För er som väntar på inlägg om Oisíns och mitt besök på Östra i Gbg så kommer det… Det gick bra och så, vill bara kolla med Oisín vilka bilder jag får publicera på honom innan jag bloggar om det.

Det kom inga bebisar iaf… 🙂

Ja nu är det ett tag sedan jag skrev något om honom, det är ju alltid lite lugnare på sommaren…

Ändå har vi hunnit med en del, Lilla martenloppet t.ex. där han faktiskt inte kom sist! Om ni visste hur lycklig han var (och är) över det! Han har sagt det flera gånger sedan dess. 🙂 Han sprang på 10,26 min vilken är en förbättring på drygt 2 min sedan förra året (de sprang lika långt i år)! SÅ skönt att se en förbättring! Han var lite trött dock…

Caroline på habiliteringen i Borås har varit med och pratat med de nya lärarna på mellanstadiet så att de vet lite mer om hans sjukdom (det lilla vi nu vet…) och så de kan svara de äldre barnen, han har ju varit äldst på sin del av skolan i 2 år nu (eftersom de fick gå kvar ett extra år pga renovering) så det är bra att de är förberedda när det finns nya barn.
Det ska även sägas att han går i VÄRLDENS bästa klass!! Om några föräldrar eller barn i Oisíns klass kikar in här så ska ni veta att han känner att han har ett enormt stöd i sina klasskamrater! De anpassar lekar efter honom och hjälper honom när det inte funkar – i träslöjden exempelvis.

Vi gick vidare hem för att träffa Oisín och hon sa att våra stretchövningar hjälpt, vaderna såg fina ut men nacken får vi fortsätta jobba på, likaså armarna.
I ett par år har det varit tal om att de vill ge Oisín en ”elmoppe” (typ permobil) men vi har bromsat lite eftersom vi är rädda att han blir för ”lat” och inte rör på sig så mycket som han borde. Men tanken är ju att han ska ha den främst i skolan när de ska ut på utflykter och långa promenader. Innan har de fått köra honom halva biten eller så eftersom han inte orkar. När de andra barnen cyklar kanske han kan använda elmoppen till kompisar som bor lite längre bort. Vi ska iaf åka och kika…

Imorgon åker han och jag till Göteborg för lite nattlig andningsregistrering (vi gjorde samma sak för knappt två år sedan, såhär såg det ut) och avslutar med spirometri på torsdagen. På fredagen är det meningen att vi ska föda barn. 🙂

Vi håller på att slutföra Fritslabladet och jag skriver och skriver och skriver på min artikel. Omformulerar mig och försöker tänka runt men det är nästan hopplöst! Brukar ha lätt att skriva, det brukar liksom flyta av sig själv men den här gången är det bara BOM stopp.

Det är över två veckor sedan jag gjorde intervjun och jag har lagt ner otaliga timmar på detta men ändå är jag bara halvfärdig… Gravidmos i huvudet?

Om ni missat så vill jag tipsa om en film på Drakens blogg där Oisín och Irmelin får veta att de ska få ett syskon. Vi filmade den i våras men det har liksom inte blivit av att jag lagt upp förrän nu (eller för nån vecka sedan)… Här: 4 överraskningar i 1

Nu ska jag återgå till min intervju. Tyvärr.

Peter jobbar, barnen sover och jag unnar mig ett bad, piggelin, vindruvor, vatten och fuldeckare (Läckbergs Änglamakerskan).

Trodde jag hade mörk god choklad hemma men den tycks ha försvunnit… Detta duger bra.

Bubblorna fick jag i present av tjejerna och luktar ljuvligt av lavendel.

Inget dåligt lördagskvällsnöje om du frågar mig. Lindrar värk och allt ont dessutom. Det är jobbigt att vara på tjocken….

Svägerskan skrev en fantastisk text. Mjuk, känslig, målande och vacker. Det är inte lätt att sätta musik till sånt men det är samtidigt väldigt roligt!
Det allra svåraste är att sjunga upp det inför folk. Det är där det brister lite för mig, nerverna gör mig osäker och nervös och rösten låter lite därefter. Men ignorerar man början där jag jättefuskar och glider nåt hemskt på tonen så blir det bättre senare.
Tror faktiskt det är det bästa jag sjungit inför publik. Synd att gitarren inte hörs bättre på filmen (hade egentligen förberett ett pianokomp men det blev inte bra nog. Lite för kort tid, tror jag) men håll tillgodo mina vänner:

Iduns sång:

Text: Birka Lindal Musik: Matilda Lindal

Irmelin fick en gitarr modell liten för några år sedan – förra julen tror jag. Den var så söt att jag blev riktigt tårögd.
Hon har lekt med den i omgångar, bara spelat på strängarna utan att ta ackord. Jag har erbjudit mig att lära henne lite då och då men hon har nöjt sig med att bara spela.

Tills nu! Hon har lärt sig att ta D, G och A7 på en kväll och spelar bl.a. ”Här ligger vår lilla fru katt” och ”Krokodilen i bilen” till sin mors stora glädje.
I början behövde hon lite hjälp med när hon skulle byta ackord men hörde det oftast själv.

Jag fick ta ett kort och blogga, sa hon. Är så löjligt stolt och glad…
Ni ser ju hur koncentrerad hon är när hon tar A7 på bilden:

…på sin första lediga dag. Draken sparkar järnet och solen skiner. Daggen ligger sådär sensommarblöt.

Barnen är i skolan och jag vet inte riktigt var jag ska göra av mig själv… Jag vilar en timme medan jag kör en tvätt. 🙂

Nu är det helt klart. Uppsatt och färdigmålat. Jag är hemskt nöjd! Peter med, tror jag. Vidare till nästa projekt…

Vi får MASSOR av äpplen i år. Kanske vi gjorde nåt rätt när vi rensade bland grenarna i våras, kanske är det vädret. Hursomhelst kan vi baka äppelpaj och koka äppelmos i höst. När jag inte får jobba mer…
Tog bild på ett träd:

Fast sötast är klart den här lilla grenen…

Ja nåt måste man roa sig med sista dagen på semestern…

Har nu jobbat 2 dagar och det har fungerat bra. Har blivit lite trött och börjat känna av foglossning mer och mer. Men det funkar!