lägenheten/huset. Såhär mycket grejer har jag väl ändå inte?? Fast Peter tycker det är värst när man flyttar ihop med någon och man får dubletter av allt. Bra! Då stannar han!

Vi fick ett kort med buketten:
”Tusen miljoner TACK för bär- och packhjälp i ett aldrig sinande glatt humör”
Men inte gav vi henne några bär?? 😉

Jag är helt i chock. Det snöar, snöar och snöar. Precis vad jag önskat så länge! Det vräker ner igen och jag tror vi börjar närma oss halvmetern snö nu… Det är så vackert när snön lägger sig på träd och buskar. Ser så mjukt ut! Fint med när den lägger sig mot fönsterrutan. Som ett mjukt täcke… Ska ta kort imorgon om jag hinner. Ska ju försöka ta mig runt till vårdtagare med. Det kommer vara slirigt på vägarna så det kommer ju ta lite tid. Hoppas jag kommer ifrån innan det blir för mörkt… Spännande!

Har dansat gammaldans idag. Med barnen och svägerskan, faktiskt! Jag har dansat herre i polka för första gången. Jag är inte riktigt säker på stegen men vi kom runt och ramlade inte. Jag är mycket nöjd. Vi har även dansat ”Oh Susannna” som är en bytesdans och den klarade hon galant. Tänk att hon var så dansant! Det där med ”15 vänsterfötter” är nog mest skryt… 🙂 Barnen har sprungit omkring och snurrat och dansat. Otroligt söta! Hann inte filma dem idag. Kul var det iaf! C-laget spelade och förvånansvärt många kom och dansade ändå. Kul!

Edit 3 februari 2010 17.04: OJ!! Måste högljutt poängtera att med ”C-laget spelade och förvånansvärt många kom och dansade ändå.” menade jag inte att folk kom trots C-laget utan trots den utlovade snöstormen! C-laget är ett synnerligen charmigt band med fin (stäm)sång och en god portion humor! Jag gillar dem starkt! Fast det var lite roligt och jag fick mig ett gott skratt…

Jaha, idag slapp vi lösa själva. Fast det var ju ändå inte riktigt som det skulle vara eftersom Birka – som alltid skriver – inte var hemma. Hon var på möhippa. Vad är det för sätt? Möhippa mitt i melodikrysset?? Så jag fick skriva. Det gick ju det med.

Fast redan på första frågan blandar jag ihop det. Klart jag känner till Robban Broberg men Anders Eldeman säger (tyckte jag alltså) ju att det är något annat han gör så jag stryker över målar och skriver tavlor. Så kommer nästa fråga. ”When I kissed the teacher” och då måste jag ändra igen, tillbaka till målar (V9). Jättesvårt att få in lärarinna (L6) annars… Suck. Annars gick det bra, Nina (V15) Perssons späda röst är lättigenkänlig (vilket konstigt ord??). Men sen blev det svårare! L1 och V11. Den var vi tvugna att kolla upp på Klintenbergs site efteråt. Visst, Stockholm (L1) hade vi räknat ut men vad börjar på ”k”?? Johan drog till med ”kärringar” med en gång. Fast det gick ju inte in… Kvartingar? Knattingar? Ordet de sökte var kvantingar (V11). (”That’s not even a wooord” som Monica ylar (spola till 10.20, typ) i ett minnesvärt avsnitt av Friends.) Både Johan och jag undrade vad en kvantfysiker(?) kunde tänkas göra i en sådan sång…? Kväsarvalsen heter låten ”En kvanting stiger i salen in / för att fröjda med fjällan sin”. Det hade vi aldrig kunnat resonera fram… Så var det då också L3 och V12. Av (L3) fick vi ju gratis efter Lisa Ekdahls dänga men Ulf Peder Olrog (V12) satt långt inne. Speciellt eftersom vi inte kom på rag (L13) utan ville ha det till jig hela tiden. Suck igen. Vi var inte på topp idag. Nästa vecka!

Annars har vi tillbringat dagen i Varberg med att flytta mosters tillhörigeter. Aldrig fel… vi ska väl flytta nån gång, vi med… 🙂

Hörde på radion imorse att vi har en ovanligt stor fullmåne ikväll. Månen går ju i en eliptisk bana runt jorden och ikväll är den som närmast. Enligt damen på radion är det mycket ovanligt att det sammanfaller. Så passa på tidigt på kvällen när månen är som närmast horisonten, då den ser ännu större ut! Och det, mina vänner har forskarna ingen förklaring på, påstod hon. Jag har hört förr (Mamma tog upp det) att det är en synvilla, eftersom man kan jämföra med hus och träd så ser den större ut. Men jag tycker skillnaden är för stor för att det ska vara så enkelt. Så här står det i Illustrerad Vetenskap. Spännande är det iaf! Får ta fram stjärnkikaren.

Edit: Enligt YR är det imorgon kväll som månen är som störst. Jag letade info innan men hittade ingen site på svenska. Får bli denna ist. Fast jag var tvungen att översätta till svenska. Med google translate. Svårt med norska, för mig iaf (förlåt Anne-Berit, jag försöker – men det är stört omöjligt!). Enligt YR är månen 14% större än vanligt imorgon och är då som störst – under hela 2010! Den är då 42 334 km närmare än när den är längst bort. Det är oftast under vintern som den kommer såhär nära. Iaf på dessa breddgrader.

Fast det som förvirrar mig är det som står i slutet om de blå månarna. Som jag fattade det är det väl bara den 2:a månen under samma månad som kallas För ”A blue moon”? Se info här.

Har tagit vackra, vackra kort idag! Solen steg över ett kritvitt Fritsla. Det kom en knapp dm snö igår och det är så ljuvligt vackert ute. Magiskt. När solen står som högst rinner det från tak, man hör hur det porlar i stuprännorna. Men imorse när solen steg nästan tvekande över horisonten var det bara kristallklart och lagom kallt.

Sedan kom jag hem och hittade nåt lite otäckt i trädgården… men för att ta det från början… Gjorde en ny ”snömaräng” igår. Hade tänkt göra en riktig snölykta eftersom det blev lite varmare igår. Runt noll, faktiskt. När jag kom hem hade det blivit lite kallare igen och det var svårt att få ihop några riktiga bollar. Så jag byggde på den gamla lite, borstade och puffade. Tror faktiskt den blev dubbelt så stor! Den lyste några timmar och förgyllde vår trädgård innan den slocknade framåt 8-tiden.Detta mötte mig när jag kom hem:

Jag har alltså inte rört den utan den har blivit såhär helt av sig själv. Vad är det för spöke i min trädgård?? Vad har lockat hit detta odjur? Eller vem? Undrar om det representerar mitt PMS-humör? Eller familjens samlade morgontrötthet (och den är inte liten, den)? Kanske är det vårt lilla lägenhetsspöke som manifisterats i snön? Vad vet vi? Spännande är det iaf! 🙂 Den ser lite ledsen ut. Nästan lidande, som Edward Munchs ”Skriet”. Fast inte lika desperat, kanske. Den påminner mig om något men jag får inte tag i det…

Igår åkte vi på gammaldans igen. Oisín satte sig att måla nästan med en gång. Kusin E och Irmelin dansade lite med oss. Så var det dags för ”Amerikansk promenad”! Det är ingen omdansning i den (som snoa och sånt) bara steg framåt och bakåt. Och nån snurr under armen. Då kom Oisín springande…! 🙂 Nu är det ju herren som ska föra men vi har ju vetat länge vem som bestämmer bland kusinerna… Hon förnekar sig inte och håller ordning så gott hon kan. Emellanåt showar hon. Oisín showar så gott han kan men har fullt upp att hålla sig på benen. Åh vad de var fina!!

Sötast är nästan emellan danserna när det är ”jägarmarsch” (det är när herrarna går i ring åt ett håll och damerna går åt andra hållet medan musik spelas. När musiken stannar, stannar man (förhoppningvis) framför sin nya danspartner) då springer de som galningar i en egen ring i mitten tills de kommer till de möts alldeles lyckliga. Ibland hinner de springa två varv. När det är för svåra danser, dansar de solodans. Eller målar. Här är den Amerikanska promenaden iaf:

Min Peter har givit mig Alfapet! Det är kärlek, det. Han gör detta trots att han inte gillar Alfapet nåt vidare och vet att jag kommer tjata mig till lite spel då och då. Visserligen har jag en underbar svägerska som delar min passion men hon bor ju faktiskt en liten bit bort. Inte tillgänglig på kvällen när andan ibland faller på…

Anyway… jag är alldeles till mig över detta. Som ni ser har den lite nya brickor, som pilar och svarta rutor. Och Q. Svårt! Har inte funnits innan. Det enda jag kan komma på är Quinoa (eller vad det heter? Hur stavas det? Hur smakar det? Gooooogle!). Stavade rätt faktiskt! Men svenska ord med ”Q”? Moster ”Språkpolisen” Elisabet, några förslag?  Det börjar på ”x2”  och går upp till ”x4”. Man kan ju förstås välja vilka brickor man vill ha med. Men det verkar bra att kunna svänga ord! Tänk bara igår när Birka hade kunnat lägga ett så vackert ord som ”DRIVIS” men så fick det inte plats! Jättesynd på ett så vackert ord! Så kära vänner, mer Alfapet åt folket!

Barnen och jag tog med kusin E och åkte på gammaldans i tisdags. Peter var lite trött så han stannade hemma men mormor åkte med förstås. De blev naturligtvis Boråsparkens mittpunkt. Kusinerna dansade lite, så ljuvligt söta! Här till höger kan man se hur de lyssnar uppmärksamt på ledarnas instruktioner för hur man dansar Snoa. Det är inte lätt och vissa är envisare än andra, som ni kommer se på filmen nedan. Irmelin gjorde sitt bästa och dansade lite ensam, lite med mig och lite med mormor. Kusin E var den enda som fick upp Oisín på dansgolvet. En liten stund. Däremot tyckte han det var kul att bara springa omkring till musiken. Bra gymnastik! Det slutade med att alla kusinerna satt och åt medhavda smörgåsar innan vi åkte hem. Jättekul! De vill åka igen på tisdag. Varför inte? Vi får se! Lyckas vi få med Peter också blir lyckan total. Och min kusin Gabriel. Lite synd att det bara är mobil-kvalitet men man tager vad man haver… 🙂 Så till filmen då:

Oisín has left the dancefloor… Fint att det inte hindrar dansanta kusiner! Ska hon ha credit för!