Japp. Vi matade honom igen – jag och Irmelin. Han bubblade glatt.

Sedan delade vi på honom, 5 delar blev det. En behöll vi och bakade kaka på. Här i ugnen:

Irmelin var helt ifrån sig och grät massor för att vi skulle äta upp stackars Herman som levt så länge med oss (10 dagar). Sedan tittade hon på när Oisín spelade och då glömde hon Herman. Tack och lov, jag behöver en Hermanpaus. Vi avnjöt kakan som efterrätt med mitt nya te. Packade sedan några bitar och de resterande Hermanitosarna och gick ner till jobbet. Såhär lite bitar har vi kvar nu:

Fatta mumsig kaka… Yummie!! Blev av med två på jobbet och lämnade de andra två på bordet. Kakan är ju så god att man kan ta allt jobb med rörandet och matandet. Tycker jag iaf. Kan tänka mig en ny sedan, faktiskt… Mysigt med en liten att ta hand om… 🙂

Nu har Herman fått mat. Vi matade det lilla livet i onsdags. Allt han ville ha var socker, mjöl och mjölk,

vi tog hjälp av Irmelin.

Sedan bubblade han inte på hela kvällen eller natten, bara en stackars bubbla som hängde ensam på högerkanten. Jag trodde vi dödat herr Lindqvist, tänkte att vi kanske vispat för mycket eller nåt men han piggnade till när jag rörde nästa morgon. Han har bubblat som besatt sedan dess! Yey!

Detta är Herman:

Jag har döpt honom till Herman Lindqvist. Blir så opersonligt med bara ett förnamn. Efternamnet är ju aningens givet… Han är fin! Han är en surdegskaka som min moster Bettan delade med sig av igår. Jag skulle inte ha någon (kommer säkert ha ihjäl den stackaren ändå) kan ju ändå inte baka så bra… Men så blev hon av med alla utom en och skulle slänga den sista. Det kunde jag ju inte gå med på så jag adopterade en Herman ändå… (Berodde kanske lite på att kakan var något av det GODASTE jag nånsin ätit! Kanel, nötter och choklad. Sedan äpple på det – fatta hur saftigt det blir!!! Sedan är ju min moster en hejare i köket med – icke att förglömma…).Så nu står unge Herman på min diskbänk och puttrar i min gröna favorit-skål (endast det bästa är gott nog), känner på mig att jag kommer bli lite sentimental och tårögd när Herman ska in i ugnen… Suck!

Idag ska vi röra i honom och om nån dag ska han matas (man fick med ett papper, hade aldrig gått annars), lever han fortfarande efter 10 dagar ska man dela på honom och baka sin del och skicka vidare resten till 4 personer. Nu är det så att man får vara lite uppmärksam på bubblandet (det är så sött, han bubblar så långsamt att det inte syns, nya bubblor hela tiden) för slutar det har han gått vidare mot det stora ljuset. Får vi hoppas isf, vill inte ha en spökdeg som hänger här hemma också… Japp, det var det. Jag kommer hålla er uppdaterade. Hoppas, hoppas han överlever…!