När vi åkte till Varberg igår fyllde pappans fina mossgröna Volvo 20 000 mil! Vi gratulerade och klappade henne fint samt tog kort…:

…och skickade till ägaren. Han undrade lite syrligt om vi sjöng och grät ( han känner mig) vilket vi inte gjorde men visst torkade jag en liten tår ur ögonvrån… 🙂 Grattis Bilen!

Innan vi åkte till Varberg hittade vi den här lilla godingen utanför föräldrarnas hus:

Fin va’?

Hur lång är Johan Petersson (som leder ”Comedy fight club” och innan dess ”Jag vet vad du gjorde förra lördagen”) egentligen?? Thomas Järvheden ser ut som en dvärg brevid honom. Har googlat men hittar inget svar. Är han längre än Lasse Berghagen (också längre än alla andra)? Nån som vet? En bild (hittade ingen bra med nån annan på så ni kan inte se skillnaden):

Edit: Är det nu så att du googlat dig hit för att du faktiskt vill veta hur lång Johan är så lägger jag in en länk HÄR där jag skrivit det. (Här kan man kanske tycka att jag bara borde skriva in att han är 1,98 cm, förstås men det är kul att länka.)

Detta är Herman:

Jag har döpt honom till Herman Lindqvist. Blir så opersonligt med bara ett förnamn. Efternamnet är ju aningens givet… Han är fin! Han är en surdegskaka som min moster Bettan delade med sig av igår. Jag skulle inte ha någon (kommer säkert ha ihjäl den stackaren ändå) kan ju ändå inte baka så bra… Men så blev hon av med alla utom en och skulle slänga den sista. Det kunde jag ju inte gå med på så jag adopterade en Herman ändå… (Berodde kanske lite på att kakan var något av det GODASTE jag nånsin ätit! Kanel, nötter och choklad. Sedan äpple på det – fatta hur saftigt det blir!!! Sedan är ju min moster en hejare i köket med – icke att förglömma…).Så nu står unge Herman på min diskbänk och puttrar i min gröna favorit-skål (endast det bästa är gott nog), känner på mig att jag kommer bli lite sentimental och tårögd när Herman ska in i ugnen… Suck!

Idag ska vi röra i honom och om nån dag ska han matas (man fick med ett papper, hade aldrig gått annars), lever han fortfarande efter 10 dagar ska man dela på honom och baka sin del och skicka vidare resten till 4 personer. Nu är det så att man får vara lite uppmärksam på bubblandet (det är så sött, han bubblar så långsamt att det inte syns, nya bubblor hela tiden) för slutar det har han gått vidare mot det stora ljuset. Får vi hoppas isf, vill inte ha en spökdeg som hänger här hemma också… Japp, det var det. Jag kommer hålla er uppdaterade. Hoppas, hoppas han överlever…!

Tänkte jag skulle berätta om Ankans överdrifter förutom de uppenbara (Hollywood-fruar slagit alla rekord i svensk televisions historia – tror inte det! Större i Sverige än Paul Anka nånsin varit? Näe.) Detta påstående att hon vunnit Miss Sweden… Inte alls, såvitt jag vet vann Victoria Silverstedt 1993 – betydligt större än Anna Anka – och enligt ryktet kom Ankan 2:a – i en deltävling. Det gör denna historien än mer pinsam… Och rolig, naturligtvis.

SÅ roligt! Det är inte klokt vad hon gör bort sig, den stackars ankan (Anna alltså – inte Arne)! Ett klipp ni bara måste se!! Om ni kan leva med reklamen innan. Jag har nästan slutat titta på Aftonbladets tv, alldeles för mycket reklam. Nu är det både före och efter! Suck! Men detta är helt klart värt det! Fast jag tycker det är så pinsamt att jag måste titta halvt-om-halvt bakom händerna, sådär som när man kollar skräckfilm och det är otäck musik och sånt. Usch! Nä nu får jag sluta bakfyllebabbla (inte alls så farligt, faktiskt) och lägga in länken:

Ankan drabbas av hybris

Enjoy, men glöm inte att jag varnat er… Pinsamt.

Är inne i en liten balett-period just nu. Tar några balett-steg lite här och där. En piruett eller två. Ett litet svanhopp. Föga smidigt och graciöst med mina 70 kg men desto roligare! Syster Josefina var nog allvarligt oroad över min mentala hälsa efter att ha sett min piruett idag vid frukost. Jag tycker alla ska ägna sig åt lite vardagsbalett. Om inte annat så får man sig ett gott skratt, livar upp sin vardag och har bättre hållning – iaf för en liten stund… 🙂

Var och fikade på Skrädderiet med syster idag, Irmelin och jag medan Oisín var i skolan. Hon var en snabb sväng i Kinna för ett ärende så vi passade på. Så mysigt! Tur att Fina bor i Göteborg nu, Dublin är långt bort.

Jag har svårt att förstå detta med varm dryck i glas… Förutom att det är fint och ser gott ut så är det HELT ologiskt! Det är varmt, vart ska man hålla? Rätt ok när man dricker – kan gå ganska snabbt – men när man ska bära glaset från där man köpt den till bordet? Jättejobbigt om du frågar mig! Nej, riktiga koppar ska det vara. Gärna med ett rejält öra! När mannen bakom disken frågade mig om jag ville ha en stor eller liten latte bad jag om en med öra. Toppen!

Kika på bilden, visst ser det gott ut med glas? Opraktiskt!

Min röda fina latte var jättegod! Inte ens min älskling kan övertyga mig om att glas är bra…

Min bror har bygdens… nej, faktiskt världens bästa starkölsveranda! T.o.m i oktober är den oslagbar! Ingen annanstans smakar ölen så gott… Man kan sitta i sköna solen (som värmer förvånansvärt mycket alla tider på året) och prata om Bajen, livet och allt annat. Birka är med och suktar efter öl (stackars ammande kvinna!) och barnen hoppar på grannens studsmatta, antagligen för sista gången för året.

Kolla in detta, kan det bli bättre??

Igår var Oisín på engelsklektion (hemspråksundervisning) på Lyckeskolan. Det var några turer fram och tillbaka innan han fick läsa engelska men nu är han igång! Det var 3e lektionen igår, pga sjukdom (vattkoppor) har han missat 2 gånger.  Men han älskar det!
Medan han var på lektion i 40 minuter lekte Irmelin och jag kurragömma i skåphallen. Jättekul! Inte så många elever så sent på dagen så vi kunde härja lite som vi ville.  Tjohoo!

Åh, vilka minnen!! Ena sidan med skåp är flyttade. Där jag hade mitt skåp i 9an (tror jag) är det nu en liten datorhörna. 7ans skåp stod i en korridor, hade blå ståldörr som var lite insparkad och hade säkert stått där sedan 50-talet typ… Men 8ans skåp! Tror faktiskt jag hittade samma skåp som jag hade när jag gick i 8an för 15(!) år sedan. Tycker mig minnas att jag hade just den platsen och det numret! Irmelin och jag satt och spanade på skåpet mellan lekarna och plötsligt kom det en tjej och öppnade det! Blev riktigt nostalgisk!! Funderade ett tag på att gå fram till henne och berätta att jag faktiskt OCKSÅ haft det här skåpet. Precis här stod kanske jag för prick 15 år sedan och funderade på läxor och pojkar eller vad det nu kan ha varit. Tänk… Här är iaf skåpet:

Hon kommer ju inte gå på den här skolan eftersom Fritsla har F-9 skola nuförtiden.

Efter lektionen gick vi hemåt med en ny bok på engelska. Förra veckan skulle vi prata och förklara innnehållet för honom. Behövdes naturligtvis inte, han förstår och talar engelska jättebra! Den här veckan ska han börja läsa själv. Lite förvirring blir det naturligtvis med svenska skrivregler på engelska men han löser det på nåt sätt ändå. När han stavar sig genom orden känns det som de ofta kommer ut rätt i slutändan. Visst är han fin!

Är ju lite disträ – inget jag sticker under stol med – men ibland går det lite för långt. Som nu i veckan. Jag har glömt att stänga av stereon 2 gånger, då går teven hela dagen (de är lite länkade just för att de SKA bli avstängda – ganska ironiskt…). Det märks ju liksom inte eftersom det bara är en mörkgrå bild och inget ljud efter man stängt av wiit.

Vissa här i familjen är inte riktigt lyckliga över detta… främst vissa som betalat för teven (han köpte den innan han flyttade in) så nu har jag satt upp en lapp utanför. Så fick jag använda mina underbara bamse-post-it-lappar jag fick av Peter i födelsedagspresent också. UNDERBAR present!! He gets me…! Så här är min påminnelselapp. Om den funkat?? Satte upp lappen i fredags och än har jag inte lämnat teven på. (touch wood!)  Katten över stereon är för Irmelins skull. Helt tokig i katter, den tösen… Det är hon som målat katten på post-iten under. Han går i gräset. Undrar om han har nackspärr…?

Oisín har sett mitt inlägg och tycker att hans bild också borde vara med… han har förstås rätt. Här kommer en bild på hans ljuvliga kalender:

Tycker den ser ut som en jättesöt caterpillar (låter mycket sötare på engelska, tycker jag). Så jag kan kryssa för dagarna som barnen gör. Vill förstås inte förstöra hans mästerverk med en massa kryss så jag bara håller koll på dagarna med den. Anmärkningsvärt är att September har 32 dagar i år… 🙂 Vilka toppenbarn man har!

Nu ska jag spela gitarr. Spelade inte så mycket igår. Typ alls…