Sitter och laddar inför sjukhusbesök för mig själv för en gångs skull… Ska göra ultraljud på gallan annat i den regionen efter mitt illamående i vintras. Det är mycket bättre och jag besväras knappt av det längre men Peter övertalade mig att åka ändå. Så det gör jag.

Inte får jag äta eller dricka och jag får åka direkt till jobbet efteråt. Är hur allergisk som helst och låter ALLTID nyvaken när jag svarar i telefon… delvis beror det på att det är täppt överallt och delvis att jag är trött.

Irmelin har gett sig i väg till stugan med kusin och morfar, Oisín ska vara hos den kvarvarande kusinen.

Nej, nu åker jag!

Det har varit en finfin dag! Det har regnat järnet men jag har fått mitt första ”Surprise-party” (nääästan á la Beverly hills)! Visserligen på jobbet och jag visste att de satt där inne men jag var INTE beredd på att de skulle ligga på golvet och hoppa fram och hojta ”SURPRISE!!” – det var jag inte.

Presenter fick jag också:

Vi pratade nämligen om presenter igår – Peter ringde och sade att han köpt en present (jag nämnde att jag gillar pennor – kulspets tänkte jag. Blyerts tänkte mina arbetskamrater. Fast det var ju väldigt fina, färgglada pennor! Och kinder-ägg är ALLTID roligt!).

Peters present lät sådär lagom rolig:
”Nja den är inte så stor” säger Peter.
”Äsch,” svarar jag ”den kan vara fin för det.”
”Inte så dyr heller…” fortsätter han tvekande. Jag säger inget.
”Kanske inte så rolig heller” avslutar han med.
”Det blir bra, älskling” säger jag hurtfriskt och ser en plasthink för min inre blick…

Så döm om min förvåning när jag får se dessa paket på köksbordet:

Inte illa, väl? Det konstiga var att det stora paketet kluckade ganska friskt när man skakade… Jag funderar på fisk (kan man väl inte paketera? Eller?) eller kanske en såndär termometer där färgglada bollar med grader flyter mot ytan?
Men nej… Eeeennnn…

GLASSMASKIN!! Hur gött som helst (eller hur Johanna?)! Jag kunde inte ta kort eftersom vi skyndade att sätta in den i frysen… 😛 I det lilla paketet fanns ett snyggt grönt underlägg att ha under knäna när man rensar ogräs. Bra att ha det med!

Anna kom förbi innan jobbet med en jättesnygg randig getingfälla från Sagoform och Sonja med sambo kom och gav mig Chai (man får inte skriva -te) och choklad från det exklusiva Theds frukt och delikatess. Mumma! Har även fått rabarberpaj av svägerskan och tårta av Peter. Här har ingen behövt svälta minsann… 🙂

Imorgon är det fotboll (och barnkalas…)!

Japp, då var man inte bara 30 utan t.o.m. 30+.
31 är en ganska skön ojämn siffra, tycker jag. Känns som att jag kommer att trivas med 31 – speciellt om de fortsätter fråga mig på leg på systemet…

Det regnar ute och jag har en heldag på hemtjänsten att se fram emot imorgon. Alla andra födelsedagar när jag jobbat har jag bjudit på tårta – i år hann jag inte ioma jag jobbade kväll dagen innan så det får vara. Det finns sockerringar. 🙂

Allergin har slagit till på allvar och jag knaprar piller och droppar ögon dagarna i ända (svider så in i bängen). Kanske att regnet lindrar?

Ja, jag hinner inte… Vädret är för fint och trädgården ropar på mig. Jag rensar ogräs så det yr i luften! Vi har satt upp en gunga under linden som är underbar (både gungan och linden)… men bilder har jag inga.

Det kan ingen göra nåt åt – solsken har den effekten. Det blir det sånhär bloggtorka. 🙂

Jag har fått äran att spela på skolavslutningen i juni och sommarfesten som går av stapeln nu på tisdag.

Jag har övat med barnen och det är så fantastiskt roligt att sjunga med dem! De tar i (ibland behövs lite uppmuntran) och ler när jag ber dem. Lärarna ler också – tror att jag ger ett ganska så entusiastiskt intryck… Med så mycket energi som finns i barnaröster så är det inte konstigt att man blir helt upp över öronen lycklig.
Det är lite svårt när man bara kommer in såhär; ska jag eller lärarna hyssja (man vill inte trampa lärarna på tårna)? Hur mycket prat tillåter de? I vilken ordning tar vi låtarna? Hinner vi sjunga en gång till? Men det funkar!

Sjunga med barn är fan som knark! Fast utan den hemska baksmällan och sökandet efter nästa kick (hmm måste här erkänna att jag bara har läst mig till riskerna – min knarkerfarenhet är ytterst begränsad) – det är bara härligt och jag ler hela dagen efteråt!

Det tråkiga är bara att jag har så lite tid på mig. Man hade kunnat få det tightare och med fler små extrasaker – nu har jag lagt in lite klappar i en låt (ganska svåra) så här i sista minuten. Det kommer inte att bli klockrent – men det kommer att bli!
Åh jag vill göra så mycket! Jag har så många idéer… fina fina barnen!

Idag kommer sjukgymnasten för att träffa Oisín hemma hos oss, rapport kommer. Jjag kommer även skriva inlägg om besöket hos neurologen i Gbg även om det inte är så värst mycket att skriva om… Jobbar 6 dagar den här veckan så idag är min enda lediga dag.

Forza Bajen!

Nej. De vill inte ha mitt blod.

121 g/l hade jag (behöver minst 125) så det är bara att gilla läget. Jag har försökt iaf och även värvat Peter så jag har inte sprungit där alldeles förgäves. Nu ger jag det ett år innan nästa gång. Så det så.

Blodtrycket var 106/65 så det var bra men lite lågt som vanligt.

Om ni undrar så var det såhär i november 2010 och såhär september 2009.
Där finns även länkar om ni vill se vart man vänder sig för att lämna blod… Om ni skulle vara sugna menar jag. 😀

Vet ni vad jag har svårt för? Unga personer som kallar sina sambor/pojkvänner/äkta män för ”gubbe” (såvida mannen i fråga inte är typ 80. Då är det a-ok!). Det stör mig något hemskt och jag skulle aldrig i livet kalla min hot piece of ass till pojkvän för ”gubbe”. Han är 26 år gammal (ung?) för tusan!

Kallar någon mig för ”gumma” åker h*n på en propp (såvida det inte är ett tröstande ”lilla gumman” när jag mensgråter…)! So there.

Nu tittar vi på 2012 och jag kommer säkert ha ett långt existentiellt inlägg på bloggen imorgon.  Om jag kan hålla mig vaken filmen igenom – DAMN vilken lång film!

Har jobbat kväll och fixat det rätt bra om jag får säga det själv… Peter har varit hemma med barnen och klarat det strålande om jag får säga det själv – också… 🙂 Men jag tror han håller med mig, och barnen också.

På mitt jobb finns en väldigt fin SSK som är duktig, empatisk och en dröm att jobba med. Hjälper och förklarar olika sjukdomar och liknande som finns bland vårdtagare. Lyssnar på vårdtagare och personal. Ger en sprutor när man egentligen inte vågar… Idag gav hon mig den finaste komplimangen:

”Vad fin du är i håret idag. Man blir alldeles glad av att se dig!”

Jag trodde först hon sa det för att jag hade med mig våfflor som Peter bakat (duktiga, finaste, finaste Peter) men det förnekade hon bestämt. Så det måste helt enkelt varit så att jag var ovanligt fin i håret idag!

Frisyren? Två bollar precis ovanför öronen, gör mig glad med. 😀

Idag var ingen strålande dag – förutom vädret…

Började direkt på morgonen när chefen på hemtjänsten ringde och jag måste bestämma mig för hur jag ska göra i sommar. Hon vill att jag jobbar 3 veckor + 3 dagar. Två veckor i juni är på schema (men 60% är inte mycket att hänga i julgranen – eller midsommarstången) men de resterande i juni är jag utan jobb. Sedan 3 veckors jobb i juli och tre dagar mitt i augusti. Det suger.
Dessutom är min sista jobbvecka hans första semestervecka – den som vi alltid tillbringat tillsammans utan barn… Inte går det att flytta eller ändra heller – det är detta eller inget. Tro nu inte att chefen är en sådan omöjlig chef som inte försökt, för det har hon. Men nu är det som det är och jag har ÅNGEST! Ska jag försöka hitta något annat ist, så jag har jobb när barnen inte är i hemma? Så trött på att få jobba på nåder på hemtjänsten!! 4 år (från och till, och jag HAR blivit erbjuden vikariat men då ville jag inte tvinga på Peter så mycket barnansvar…) har jag gjort det nu. FYRA ÅR!

Sedan fick jag ÄNTLIGEN tillbaka Företagsekonomi-uppgiften idag (den som jag lämnade in den 6 mars!). Hade gjort en del klantmissar och fick bara N på den uppgiften (som ett G ungefär) blev SÅ besviken… Jag har ändrat men får inte riktigt ihop siffrorna ändå, nu måste jag vänta på svar från läraren. Det går INTE fort. Provet har man kunnat göra från i måndags till på fredag. Nu har jag två dagar på mig att få ihop det…

Precis när jag fått uppgiften så ringde Peter och jag bara bröt ihop och lipade järnet. Ibland behöver man en liten urladdning, men det kändes så hopplöst med skola och jobb och allt på en gång.

För, vet ni? Jag ÄR smart och bra! Börjar t.o.m. utveckla någon form av organisationssinne – ett ganska bra sådant…! Jag vill bara ha ett enkelt, simpelt (eller utmanande och intressant helst men jag nöjer mig med det förstnämnda) jobb där jag vet att jag får EGNA tider och inte bara jobba de timmar som blir över. Jag har förtjänat det!

Men det känns sådär roligt när man får tillbaka mail från sökta jobb där det står: 450 (jag överdriver inte) sökande, du har inte gått vidare… blablabla…
Måste se över CV och brev  igen så de inser hur bra jag är. Jädrar vilken toppentjej jag är (behöver peppning, märks det?) och vilken lycka det vore att satsa på mig!

Nu ska vi nog kika lite på Greys Anatomy…
Det ryktas förresten om att trafikverket och kommunen kommer och tittar på stationshus-platsen i nästa vecka för att luska över hur de ska fixa… Hoppas de fixar nåt snyggt!

Som de flesta av er vet så har jag jobbat inom Hemtjänsten i världens bästa by och trivts storartat med det. Det är omväxlande, utvecklande och framför allt roligt! Man får en annan syn på världen när man sett den ur en gammal människas synvinkel.
Man uppskattar småsaker som att kunna gå upp och ner för trappor utan problem, göra ordning mat själv och kunna handla själv. Att inte oroa mig för att ramla i tid och otid. Kort sagt att ”kunna sköta mig själv”.

Igår vikarierade jag pga. sjukdom och att komma in såhär en kväll när man inte jobbat kväll på minst 1,5 år – är ingen lek. Jag har varit inne och jobbat några timmar under APTerna (typ 12-16) under året men detta är ju något helt annat! Som tur var jobbade jag dag i torsdags så jag stod inte HELT handfallen. Dessutom får man naturligtvis hjälp av de andra som jobbar så gott det går med förklaringar och annat. De är väldigt snälla och hjälpsamma.

Men allt tar så mycket längre tid när man inte jobbat på länge, dels kanske det är någon ny vårdtagare (oftast känner de min familj och jag är accepterad så fort jag presenterat mig – ”Ä DÄ MÖBELHANDLARNS??!”) och dels ändrade insatser.
Vanligtvis pysslar man med mat eller mediciner eller vad det nu är medan man pratar med vårdtagaren (för att se att han eller hon mår bra – och för att det är trevligt, förstås!) men nu går mycket tid åt till att hitta rätt i kök och medicinförråd och att tänka framåt hela tiden – annars kommer sådant naturligt.
Alla får uppmärksamhet och den vård de ska ha, tro inget annat! De blir sedda och jag LYSSNAR på dem men det tar så mycket mer tid när man inte är van och när man måste fråga om mycket.

Jag söker jobb för fulla muggar men inga intervjuer än. Just nu är det ganska mycket i skolan (bara drygt 2 veckor kvar!!!) så jag har inte prioriterat jobbsökningar. Kanske behöver jag skriva om mitt CV? Blir kanske bättre sedan när jag kan skicka med mina betyg?

I vilket fall så har chefen på hemtjänsten ringt mig och erbjudit mig arbete fr.o.m. mitten av mars (samma vecka som jag avslutar mina studier) över sommaren iaf och jag har i samråd med sambo och familj tackat ja. Det är otroligt skönt att veta att jag har jobb efter skolan, även om det inte är vad jag studerat till. Det är på mellan 60-70% så jag tappar nog inte motivationen att fortsätta söka andra jobb. Samtidigt är detta ett jobb jag ÄLSKAR! Hade det inte varit för de oregelbundna arbetstiderna hade jag tackat ja till vikariat för flera år sedan! Men nu känns det ok att Peter är hemma med barnen (kändes fel att ”tvinga” på honom ”barnpassning” i början. Nu har det gått över 3 år och vi har bott ihop i över 2. Nu får han ta ansvar! 😉 Han har iofs gjort det hela tiden, men nu blir det HELA kvällar alldeles själv! och hela helger ibland…) och de är ganska självgående. Stora och duktiga som de är!

Studier var det ja… 😀