Japp! Pepparkakor ska naturligtvis bakas i december med! Det är så kul! Eller ja, baka är väl ok. Det roliga är ju att spritsa kristyr på efteråt… De blir så fina! Och jag blir på glatt humör. Flickorna bakade länge och väl. Oisín ville bara baka Link ur Zelda. Hela tiden. Link blev ganska stor… Sedan har de ju de roligaste pepparkaksformarna där också. Snöstjärnor i olika storlekar, sniglel (som kan bli en val), motorcyklel (som kan bli en ekorre), fladdermus, katt och fjäril. Bara för att nämna några. Birka och jag har också gått genom vad vi ska sjunga runt Fritsla-granen imorgon. Blir lite lagom långt.

Jag ska snart sätta mig och ta ut låtarna till Barnens allsång imorgon. Den går av stapeln klockan 15 i Rydal. Det ska bli jättekul! Hoppas jag. Lite smånervöst, förstås. 🙂 De ringde från Rydals byalag efter att ha sett mig på Barnens dag här i Fritsla i september. Ändå var inte barnen så aktiva i Fritsla, mer deras föräldrar, faktiskt. Jag är inte så nervös när jag ska sjunga med barn såhär. Det blir mycket mer avslappnat och barnen dömer inte om man inte sjunger helt rent eller tagit nåt ackord lite halvtaskigt. Det är bara glädje! Jag har kört dit och kollat var det är så jag hittar imorgon. Köpte jättefina färgglada djupa tallrikar på loppis som höll på att packa ihop. Tungt att bära hem sen…

Peter spelar nytt Zelda-spel och pratar om hur sött det är hela tiden. Jag tycker han är så ljuvligt söt! 🙂

Vi hade ett par kalla dagar här i veckan. Onsdag morgon var fantastiskt klar. Och kall. Kristalluft som liksom klirrade i varje andetag. Helt magiskt! När Irmelin och jag gick med Oisín till skolan hängde en gigantisk fullmåne vid himlaranden. Den hade tunna, tunna molnslöjor över sig. Det låg en obeskrivig stillhet över hela Fritsla – trots att massor av barn var på väg till skolan. Rimfrosten låg tjock och fick de annars så höstspretigt kala träden och buskarna att se härligt mjuka ut. Det var nästan ljust men solen hade inte gått upp. Ett fantastisk gryningsljus som nästan hade något sakralt över sig. Det var nog en av de vackraste morgnar jag varit med om! Både för ögon och själ.

När vi stod vid skolan hade vi utsikt över Bjälbos (världens vackraste dagis) dramatiska torn med månen precis brevid. Det var vackert så man ryste… Barnen och jag stod och tittade en bra stund. Tänk att det finns något så vackert…!

Det finns en hejdundrande bra krönikör i Fritslabladet. (Där även jag har blivit publicerad med liiiten artikel. Weeee…) Han heter Mats Palmqvist och han är en härlig Fritsla-patriot, något som framgått av hans krönikor i denna eminenta tidning. Men detta handlar om krönikan i Borås tidning som kommer ut lite oftare. Varje fredag skriver han en krönika som kallas Fritsla fredag. Jag läser den slaviskt. Både för hans fina ordrytm (jo, faktiskt därför), fritsla-patriotism och lugna humor. Han känns så trygg och ärlig. Han brukar påstå att han är lite sur och väldigt vuxen (mest skryt, tror jag) men det tycker inte jag. Krönikan idag handlar om just bloggande. Inte mitt förstås utan om Sanna Lundell (dotter av Ulf, sambo (eller gift? vad vet jag?) med den där otäcke Persbrandt. Inte så att jag känner honom. Han har bara så kalla ögon. Förlåt. Slut parantes.) som bloggar nåt alldeles hejdlöst. Han tyckte nog att det blev för personligt med just hennes blogg, vad hennes barn gör med bankmojängen och allt vad det var… Som att han står och kikar in genom fönstret hos henne. Är det därför man bloggar…? För att bli känd? Det var lite hans tes – som jag förstod det. För att synas? Jag bloggar – alltså finns jag. Kanske.

För mig handlar det om mina tankar. Jag tycker själv att jag tänker ganska många roliga tankar, faktiskt. En del vackra. Fantasifulla. Jag försöker se världen ur olika perspektiv. Jämt! Skriver jag ned tankar och idéer så finns de kvar. Ett tag iaf. Detta tycker jag är ett bra ställe. Det är lagom officiellt. Jag har runt 10 pers/dagen som tittar här. Jag tror de allra flesta är min familj och mina vänner. Säkert inte samma varje dag. Vissa har säkert goooooglat (hihi) sig hit. Ni är varmt välkomna, ni med! Jag hoppas att jag kan förgylla er dag med en ny synvinkel, ett enkelt skratt eller kanske att ni stänger av datorn för att göra nåt mer meningsfullt. 🙂 Men jag vill inte provocera eller göra någon arg. Inte det jag är ute efter. Det finns så mycket kul och vackert här i världen – framför allt i Fritsla, förstås! – detta är mitt sätt att uppmärksamma det.

Kul att just du är här! Välkommen! 🙂

Sent omsider har jag tagit mig samman för att blogga om vårt goda lussebak. På special request av svägerskan. 🙂 Jo, baket gick av stapeln i söndags på första advent. Vi gjorde bamsedegen och lade den att jäsa… Jisses vad stor den blev…! Här för att jämföra med en tändsticksask:

Och så suddig den blev dessutom… 😉 Kusin M åkte på Birkas rygg. Hon sken som en sol hela hon. Snacka om att vara sjalfrälst!

Sedan bakade vi! Irmelin och Peter hjälptes åt. Så fina!

Oisín bakade med näsan full av mjöl. Alldeles ljuvligt fin!

Bullarna blev kanongoda! Och många! Vi gjorde en trippelsats i år, som alla år. Så kul!

… lite då och då, på att göra lite halvförbjudna saker? (Eller det här är nog egentligen jätteförbjudet, men ack, så sött!) Nåt som jag tänkte på idag (och många gånger innan), var att det vore så kul att gå en raid nån natt och bara leta flådiga mercedes-bilar. Och göra om märket lite… Från:

Till:

Alltså med en liten pinne och eventuellt tejp. Utan att göra sönder något, förstås. Bara för att se hur mycket skillnad en liten liten pinne kan göra. Det kan jag bli ganska sugen på…

Å andra sidan finns det en risk att bilägaren inte alls ser det söta i min handling och blir ledsen eller arg. Det vill jag inte. Vill att han – eller hon – ska slå ihop sina händer och hoppa lite på stället och sen säga: ”Men åååhh vad sött! Det blev ett litet peace-märke!”. Det vill jag.

Om jag en gång köper en mercedes, ska jag banne mig byta ut märket mot ett riktigt peace-märke! Så fint det hade blivit!!

Haha! Jag har äntligen fått reda på hur lång han är!

Height: 6′ 6″ (1.98 m)

Förra inlägget här: Hur lång?? Det verkade inte som någon annan visste hur lång han var (eller så brydde sig ingen annan) men jag funderade och funderade. Är det han som är lång eller Järvheden som är kort? Det gick så långt med funderandet att jag till slut mailade Kanal 5 med frågan. Det var igår kväll och idag har jag fått svaret: Johan Petterssons biografi Lustigt att de stavat hans namn fel. Stavas väl med ett ”t”? Kollade det extra innan jag googlade honom. Hade faktiskt inte en tanke på att titta på IMDB. Mitt nöt…! Snällt av Kanal 5 att svara. Tack 5an!! Undrar just om de tycker att jag är puckad…?

Känns bra att veta iaf! Han är rätt lång. Nästan 2 m. Det är långt!! Coolt. På nåt sätt… Han verkar så snäll. Är man stor måste man vara snäll. Eller nåt sånt. Skulle tippa på att Thomas Järvheden är ca 175 cm? Kanske? Hur snäll är man då…?

Jag har många (o)vanor kvar från livet i Dublin. Förutom en outsinlig längtan efter öl (särskilt på veckodagarna) så räknar jag även skator (magpies – inte Newcastle, bara fågeln) + att jag hälsar på första skatan jag ser på morgonen. ”God morning Mr Magpie”. Ifall det nu skulle vara så att Djävulen tagit sig upp på jorden, så trodde man att han isf skulle ta sin boning i en skata. Av någon anledning. Nu tror jag som bekant inte på Djävulen men ändå… Det är bäst att vara artig, iaf mot den första på morgonen… 🙂

Så tilbaka till skaträknandet då. Här går versen:” One for sorrow / Two for joy/ Three for a girl / Four for a boy / Five for silver / Six for gold / Seven for a secret never to be told” Den sista har jag nyligen hört en annan version på. ”Seven for a secret ready to be told” Vet inte vilken som kom först men tippar ändå på ”never”. Titta vad vi såg igår på väg hem från skolan:

Som ni ser 2 stycken!! Jag har en evig tur med en underbar familj, ljuvliga barn och sambo och allt… Är det i jobbet jag ska ha lite extra tur? Kommer någon äntligen erbjuda mig ett jobb som jag kan ta?? Jag håller lite tummar med för säkerhets skull. Ska inte röra en spegel på hela dagen ifall den skulle gå sönder och ge 7 års olycka… 🙂

Enligt Aftonbladet idag: Homosexuella (manliga antar jag de menar?) får bli blodgivare

På tiden! Helt idiotiskt att en man ska aldrig nånsin ska få lämna blod pga att han en gång i tiden haft sex med en annan man. Urlöjligt! Som jag förstått det beror det på att HIV och AIDS smittar lättare mellan män pga nåt med slemhinnorna? Kan det stämma? Men det är väl större risk med en kvinna som ligger med många olika män som hon inte känner väl, än en man som har en fast partner?? Jag menar en av de männen hon ligger med kan vara bisexuell och legat med massor av killar. Alltså rent hypotetiskt. Jag tycker ju det är jätteviktigt att lämna blod och kommer själv göra ett nytt försök om ett par månader. Såhär gick det förra gången: Tilda försöker ge blod

Jag hälsar mina manliga homosexuella medmänniskor välkomna i blodlämnarklubben (iaf ni utan partner i minst ett år) och uppmanar er att ta er till blodcentralerna i mars. Till alla er andra som faktiskt har kunnat ge men inte riktigt kommit sig för : Kan man egentligen förvänta sig att få, om man inte ger…?

Har ondgjort mig flera gånger över nya betalsystemet på bussarna här i trakten. Informationen har varit minst sagt bristfällig och jag har slutat åka buss och tåg. Kunde ju inte betala med kontanter? Trodde jag och vågade inte chansa. Man skulle vara tvungen att åka in till Kinna för att köpa busskort och allt vad det var… Suck. Visst fanns det säkert information på nätet nånstans och jag borde kollat upp det själv. Borde. Ist har jag kört bil. Men toppensvägerskan skickade länk i en kommentar längre ner som jag tyckte var bra. Så till er som är lata och bara kört bil; här är länken vi alla behöver: Man kan faktiskt betala med kort!

Jag är inte särskilt troende – inte ateist direkt… kanske snarare agnostiker? Jag tror väl iaf på en högre makt i någon form, ingen aning om vilken… Jag tror absolut att människan har en själ och att vi är mycket mer än bara våra kroppar. Bibeln, däremot är en annan femma, jag räknar inte bibeln som Guds ord. Bibeln är för mig en saga som människan hittat på. Jesus var en ovanligt godhjärtad man som var nytänkande och predikade om kärlek. Vägen från den hämndlystna guden i första testamentet till den kärleksfulle Jesus i andra är lite för lång för att jag ska köpa det. Själv går jag i kyrkan ytterst sällan och har inga planer på att varken gifta mig, döpa några barn eller begravas inom kyrkan. Jag betalar kyrkoskatt men bara för att kyrkan gör mycket för döende, anhöriga, deprimerade och alkoholister osv. Eller bara vilsna själar… Listan kan göras lång. Men i söndags, 1a advent, då gick jag!

Prästen var inte den mest spännande. Fast han är väl komminister, den här förstås – om det gör nån skillnad? Lite torr, fast det tycker jag nog om alla som predikar. Det enda jag minns var det han sa om adventsljusen. Det 1a ljuset är för det nya kyrkoåret, 2a för himlen (minns inte varför, tyckte han kunde förklarat mycket mer om det. Eller så vet alla utom jag…), 3e för Johannes döparen som förberedde för Jesus ankomst och det 4e för Jungfru Maria. Det tyckte jag var jätteintressant! Mer fakta i kyrkan, ist för vidskepelse… 😉

Dessutom tycker jag väldigt mycket om psalmer och orgelmusik. Vi har en fantastisk kantor i Fritsla. BS är mycket musikalisk och en mycket duktig körledare. Han visade prov på stilig sångröst i söndags när han sjöng solot i ”Ärones konung” (Om den heter så?) Hur maffigt som helst iaf! Den satt fint hos kören också. Den har de iofs sjungit sedan jag sjöng i Cantate för 20 år sedan… Anyway, Hosianna låter helt fantastiskt i en fullsatt kyrka! Det måste kännas än mer fantasktiskt om man har en tro! Åh det gör mig så lycklig att sjunga de psalmerna! Det är så skönt att bara klämma i. Avslutade med 108 ”Gå Sion, din konung att möta”… Så vackert! Efter gudstjänsten vände sig några bekanta i raden framför oss om och sa: ”Det är skönt att ha dig bakom. Då vågar man sjunga ut mer, du är ett bra stöd. Det spelar ingen roll om man sjunger lite falskt, man hörs ju inte så mycket ändå.” Svägerskan instämde. Hoppas de menade det som nåt positivt… 🙂 Jag blev iaf jätteglad eftersom jag älskar att sjunga. (Känner mig nu helt plötsligt som en Lucia-kandidat…) Det ska erkännas, förstås, att när jag sjunger i en sådan stor grupp som en fullsatt kyrka är jag inte heller så noga med att det blir 100% rent. De höga tonerna blir inte helt rena om jag inte sjungit upp innan men det är så härligt ändå! Sötaste var första tonen från orgeln när Irmelin hoppade högt och vände sig om med gapande mun. ”Bereden väg för herran”. Som ni förstår var det naturligtvis hur storslaget och högt som helst, det var ju trots allt 1a advent! Me like! Sedan satt hon så hela låten… Söt!!