Har tagit vackra, vackra kort idag! Solen steg över ett kritvitt Fritsla. Det kom en knapp dm snö igår och det är så ljuvligt vackert ute. Magiskt. När solen står som högst rinner det från tak, man hör hur det porlar i stuprännorna. Men imorse när solen steg nästan tvekande över horisonten var det bara kristallklart och lagom kallt.

Sedan kom jag hem och hittade nåt lite otäckt i trädgården… men för att ta det från början… Gjorde en ny ”snömaräng” igår. Hade tänkt göra en riktig snölykta eftersom det blev lite varmare igår. Runt noll, faktiskt. När jag kom hem hade det blivit lite kallare igen och det var svårt att få ihop några riktiga bollar. Så jag byggde på den gamla lite, borstade och puffade. Tror faktiskt den blev dubbelt så stor! Den lyste några timmar och förgyllde vår trädgård innan den slocknade framåt 8-tiden.Detta mötte mig när jag kom hem:

Jag har alltså inte rört den utan den har blivit såhär helt av sig själv. Vad är det för spöke i min trädgård?? Vad har lockat hit detta odjur? Eller vem? Undrar om det representerar mitt PMS-humör? Eller familjens samlade morgontrötthet (och den är inte liten, den)? Kanske är det vårt lilla lägenhetsspöke som manifisterats i snön? Vad vet vi? Spännande är det iaf! 🙂 Den ser lite ledsen ut. Nästan lidande, som Edward Munchs ”Skriet”. Fast inte lika desperat, kanske. Den påminner mig om något men jag får inte tag i det…

Lyssnar på sommarpratarna jag missade från i somras. Podradio är toppen och sommar är ännu mera toppen! Gud, vad jag längtar efter sommaren, på samma gång som jag älskar det här kalla fräscha. Visst är snön lite salt-tråkig på sina ställen men gudomligt vit överallt annars. Så fantastiskt vitt! Och den vackra rimfrosten… Pulka och skridskoåkning. Det blir inte mycket roligare än så…! Och vi har ju sluppit slask! Toppen igen!

Lyssnade på Lena Philipssons sommar imorse. Insåg att jag gillar henne. Mycket. Bl.a. berättade hon om bakgrunden till den vansinnigt roliga sketchen ur ”I manegen med Glenn Killing”. Ni vet, denna:

Gudars så roligt! Jo, Lena hade frågat Robert Gustafsson om den. Hon kände inte igen sig riktigt. Hon tyckte sketchen var väldigt rolig men det var ju inte hon. Tydligen är Lena väldigt blyg utanför scen – eller var det på den tiden iaf. Inte alls sådär snurrig och ofokuserad. Då sa Robert Gustafsson att de hade sett henne i en intervju med Stina Dabrowski där hon hade tittat åt helt andra håll och svarat konstigt på frågorna. Osammanhängande och ibland inte alls. Det var precis efter hon fött barn och var väl i nån sorts amningsdimma, sa Robert. Jättekul, tyckte han.

Sanningen var den att Stina hade varit och förberett hemma hos Lena inför intervjun och då tittat på hennes nya lilla bäbis. De hade pratat mest om den nya skivan och Stina hade också frågat lite om bäbisen, förstås. Mest av artighetskäl – trodde Lena. Det visade sig att Stina var inte särskilt intresserad av skivan under intervjun, utan av bäbisen – och förlossningen! Det gjorde Lena fly förbannad och det var därför hon svarade så konstigt. Hon var helt enkelt för arg! Hon var där för att prata om sitt jobb! Jag hittar inte intervjun på youtube, tyvärr…

Hur är nu jag Lena Philipssons motsats?? Jo! Vi är båda helt olika personligheter på scen och utanför scen. Lena var blyg och kunde inte prata på scen. ”Mår ni brrraaaa” (på rullande vetländska) var liksom hennes replik. Men hon kunde stå och sjunga hur mycket som helst. Jag däremot… jag kan nog prata i timmar på scen (tror jag, har aldrig försökt utan manus) med hur mycket folk som helst framför mig. Det rör mig inte. Ska jag däremot sjunga… ja då vill jag helst gömma mig! Särskilt om jag skrivit låten själv. Vågar inte titta på publiken – även om det bara är närmaste släkten. Illstirrar på notpappret fast jag kan ackorden och texten perfekt.

Nu har jag fått i uppdrag att sjunga på nyaste lille kusinen F’s dop. Jag tycker det är SÅ kul! Klart jag vill! Har redan börjat skissa på ny låt (klart han ska ha en egen!). Men nerverna… Vad gör man? Valium? Peter och jag har även blivit tillfrågade att vara gudföräldrar… Iiiiiihh vad det gjorde mig glad och det ilade i magen. Alldeles tårögd blev jag av förtroendet! (Hoppas det inte är hemligt…?)

…både hemma och på isen. Det är fortfarande ganska jobbigt, tänker på Oisín hela dagarna. Målar upp olika scenarior. Allt från att han blir helt återställd (eller frisk, förstås. Han har ju varit sjuk hela tiden, bara att vi inte vetat), till att han blir rullstolsbunden. Oisín själv säger fortfarande inget. Idag har jag lugnat ner mig lite till. Har nog fått lite perspektiv och han är ju precis som vanligt. Kämpar på… Tack ni som lämnat så fina och stöttande kommentarer. Det värmer verkligen!

På isen ja… Vi passade på att åka lite skridskor, bara Peter och jag när barnen var på skolan och dagis (Irmelin går som 15-timmars de veckorna jag inte jobbar), det var jättekul och en skön paus från allt funderande. Måste ju koncentrera mig på att stå på skridskorna. Tänkte lägga in filmer från när vi åkte senast. Jag filmade lite med mobilen eftersom det såg så häftigt ut när man åkte genom den lätta snön. Hur mysigt som helst! Mysigt att åka på sjöis. Väldigt ojämnt men det är väl det som är charmen…Filmerna är filmade på Furesjön i måndags när vi säsongsinvigde våra skridskor.

Först när Peter åker (det är jag som filmar så skakigt):

Sedan filmade jag rätt ner på mina egna fötter. Fnissade lite när det blev bom stopp i vallen…

Vacker vinterdag här idag! -3 och solsken! Årets första dagsmeja (som jag lagt märke till iaf), solen värmer verkligen:

Var förbi nere på Strands också och passade på att ta kort på frusna Häggån. Det är inte varje år den är helfrusen… Vinterlandskap är så vackert! Tänk så häftigt om man kunde åka skridskor på ån…

Sedan åkte vi till Furusjön för att se om det var plogat. Det var faktiskt lite lagom plogat. Vi filmade sedan hur man kunde åka rätt genom snön (den som inte var plogad, var tvärstopp i plogspåren). Den var otrolig lös och fin! Ska lägga in på youtube och länka hit sen. Eller ja, Peter ska göra det. Verkligen en strålande dag:

Vi åkte hem och klädde på oss lite mer, köpte korv och bröd och plockade fram skridskorna. Solen var precis på väg ner när vi kom upp (hihi) men vi fick fantastiska bilder på himlen!

Efteråt gjorde vi (läs Peter) upp eld till korven och min mobil överraskade mig med ett riktigt fint kort:

Idag är det lite varmare. Hela -1. Kanske att det är kramsnö så man kan göra en jättestor snölykta? Har jag varit sugen på jättelänge. Stooor! Gjorde en liten en dagen innan julafton, bara snabbt, tog väl 5 minuter. Men en stor som man kan ställa 2-3 ljus i, det hade varit nåt! Så kan den stå länge när det fryser på igen… Bild kommer senare – om det går… Dessutom väntas äntligen lite snö nu i dagarna. Yey! Varför ska ostkusten alltid få ha allt roligt? Nederbörden kommer alltid här när man inte vill dvs mitt i semestern och inte när man vill! Alltså på vintern, när man vill ha snöbollskrig och åka pulka. Damn it! För på sommaren, då jädrar, kommer allt!! Det ösregnar i dagar… Ge oss lite össnö nu då!! 🙂

Edit kl. 21.30 (ca): Det blev en snömaräng ist. För kallt för snöbollar. Ville bara skryta om min förvånande (för mig iaf) armstyrka. Titta:

Ser ni hur böjt skaftet är?? Jag är som fucking hulken, jag! Ser otroligt häftigt ut! Ser ni dessutom det fina reflex-peacemärket som jag fått av min syster? Hur snyggt som helst! Det är banne mig stil på mig! Peacemärken gör mig så lycklig! Har skrivit om det förr, har ni missat det så kommer en länk här! Vissa saker roar mig så att de behöver en extra puff så ingen missar dem!