I år tänker jag avge nyårslöften. Brukar inte göra det så seriöst men nu är det dags! Jag har legat och tänkt här på morgonen och det finns en stor lista och en liten. En seriösare och en liten ”bra-att-göra-lista” om ni förstår vad jag menar… Börjar med den stora.

• Minska mitt sockerberoende! Det är alltid out of control men nu efter jul är det waaay out of control. Efter julgodis och julmust. Inte bra. Är alltid på jakt efter nästa fix… En riktig socker-junkie. It ends here! (Soon)
• Gå ner i vikt! Något jag vet att jag kan göra men har varit för lat för att ta tag i. Har inget speciellt att minska för, bara känner att det är dags. Jag tänker gå tillväga så att jag drar ner på maten, helt enkelt. Behöver faktiskt inte äta den där extra tallriken mat, bara för att det är gott. Note to self: Det är inte farligt att slänga lite mat! Sedan hänger de två första ihop, inget snack om saken. Jag börjar på 71,5 kg. Ouch! Så får vi se vart det leder.
• Tonsätta min texter! De ligger här och hånar mig. Ibland sätter jag mig och tittar på dem, nynnar och tänker hur de ska låta. (Har alltid en aning om hur de ska låta när jag skriver ner texten men det slutförs inte förrän jag satt mig ned med gitarren och skrivit ner ackorden, så funkar jag.) Det är frustrerande att jag inte bara kan sätta mig ner och göra det!
• Ha en rejäääl 30-årskris! Man fyller bara 30 en gång i livet, klart man ska passa på att ha en rejäl kris! Vet inte hur den ska manifestera sig än men det ger sig! Har ett helt halvår (hihi) på mig! Edit: ska inte bli hysterisk, tänkte bara bli (om möjligt) mer lekfull och barnslig. That’s the plan.

Tja, det var väl det… Så till lilla listan: Jag ska gå och lägga mig tidigare. Jag ska gå upp tidigare på mornarna även när jag inte måste. Jag ska spela mer gitarr. Jag ska komma över mina små-fobier (de där med trä i munnen, klippning av tånaglar och panik vid ringtittning osv). Jag ska lära min son och sambo att dansa gammal-dans. Jag ska sjunga in våren (i kör eller ensam. Sjunga ska jag baske mig göra!). Jag ska njuta av våren och sommaren – in i det sista. Jag ska njuta av hösten och vintern med, förstås! Jag ska köpa julklappar tidigt – helst i september. Jag ska hitta ett hus som vi alla fyra gillar. Jag ska skratta mer än förra året (om det är möjligt). Jag ska bada i havet mer. Jag ska sjunga högt till Allsång på Skansen på TV’n (som alltid). Jag ska lära mig skriva på bärbara datorer utan att röra musen på den lilla plattan hela tiden! Grrr!

Ja, govänner det var väl det… Skulle kunna fortsätta hur länge som helst men nu måste jag börja dagen! Gott nytt! 🙂

Detta handlar om den där farbrorn Ronald Fasth, 70 år som inte har blivit ordentligt uppfostrad och som uppenbarligen inte känner till Svea rikes lag. Han blev så hemskt provocerad av att en liten 13-åring – som förvisso också borde veta bättre – kallade honom ”gubbjävel”. 13-åringen tillhörde tydligen ett gäng som brukade cykla runt och förstöra i Värnamo, folkets park. Härja, var ordet de använde. Klart att det inte är ok, men han är bara 13 år! Ta kontakt med polisen eller föräldrarna. Nån lösning måste ju finnas! Här är ju en av de inblandade vuxna iaf!

Tydligen har Ronald fått mycket stöd av andra pensionärer, känner de inte heller till lagarna här i landet? Man får inte gå omkring och örfila upp folk efter tycke… Speciellt inte barn! Inget snack om saken, det var mer än rätt att han fick böta – även om jag faktiskt tycker han kom undan lite väl lätt. 3000 – som han dessutom funderar han på att överklaga! Har han ingen skam i kroppen? Gubbjäveln. Men mig kan du inte slå, Ronald, för jag är vuxen. Då kommer du inte undan så lätt. Hade detta gällt en vuxen – allra helst en kvinna – hade det inte varit något snack om saken. Misshandel, och han hade aldrig fått en massa sympatier. Hade fått betala sina böter själv. Varför är det mer ok att slå ett barn??! Skäms!

Artikel i Aftonbladet här.

Har ni tänkt på att vi haft det väldigt bekvämt när vi ska skriva årtalet i 10 år nu? Det har jag. Två nollor brevid varann är jätteskönt att skriva! Blir så fint flyt, nollorna bara flyter ihop. Vackert! Men nu är det slut på det, måste vänta i 90 år innan nästa gång. 2100 alltså. Då lever inte jag. Barna ska fylla 98 och 95 det året – om de lever och får uppleva denna fantastiska bekvämlighet. Blir lite nostalgisk nu när det är över. 2010 blir inte alls lika bekvämt – men ganska snyggt. Det blir bättre balans på något sätt. Jag tänker passa på att skriva 2009 lite extra dessa sista dagar. Tur att barnen är födda under ”00-talet” så jag får använda det riktigt mycket. Japp. Det var väl det jag funderat på idag…

Tittade på ”På spåret” som vanligt på fredagskvällen. Missade förra veckan pga gammeldans så vi har haft ett litet På spåret-maraton. Två avsnitt – men ändå! Jättemysigt! Sjöng gjorde Peter Jöback. Shit vad han blivit lik en yngre George Michael! Alltså efter det jätte-blekta (eller så syns det inte så väl på detta kortet) håret men innan det hemska knutte-skinnpaj-konstigt skägg-tiden. Jag har letat fram lite bilder för att illustrera… Har Peter bott i London för länge? Och var har de glittriga ögonen tagit vägen?

Så var det dags igen. Bocken brann och det enda som finns kvar är skelettet. Jag tycker det är lite lite roligt, faktiskt. Det är förstås synd om de som sliter med att bygga bocken men traditioner är traditioner! Bocken ställdes upp för första gången 1966 och brändes ner samma år på nyårsafton, mitt på tolvslaget. Alltså har båda traditionerna funnits lika länge!

Visste ni att man kan betta på hur länge bocken ska stå – i England?! Det låter som rätt bra PR för Sverige och Gävle ändå. De som luntat hade t.o.m. klippt webb-kamerorna som bevakar platsen dygnet runt, helt klart planerat och inget fylleskoj. Man har inga misstänkta, säger polisen. Jag kan inte låta bli att fundera på hur mycket resurser de lägger på ett pojkbus som detta? Frågan är om de kanske vill få den nerbränd? All uppmärksamhet är väl bra…? Där har ni en konspirationsteori att bita i… 🙂 Här är artikeln i Aftonbladet: Bocken upp i rök

Vi har tittat på dagens julkalender nu på kvällen. Barnen tyckte det var SÅ spännande. Kröp bakom ryggen på mig och Oisín var på väg ur rummet flera gånger. Fast innan det blev så spännade fick vi reda på något om den ena superhjälten. Tydligen har den gode Stål-Henrik lite fobi för gråsparvar. Han sjöng det i en sång. Sedan pekade han mot ett par pilfinkar. Mystiskt! Bild 1 är gråsparv och 2 är pilfink. Solklart!

Jultomten har siktats i Knalleland! Han spatserade omkring där och hörde sig för vad barnen ville ha i julklapp. Tänk att han glömt det bara på ett par veckor! Jag menar, vi pratade med honom i skogen i november… 🙂  Barnen hade så stora ögon och glömde båda bort vad de önskade sig. Så sött! Lite nervöst är det förstås, att springa på honom mitt i stan, bara sådär! Peter fotade med sin mobil. Blev väldigt fint, tycker jag! Annars ville barnen ha det mesta som vi hittade i affärerna. De kunde inte förstå varför vi köpte till alla andra och inte dem…

Just nu tittar vi på tv’s julkalender och det är så spännande att barnen gömmer sig bakom min rygg. Julkalendern är väldigt charmig i år! Jag gillar den verkligen!

Var och dansade gammaldans igår. Shit vad kul det var! Får mersmak. Visst är det lite svårt när man bara dansar en gång om året… Eller förresten, det är mest nerverna. Det går rätt bra när jag väl kommer igång. De spelade inte de nya danserna, var lite besviken över det faktiskt. Hade tränat lite på ”Amanda sving”. Lite. Tror faktiskt jag klarat den någorlunda om jag hade fått en herre som kunde föra hyfsat. Men ”Återblick” hittade jag ju inte på nätet. Hur svårt kan det vara iofs…? Kom en hel del folk från Småland, det var himla kul! Dåligt med tjoande, tyvärr (jag hinner inte, har så mycket att prata om). En fördel var att det var ganska jämt mellan damer och herrar. Jag kom knappt av golvet. Jättekul! Kanske ser jag inte så avskräckande ung ut längre heller…? Vet ej.

Som vanligt var det C-laget som spelade. Fast utan Peter bakom trumsetet, där satt hans bror, Dennis. Lite besviken blir man, även om de ser ungefär lika buttra ut så lyser Peter upp lite ibland iaf. Japp. De bistra, buttra bröderna Brodin. 🙂 Dessutom tycker jag att Peter sjunger bättre. Mycket bättre t.o.m. Men han spelade med Partybandet i Göteborg. Tjafs! Sture och Conny var på g iaf och spelade och sjöng glatt. Jag har inte tid att lyssna så mycket nuförtiden, måste koncentrera mig på att få ihop båda fötterna. Saknar Robban, han drog igång de andra och lyfte hela bandet. Med Dennis får jag intrycket av att han tycker att han är för bra för detta. Att han tycker det är lite fånigt och pinsamt att spela med ett gammaldansband. Fast det är bara så som jag tycker det ser ut! Han kanske tycker det är jättekul. På insidan.

Allt som allt var det tokkul! Jag ska försöka få med min Peter till sommaren. Och Oisín – om han vill. Kusin E är jättesugen och jag kan knappt vänta! Vi ses i Sandsjön i sommar! 🙂 Nu ska vi koka knäck!

I BT skrevs häromdagen en artikel om den kylda maten. Matens kvalitet för låg Tror inte jag förr läst så många åsikter av folk som antagligen inte har en aning om vad de pratar om. Jag menar, de flesta som har åsikter i ämnet har knappast ätit maten. Jag har inte heller ätit den men jag hjälper till att värma maten hos ett antal pensionärer varje vecka i mitt arbete. Om man ser till alternativen är detta absolut det bästa, enligt min åsikt. Innan fick vi den nylagad men varmhöll vi maten i upp till två timmar. Vissa ville inte äta maten när vi kom med den utan ville kyla ner den och värma upp den igen på eftermiddagen. Ni kan förstå att det inte fanns några större mängder näringsinnehåll i den maten efter det. Nu gjordes det inga tester på den maten men… ja, ni förstår.

I en perfekt värld hade vi gått till varje pensionär och ställt oss och lagat maten de ville ha från grunden. Men de resurserna har vi inte. Är du beredd att dubbla din skatt för att få råd med personal till detta? För det är ett stort antal människor som ska ha mat mellan 12-14 – vardag som helg – 365 dagar om året. Bara detta att de har möjlighet att välja själva vad de vill äta är toppen! Vill de äta plommonspäckad fläskkarré sju dagar en vecka så kan de göra det. Och välja precis vilken tid de vill äta. Vissa behöver inte alls hjälp med maten längre utan klarar det själva. Hade det gällt mig hade jag absolut föredragit detta! Det enda jag har att kritisera är hur miljön måste påverkas av att köra mat så långa sträckor. Fast jag vet inte. All mat körs ut på en gång… det kanske är bra ur miljösynpunkt? Men vad det gäller matens näringsinnehåll tror jag detta är det absolut bästa alternativet. Så tycker jag.

Och kommentaren i BT om att personalen skulle få samma mat… Are you kidding me? Skulle vi blivit erbjudna och tackat nej då, för att maten är för dålig? Är det så personen menar? Jag hade tagit emot den maten med öppna armar om jag fick. Klart vi får laga hemma och ta med eller äta fryst mat från affären som alla andra. Nöt!

Tänkte på en lustig sak igår; Innan jag fick barn fick jag höra lite då och då att jag var lik skådespelerskan Renée Zellweger och speciellt i filmen ”Jerry Maguire”. Tog jag som en verklig komplimang. Hon är ju jättevacker! Hon spelade här en 26-årig mor vid namn Dorothy Boyd. Hennes första stora roll. Det är överhuvudtaget en charmig film som räddas av just Zellweger och Cuba Gooding Jr. Jag är verkligen inte särskilt förtjust i Tom Cruise. Tycker han är en medioker skådespelare, och då är jag ganska snäll. Här till vänster ser ni hur hon såg ut då.

Så gick det några år då. Jag fick två barn och gick upp lite i vikt (typ 20 kg…). Så var jag inne på ett apotek i Dublin, skulle väl handla nåt. Irmelin var nog några månader. Jag var ganska nyklippt, vill jag minnas. Då säger hon bakom disken med ett leende: ”Vad du är lik Bridget Jones! Du vet, hon i filmen…” Hon menade det som en komplimang. Jag bara nickade… Vad kan man säga? ”Nää jaa ä inte bitter!” 🙂 Jag gick från henne där uppe till detta:

Äsch, tur att man inte är lika utseendefixerad som Bridget! Funderar ibland på att ta mig samman och gå ner i vikt men vet ni…? Mat är bara för gott! Det är liksom inte värt det.