Sitter och försöker läsa. Blir liksom inget. Det fastnar inte. Det är otroligt frustrerande! Innan har det gått så bra och det har bara flutit in i skallen. Jag har fått VN på alla mina uppgifter såhär långt men nu är det plötsligt stopp. Undrar varför? Är det för att jag sov för länge idag…? Jag hade svårt att börja och läste bok ist. Är detta mitt straff? Jag har lite småont i huvudet och trött i ögonen.

Pratade med min goda vän A tidigare. Vi filosoferade över detta med skolan. Hon har också gått tillbaka till att läsa i vuxen ålder och fann det otroligt givande. Vi var båda två totalt ointresserade av skolan i högstadiet (och gymnasiet) och hade medelmåttiga betyg. Ingen av oss läste direkt läxor. Jag vill minnas att jag ibland öppnade boken inför ett prov och läste genom stycket en gång. Jag hade fullt med 3:or. Någon 4:a. En 2:a i franska. Tänk om jag hade pluggat… Man hade behövt anstränga sig lite, lite och hade kunnat höja betygen väsentligt. Fast det tänkte inte jag på när jag gick i min vardagslunk och väntade på att skolan skulle ta slut och livet kunde börja… På alla kvartsamtal sa lärarna att ”…hon kan ju om hon vill, men engagerar sig inte…” och så skakade de på huvudet. Jag ryckte på axlarna, så säger de säkert till alla föräldrar…

Idag gör det mig lite irriterad. Det enda som saknades var motivation! Uppenbarligen finns allt annat som krävdes för att jag skulle kunnat höjt mig flera snäpp – eftersom jag har det nu (utom just idag 🙂 ). Om man nu som ung inte har den motivationen i sig, var ska den komma ifrån? Som jag ser det, är det från lärarna. De ska kunna lära ut och göra ämnen intressanta. De ska kunna engagera barn och ungdomar så att de vill lära sig saker. Det borde ingå i deras arbetsbeskrivning (om det inte redan gör det)! Att konstant stå vid svarta tavlan och rita på den och mumla utan att se någon i ögonen kommer aldrig engagera en enda människa! Läraryrket handlar inte så mycket om kunskap utan om karisma och glöd!

Varför går en vuxen till jobbet? Många gör det för pengarnas skull, inte för att det är kul eller för intressant. Så huffar man och puffar och drar sig upp på morgonen fast man inte vill – eftersom man måste ha pengar för att klara sig. Och chefen? Den skrytgubben som bara vet bäst… Tur att man inte behöver ha så mycket med honom att göra. Som tur är kan man smita undan lite och skulle det vara något fel någonstans kan man ta upp det med facket.

Tänk nu på hur det är i en skola… Ingen lön. Chefen (läraren) har alltid rätt. Han har kanske inte gjort någonting för att förtjäna din respekt men kräver den förbehållslöst ändå. Eftersom han har gått flera år i en annan skola. Jag tror få vuxna hade jobbat under dessa förhållanden. Kanske är det annorlunda nu, jag hoppas det.

Jag hoppas att lärarna ser varenda elev. Att läraren kan sätta sig vid en bänk i klassrummet och tänka: ”Hur gör jag detta intressant för eleverna på deras villkor?” Jag hoppas och tror att de yngre lärarna har ett annat sätt att se på sin yrkesroll. Det är inte längre bara elevens fel om eleven får dåliga betyg. En lärare kan inte luta sig tillbaka på samma sätt idag och rycka på axlarna, det är inte mitt problem att XX inte får bättre betyg om XX inte läser. Jag tror att man satsar på ett annat sätt nu.

Jag tänker nu gå hem till A och titta på Lyxfällan. Studerandet får vänta tills imorgon, tur att man är vuxen nu och får ha ”off-dagar”.

Igår passade vi på, jag och min älskade. Är man barnfri så är man! Vi latade oss hela dagen, jag pluggade lite och sedan åkte vi in till Borås för att gå på bio. Egentligen hade vi velat se ”Alice in Wonderland” i 3D. Älskar Tim Burton! Men den var utsåld. Så det fick bli Borås istället. Fanns inget Peter var så sugen på att se och jag brydde mig inte så noga. Huvudsaken var ju att vi fick komma ut! Så det blev ”Alice in Wonderland” utan 3D och det ångrade jag inte! Vilken ljuvlig film! Hela känslan med filmen… miljöerna var perfekta och skådespelarna väl ”castade”! 🙂

Innan filmen började hade vi 2,5 timme på oss så vi bestämde oss för att äta lite. Vi har gått förbi ett ställe på Yxhammarsgatan flera gånger men det är alltid stängt, den här gången hade vi tur! Stället heter Shimada’s sushiakademi och höll mycket hög klass. Jättegod sushi och fantastisk service. Miso-soppan var perfekt och Mami Shimada vet verkligen hur hon ska ta hand om sina gäster! Rekommenderas varmt!

Så från ett ställe med toppenservice till ett med bottenservice! Vi var lite fikasugna efter maten. Dels för att det är gott med nåt på maten men mest för att det var så kallt och 90 minuter till filmen började. Vi gick till Espresso house fast de skulle stänga om en halvtimme och det fick vi ångra! Tjejen bakom disken bara suckade när vi kom in. Det var tomt men faktiskt 30 minuter tills hon skulle stänga… Vi travade modigt på. Jag bestämde mig för chai-te och Peter ville ha cafe latte. Jag funderade på att köpa blåbärspaj och frågade vad för blåbär som fanns i pajen. Då snäste hon att de ”…inte bakar pajerna där!” . Nähäpp. Hallon och kardemumma-muffins istället. Satte oss ner och jag smakade på mitt chai-te. Det var fullkomligt odrickbart! Så sött att jag hade kunnat ställa ner skeden och den hade stått upprätt mitt i koppen. Hemskt! Tjejen hade gått ut och ställt sig utanför för att röka. Vi delade på kaffet och gick, hon bevärdigade oss inte med en blick när vi gick förbi henne. Jag går aldrig mer till Espresso house i Borås. Nånsin.

Vi tog en kall promenad i parken innan vi gick och satte oss i foajén på bion. Det var mysigt att sitta där och läsa lite tidning innan filmen började. Jag gillade verkligen filmen och det hade varit en riktigt mysig kväll om det inte hade varit för skräp-Espresso house med sin höga dunkadunka-musik och snorkiga servitris.

Jo vi är ensamma, jag och min Peter. Barnen är och förgyller den irländska familjens påsk. Jag ska jobba hela påsken. ~storhelgs-ob~ Happy days! Vi åkte tåg ner, det tog drygt 4 timmar och jag fick inte pluggat någonting. Däremot fick jag tittat på det fina landskapet och läst lite deckare. Mys! Det är bekvämt att åka tåg! Bron var inte så lång som jag förväntat mig men de vackra vindkraftverken mitt i havet gjorde mig lycklig.

Väl framme i Danmark lämnade vi väskor på stationen och på hotellet innan vi gav oss av till Bakken för att åka karusell. Riktigt kul! Men det var svårt att hitta dit, vi åkte tåg och irrade lite och åkte tåg igen. Danska är hopplöst att förstå sig på. Jag försökte inte ens, utan pratade engelska med en gång. Problemet var ju att danskarna kom på mig med att prata svenska och då vill de inte prata engelska med mig. ”Jag förstår ju danska eftersom jag är svensk.” I h-e. Jag förstår inkentinkan! Så blir de sura på mig när de mumlat fram orden och jag inte förstått rotvälskan. Det verkar nästan som om de tar det personligt, att jag väljer att inte förstå vad de säger.

På väg tillbaka skulle barnen och Chris och Ann hoppa av stationen innan oss och Irmelin som ignorerat oss hela dagen blev plötsligt helt ifrån sig och storgrät. Alla i vagnen stirrade på oss. ”Vad gör hon? Säljer hon barnet? Ska hon bara släppa henne sådär? Vad är hon för mamma?” Det var jobbigt, jag grät lite när de gått och var sedan tvungen att köpa lite örhängen (bl.a. med peace-märken på – jättejättefina!) för att pigga upp mig själv. Och lite sprit.

Så nu är vi barnfria t.o.m. den 9 april. Irmelin firar sin 5-årsdag på Irland på måndag. Vår lilla tös…

Köpenhamn var en besvikelse för mig. Krångligt tåg-betalsystem. Smutsigt och knarkigt. Folk med konstiga pupiller. Fågelbajs överallt på den dragiga tågstationen. Jag längtade hem. Som vanligt.

…. på er allihop! Eller som man lite casually kallar det: Paddy’s day – om man inte är engelsman, vill säga. På Irland firar alla sin nationaldag med glädje och öl. Mycket öl. Klär ut sig i leprechaun-hattar och dricker öl. Sjunger och dricker öl. Det är kul, förstås. Lite snurrigt.

För er som inte vet var St Patrick helgonet som kom och kristnade Irland. Han drev ut alla ormar och använde treklövern för att förklara Guds treenighet. Om jag inte minns fel dog han den 17 mars och därför är det Irlands nationaldag.

De har alltid en stor fantastisk parad rätt genom Dublin med folk från hela hela världen. Både i själva paraden och bland folkmassorna. Det är verkligen massor av folk. Nästan staplade på varann. Det är folkligt, festligt och fullsatt. Det bästa är faktiskt att gå in på en pub och titta på TV. Den direktsänds naturligtvis varje år, oftast stannade vi faktiskt inne i huset och tittade på TV. Och man färgar floden Liffey grön. Tokigt.

Jag tänker faktiskt vänta på min älskade för att sedan öppna en öl och dricka den gröna ön till. Det blir en blå burk ist för pint och det blir förhållandevis lugnt. Jag bor ju faktiskt inte i Dublin längre utan lugna Fritsla i landet lagom. Där jag trivs.

Stod i duschen och filosoferade lite igår… Tänkte på det här med att vara kung och vad jag egentligen tycker om det. För min del får kungen gärna vara kung men tycker jag att det är något han ska göra på bekostnad av våra skattepengar? Vill han nu gärna vara kung kanske han kan jobba på kontor på dagen? Tänkte han kunde ta på sig kronan på kvällen och klippa band på helgen och semestern. Och varför ska han bo i stora slott som är jättedyra att värma och sköta? Räcker det inte med ett slott isf, måste han ha flera? Ett hus borde räcka. Behöver inte vara så stort heller, barnen är väl gamla nog att klara sig själva? Hmmmm…

Jag visste inte att det fanns en ”Republikansk förening” här, men det gör det och nu är de upprörda över allt gulligull runt det stundande bröllopet i juni. De uttalar sig i BT genom medlemmen Eva EK Josefsson. Hon säger att det är ”…fullständigt hysteriskt, det finns ingen balans eller kritisk granskning.” Hihi… vad ska de granska? Om maten är ekologisk? Skrev de sina egna löften eller googlade de? Fånigt! Vidare säger hon: ”Första programmet var sömnigt. Jag känner att det kommer krävas många koppar kaffe för att jag ska hålla mig vaken hela serien.” Ja men då kanske du ska göra som jag och inte titta. Tokiga tant. Så vad tycker jag? Mycket.

För mig är kungen en människa med väldigt få val här i livet. Han föds in i ett yrke, i en mall som han ska passa in i till varje pris. Han ger sina barn samma sak i arv, varken han vill eller inte. Jag får nog organisera detta i punkter:

• Jobbet – Kungens (och familjens) jobb är att representera Sverige utomlands, vid middagar och annat. Plus att hjälpa till vid insamlingar osv. Det är ett krävande jobb med mycket press. Att alltid vara proper och säga rätt saker. Någon måste ju göra det. Tur att det inte är jag…
• Födas in i jobbet – många tar upp detta med att de föds in i jobbet. Att det är förlegat. Man borde välja någon som utbildas för det. Jag tycker det är lite häftigt att vi har en kung. Häftigt att vi har en lång rad med kungar och drottningar bakom denne. Sedan gillar jag traditioner, det ska erkännas. Klart de utbildas för jobbet, att tro nåt annat är rent ut sagt puckat. Sedan förbereds de för jobbet nästan från födseln. Kan man bli mer förberedd? Dessutom föds massor av människor in i ett jobb. Tänk på alla som föds in i rika familjer eller rätt in i styrelser. De har ändå ett val.
• Slottsfrågan – Jag har ingen som helst koll på hur många slott de förfogar över, antar att det är ett flertal. Men vad ska vi annars göra med dem? De är en kulturskatt där historiska personer tagit historiska beslut. Älskar sånt! Det är ju inte så att kungen och drottningen bor där och vägrar släppa in någon, man får ju besöka slotten och andas in historien. Inte kan vi sälja dem till tyskar eller amerikaner som kanske bygger om eller river för egna skrytbyggen.

För min del är jag glad att de fortfarande vill göra jobbet. Jag hade inte velat göra det. Den ekonomiska delen kan inte uppväga allt jobb och framför allt all press. Det gjorde innerligt ont i hjärtat att se kronprinsessan när hon var som smalast. Ingen ska behöva leva med sådan press! Där har jag min beef med hela kungahusidén. Inte att de lever på skattepengar.

Marks kommun tänker inte skicka någon present till bröllopet enligt BT. Det finns en idé om att alla kommuner i Västergötland ska lägga ihop 5000 kronor var till att stötta handikappidrott för barn och ungdomar i Västergötland eftersom Victoria är hertiginna här. Fin tanke! Många bäckar små och det där, kan göra skillnad i mångas liv men Marks kommun tycker som sagt nej. Småaktigt, tycker jag. De säger inte nej av ekonomiska skäl utan för att ”…det inte är en kommunal uppgift att svara för presenter till kungliga bröllop,” som tråkmånsen Pelle Pellby säger. Men det är kommunens uppgift att anställa konsulter för massor av pengar…?

Japp! Vi fick tidningen i lådan dagen efter. Men grannen på bottenvåningen sa att han tyckte sig hört tidningsbudet på morgonen och att denne hade hoppat ur bilen eftersom han hörde hur en bildörr slog igen. Så han gick ut och skottade igen. Fick ut lite till ur issnöhögen. Skönt iaf att slippa läsa en genomsur tidning!

Också Oisín då…. Jo en sköterska ringde från Drottning Silvias barnsjukhus. Hon berättade att de gör den här sortens undersökningar (muskelbiopsier) på torsdagar och att vi kunde få komma på skärtorsdagen om vi ville. Ja jo… jag drog lite på det, är ju meningen att de ska träffa sin pappa då. Ska vara där i nästan 2 veckor över påsk. När jag förklarade situationen sa hon att det gick lika bra att ta det några veckor senare. Så nu har vi fått en preliminär tid. 21-22 april. Vi ska nämligen träffa dels en neurolog och dels en sjukgymnast på onsdagen för att göra själva ingreppet på torsdagen. Känns bra men lite nervöst att de ska söva min lilla Oisín…

Såhär har det sett ut varje morgon senaste dagarna:

Hur lat är tidningsbudet?? Grannen har skottat så gott han kan framför lådorna (nej, jag är inte också lat. Han har reducerad hyra för att ta hand om snöskottning och gräsklippning) men det duger ändå inte. Jag förstår att det ska vara skottat och att tidningsbudet inte ska behöva pulsa genom snön och det respekterar jag men när det är extremväder får han ställa upp lite! Som alla andra yrkesgrupper. Man biter ihop och gör sitt jobb så gott man kan. Detta är ren dryghet och ignorans. Det kan inte vara för mycket begärt att man går ur bilen och lägger i tidningen på vissa ställen. Eller kör en mindre bil? Alltså, vad förväntar han sig? Ska vi behöva rulla ut den röda mattan??

Som ni ser på bilden är det bra skottat förutom snövallen till vänster om lådorna på 1.5 m. Är det meningen att vi ska hacka sönder den? Nånstans måste vi göra av snön, liksom… Detta är löjligt och jag har snart eldat upp mig så mycket att jag kommer ringa dem och klaga. Och säga upp den tramsiga Elfsborgs-tidningen.

Det som riktigt sticker i ögonen är att grannen får sin GP i postlådan varje morgon:

Grrrrrrr! Skräp-Borås! Nu ringer jag!

Edit 24-02-2010 kl. 18.30: Ringde till BT och hon sa att hon skulle prata med dem. Får se om tidningen kommer i eller utanför imorgon…

Vill önska er alla en vacker kärleksfull dag! Jag tycker egentligen ”Alla hjärtans dag” är rätt fånigt. Särskilt i Sverige, jag menar ursprungligen kommer det från Saint Valentine som tydligen – enligt legenden – ställde upp och vigde unga män (med kvinnor) i hemlighet. De fick nämligen inte gifta sig För den romerska kejsaren Claudius II pga att de skulle bli fega och klena krigare. (Detta är bara en av flera legender men det är mitt i natten…) Detta fick naturligtvis den romerske kejsaren Claudius II reda på till slut och blev tokarg! Hans hårda krigare förstördes ju! Så han satte biskopen i fängelse. Där lyckades Valentine hjälpa fångvaktarens blinda dotter och då blev kejsaren så imponerad att han ville träffa Valentine (eller Valentinius – om man ska vara petig. Eftersom det inte används i Sverige håller jag mig till den engelska stavningen). Kejsaren ville då omvända Valentine till de romerska gudarna, det var helt omöjligt och Valentine försökte ist omvända kejsaren. Det slutade naturligtvis med att han blev dömd till döden. Så den gode Valentine skrev då ett brev till flickan han återgett synen, undertecknat med ”From Your Valentine”. I de engelskspråkiga länderna skriver man alltid så, alternativt (på senare år) ”Be my Valentine”. Han avrättades den 14 februari 270 e.kr. och blev efter sin död helgonförklarad för att han vägrat avsäga sig sin tro. Vart ”Alla hjärtans dag” kommer från vet jag inte. Bara svensk ”översättning” i brist på nåt bättre? Ungefär som Monty Pythons ”Life of Brian” översattes till ”Ett herrans liv”, kanske? Pinsamt.

Jag tycker egentligen det är fånigt att ge presenter men hittade världens sötaste påse på Hemköp idag. Var bara tvungen! Inte kan man ge en tom påse heller, men jag vet att min Peter älskar Kinderägg. Ni vet, med alla överraskningarna. (Vi funderade på det, vilka tre?? Choklad, leksak… och vilken mer? Kommer ihåg reklamen: ”Choklaaad!” ”Och något att leeeika mei” (skånska), men mer?? Upplys mig gärna!) Så jag köpte 5 stycken som han kan mumsa och ”leeika” med. Plast är kul! Kram på er!

Har äntligen klippt mig idag. Håret var hopplöst slitet och gav mig ångest varje gång jag drog borsten genom tovorna. Det kladdade liksom ihop sig i topparna. De kluvna hårtopparna som kramas? Eftersom jag har uppklippt hår (blir så tråkigt och tungt annars, blir mer liv i det med denna frisyr) blir det tovor överallt. Innan var det alltid väldigt nervöst när jag skulle klippa mig. Nästan så jag grät. Men det var innan  jag började gå och klippa mig på Pias salong i Kinna!

Funderade aldrig på det, men egentligen är det ju konstigt att jag nojjar mig över lite hårklippning! Jag är inte så noga med sånt annars. Försöker komma ihåg att borsta håret nån gång under dagen. (Sminkar mig rätt sällan. Om jag ska nånstans speciellt kan jag lägga på lite mascara. Det inkluderar alltså när jag ska klippa mig, kul att se lite fin ut när man blir piffad i håret!) Så slog det mig sen att det kanske hade att göra med att de ställer en massa frågor och kräver att jag ska ha en åsikt om min frisyr. Har som bekant viss beslutsångest. Svår beslutsångest, skulle jag vilja säga. Det är väl de som är utbildade att se vad man passar i?? Jag har väl ingen aning! Ni anar inte hur svårt det var att hitta någon som ville ta det ansvaret. Och jag är inte svår att behaga! Tror jag.

Men Pia bestämmer! Och jag kan bara sitta där och bli av med slitna, kluvna hårtoppar. Inga frågor, inga krav… Bara klipp, klipp, klipp! Det är så skönt. Har aldrig ångest för klippningen längre. Hon frågar ibland men jag bara skrattar, hon säger ok och fortsätter klippa. Sen piffar hon till det på ett eller annat sätt. Varje gång säger hon att håret är för vackert (jo faktiskt, vackert!) för att klippas av. Hon tycker jag passar i långt hår.

Däremot brukar hon göra om håret lite. Senast hade jag stora lockar när jag gick därifrån. Bara med nån sorts lock-gel och mitt självfall. Köpte samma gel och tänkte att det kunde vara roligt att använda det nån gång. Tror jag gjorde ett försök… Gick sådär. Idag plattade hon det. och klippte en pytteliten lugg som hamnade i ögonen hela tiden. Men det kommer den inte göra sen… Ovant att ha så glansigt och välordnat hår. Men fint! Vuxet.

Men jag är hemskt nöjd! Håret klippt och en trevlig, ganska filosofisk pratstund. Om barn, hundar och mycket mer…

Så häftigt! Såg på YR att det var en så kallad ”Blue moon” igår. Blå måne på svenska. Har använt uttrycket ”…once in a blue moon…” säkert tusentals gånger på Irland ( betyder att något händer ytterst sällan) men aldrig vetat riktigt varför man säger så. Vet att jag frågade Sheila nån gång men hon påstod att månen faktsikt ser blå ut ibland och att uttrycket kom därifrån. Men så är det nog inte! Även om månen kan se blå ut ibland också. Det är nämligen när det blir två fullmånar i samma månad. Då kallas den andra månen blå. Häftigt att det skedde på sista dagen på året – och decenniet, dessutom! Det händer vartannat till vart tredje år enligt wikipedias site.

MEN 1999 hände nåt konstigt. Då fick vi en ”blue moon” i både januari och mars men ingen fullmåne alls i februari! Då började man forska i detta och kom fram till att man ska gå efter ”Farmers almanac” (typ bondepraktikan, inbillar jag mig fast den uppdateras, utkommer varje år och bl. a. förutsäger väder på nåt hemligt sätt. Skumt! Orkar inte läsa om det nu, verkar komplicerat. Återkommer. Kanske. Nu tillbaka till månarna!), började skrivas 1818 i Morristown, New Yersey. När man får fyra fullmånar på tre månader kallas den 3:e månen för ”blue moon”, detta enligt denna ”Farmers Almanac”. Detta ska då vara den första definitionen (originalet, liksom) men efter ett missförstånd i ett radioprogram 1946 kom den nya (2 i samma månad) att bli den vanligaste.  Spännande ämne detta!

Om man ser till 2 fullmånar i samma månad har vi detta att se fram emot (saxat från Wikipedia):

• 2009: December 2; December 31 (combined with a partial lunar eclipse in some parts of the world)
• 2012: August 2, August 31
• 2015: July 2, July 31

The next time New Year’s Eve will fall on a Blue Moon (as occurred on 31 December, 2009) is 2028.

Och enligt ”Farmers almanac”:

• November 21, 2010
• August 21, 2013
• May 21, 2016

Så! Där fick jag reda på en massa jag inte visste innan! Jag har bara skrivit lite, om ni går in på länken här till Wikipedia (samma som där uppe) kan ni läsa hur mycket som helst… Enjoy! 🙂 Det häftigaste är att jag nu har fått en tidsram på uttrycket. När nån säger ”once in a blue moon” till mig nästa gång, kan jag svara: ”Right! so this occurs every 2 to 3 years?” Så kul!