Vad ger ni mig för den brottar-överskriften? 🙂

Detta var vad vi ägnade oss åt tors-fre på Östra i Göteborg förra veckan. Oisín var som vanligt helt fantastisk och kämpade på. Flåsade och blåste om vartannat. Genom munnen och vardera näsborre. De t.o.m. satte honom i ett lufttätt litet utrymme (helt genomskinligt) där han fick andas i ett rör. det var för att mäta hur mycket luft han hade kvar i lungorna.
Han gjorde allt som hon bad om utan att säga emot en enda gång. Damen som instruerade var fantastiskt entusiastisk och jag tyckte hon var ljuvlig! Jag var även mäkta stolt över Oisín, speciellt när hon påtalade hur duktig och hjälpsam han var.

Sedan tog de blod från stick i fingret för att kolla C2O (tror jag) innan vi fick permission och åkte och åt på Burger King. Sedan åkte vi till bror Fredrik med familj och härjade lite innan vi begav oss tillbaka sjukhuset. De hade då stängt portarna så vi fick gå genom akuten… 🙂

Vi tittade lite på film innan Oisín bytte om till nattskjortan, sedan poserade han glatt. Sötaste Oisín!
Det var ett mysigt rum, förövrigt samma rum som vi var i i våras efter muskelbiopsin (som ni kan läsa om HÄR om ni missat det).

Vi kikade vi på Pippi (tecknad – gillar inte!) och efter det kom de in och satte på alla band och slangar, inklusive en plastgrimma för att mäta utandningsluften – allt skulle sitta på hela natten.

Jag har världens sötaste kort på Oisín när han sover med plastgrimman men han ville inte visa det för någon som han inte känner. ”Bara för släktingar och andra som jag känner”, som han sa.
Dessa kort har han godkänt och han ville att jag skulle lova att jag bloggade om det så ”andra barn vet att undersökningar inte är farliga” (hans ord). Liten… (fast stor)!

Slangarna hindrade honom förstås inte från att spela sitt älskade DS! Den här kvällen var det Batman som gällde innan han somnade lite i 11.

De kom in och kikade på oss en gång i timmen, antecknade hur Oisín låg och om han snarkade osv. Jag sov inte så bra – förstås. Vaknade flera gånger och kikade på Oisín så alla band och slangar låg rätt. En gång hade han tagit av sig plastgrimman men jag fick den på plats igen.

Nästa morgon väckte de honom med att ta samma blodprov i fingret igen. Han hojtade lite men var väldigt, väldigt duktig!

Svaret får vi om ca. 3 veckor, antar att vi ska få svar på muskelbiopsin då med. Är det Central Core Disease eller inte?