Nu vet jag var min läsfrustration kom från! Blev så magsjuk sedan på natten… Utan att bli alltför grafisk tillbringade jag större delen av natten och morgonen på toaletten. Av båda orsakerna. Helt utmattad. Och jag skulle ju åka till Köpenhamn och tillbaka för att hämta barnen på fredagen. Kl 3 sprang jag till toaletten för första gången. Gick tillbaka och väckte Peter. När det var dags att springa igen efter 20 min gick underbaraste Peter upp och beställde tågbiljetter till sig själv.

Ni förstår att han inte sov mycket eftersom jag sprang upp i panik med ungefär 30 min mellanrum fram till 11-tiden nästa dag (utan ett uns av överdrift, det var fruktansvärt!). Han gick upp vid 7 efter max 2 timmars sömn (inklusive innan jag blev sjuk) och ringde till jobbet. Sa till chefen med mycket bestämd röst att han minsann skulle vabba! Chefen höll med till slut (jag kollade med fk sedan) och han slapp ta ut semesterdag.

På em vågade jag mig på lite cola och vatten och till slut även en och annan bit skorpa. Men jag var väldigt försiktig! Inte förrän på lördag kväll vågade jag mig på mat och då efter mamma tjatat på mig. Hade ingen matlust och mådde bara illa. Det är först nu på söndag kväll som jag känner mig någorlunda igen. Blir fortfarande lite yr och illamående men det går…

Tyvärr blev det ingen 5-årsfest för Irmelin i Sverige än men vi tänkte skjuta på den till den 1:a maj. Vad tror ni? Kan tänka mig att det finns diverse släktingar i trakterna ändå eftersom andra i familjen också fyller jämt däromkring… Jag hör av mig.

Sitter och försöker läsa. Blir liksom inget. Det fastnar inte. Det är otroligt frustrerande! Innan har det gått så bra och det har bara flutit in i skallen. Jag har fått VN på alla mina uppgifter såhär långt men nu är det plötsligt stopp. Undrar varför? Är det för att jag sov för länge idag…? Jag hade svårt att börja och läste bok ist. Är detta mitt straff? Jag har lite småont i huvudet och trött i ögonen.

Pratade med min goda vän A tidigare. Vi filosoferade över detta med skolan. Hon har också gått tillbaka till att läsa i vuxen ålder och fann det otroligt givande. Vi var båda två totalt ointresserade av skolan i högstadiet (och gymnasiet) och hade medelmåttiga betyg. Ingen av oss läste direkt läxor. Jag vill minnas att jag ibland öppnade boken inför ett prov och läste genom stycket en gång. Jag hade fullt med 3:or. Någon 4:a. En 2:a i franska. Tänk om jag hade pluggat… Man hade behövt anstränga sig lite, lite och hade kunnat höja betygen väsentligt. Fast det tänkte inte jag på när jag gick i min vardagslunk och väntade på att skolan skulle ta slut och livet kunde börja… På alla kvartsamtal sa lärarna att ”…hon kan ju om hon vill, men engagerar sig inte…” och så skakade de på huvudet. Jag ryckte på axlarna, så säger de säkert till alla föräldrar…

Idag gör det mig lite irriterad. Det enda som saknades var motivation! Uppenbarligen finns allt annat som krävdes för att jag skulle kunnat höjt mig flera snäpp – eftersom jag har det nu (utom just idag 🙂 ). Om man nu som ung inte har den motivationen i sig, var ska den komma ifrån? Som jag ser det, är det från lärarna. De ska kunna lära ut och göra ämnen intressanta. De ska kunna engagera barn och ungdomar så att de vill lära sig saker. Det borde ingå i deras arbetsbeskrivning (om det inte redan gör det)! Att konstant stå vid svarta tavlan och rita på den och mumla utan att se någon i ögonen kommer aldrig engagera en enda människa! Läraryrket handlar inte så mycket om kunskap utan om karisma och glöd!

Varför går en vuxen till jobbet? Många gör det för pengarnas skull, inte för att det är kul eller för intressant. Så huffar man och puffar och drar sig upp på morgonen fast man inte vill – eftersom man måste ha pengar för att klara sig. Och chefen? Den skrytgubben som bara vet bäst… Tur att man inte behöver ha så mycket med honom att göra. Som tur är kan man smita undan lite och skulle det vara något fel någonstans kan man ta upp det med facket.

Tänk nu på hur det är i en skola… Ingen lön. Chefen (läraren) har alltid rätt. Han har kanske inte gjort någonting för att förtjäna din respekt men kräver den förbehållslöst ändå. Eftersom han har gått flera år i en annan skola. Jag tror få vuxna hade jobbat under dessa förhållanden. Kanske är det annorlunda nu, jag hoppas det.

Jag hoppas att lärarna ser varenda elev. Att läraren kan sätta sig vid en bänk i klassrummet och tänka: ”Hur gör jag detta intressant för eleverna på deras villkor?” Jag hoppas och tror att de yngre lärarna har ett annat sätt att se på sin yrkesroll. Det är inte längre bara elevens fel om eleven får dåliga betyg. En lärare kan inte luta sig tillbaka på samma sätt idag och rycka på axlarna, det är inte mitt problem att XX inte får bättre betyg om XX inte läser. Jag tror att man satsar på ett annat sätt nu.

Jag tänker nu gå hem till A och titta på Lyxfällan. Studerandet får vänta tills imorgon, tur att man är vuxen nu och får ha ”off-dagar”.

Hammarby spelade genrep igår. Exakt en vecka innan årets första match för Hammarby i superettan. Det har varit en finfin försäsong utan en enda förlust. Att avsluta med en 5-0-vinst mot IFK Mariehamn känns toppen! Visst hoppas man att det är såhär det kommer att se ut men en försäsong är just bara… en försäsong. Inte värt en enda poäng. Kul med ett Hammarby som gör mål iaf! Extra kul att Castro-Tello gör mål. Gillar honom. Underbara Bajen! SÅ sugen på att åka till Ängelholm nästa tisdag…

Har fått tillbaka svar på mina uppgifter jag lämnade in idag. Fick VN (väl i nivå) vilket innebär att jag ligger över ett G – antingen VG eller MVG. Antar att jag får svar när jag gjort slutprovet. Jag har lämnat in 4 uppgifter so far och fått VN i alla. En av de lärarna skrev även att jag fått MVG (hurra!) så jag är mkt nöjd (och mkt stolt!) och glad. Nästa två inlämningsuppgifter är på söndag…

Förresten har lilla Irmelin namnsdag idag… Snart, snart, snaaart kommer de hem. Lagom till våren!

Fick brev från sjukhuset angående Oisín idag. Inför muskelbiopsin. Det verkar vara ett ganska enkelt ingrepp men jag är ändå orolig. Han kommer klara det fint – egentligen vet jag det. Han är så otroligt trygg i sig själv och allt är väldigt självklart för honom. Han är Oisín som är bra på att spela TV-spel och som åker till Irland ganska ofta. Han är lite svagare än andra men det är ingen big deal. Så bara. Som med EMG’n är jag mer fokuserad på Oisíns undersökning än svaret det kommer ge. Självförsvar?

Har pluggat och pluggat det senaste dygnet. Skrivit och funderat. Diskuterat. Det var svårt att jobba så mycket och läsa på samma gång. Fattar inte hur folk gör! Nu ska vi in och jobba om 20 min och jag har precis lagt en sista hand vid två inlämningsuppgifter.

Någon (antagligen en lite blyg fritsla-bo) tipsade mig i en blogg-kommentar om en länk angående lyxfällan-programmet i Fritsla som sänds på torsdag. Lite mer info för den som inte riktigt kan hålla sig finns på Net@uktions hemsida här! Det sötaste med den här kommentaren är att han eller hon har uppgett e-mailadress inte@inte.se. Tramsigt egentligen att man måste uppge e-mail. Ska se om man kan ta bort den funktionen.

Japp. Då har Peter kollat Tv3-play och nästa avsnitt är det i Fritsla. Vi har äntligen fått svaret på den frågan som gäckat oss så länge. Så den 8 april kl. 21.00 får hela Sverige möjligheten att se Sveriges vackraste by på tv! Synd att det var mitt i november-rusket bara… Make us proud! 🙂

Vackra Fritsla:

[slideshow]

Igår passade vi på, jag och min älskade. Är man barnfri så är man! Vi latade oss hela dagen, jag pluggade lite och sedan åkte vi in till Borås för att gå på bio. Egentligen hade vi velat se ”Alice in Wonderland” i 3D. Älskar Tim Burton! Men den var utsåld. Så det fick bli Borås istället. Fanns inget Peter var så sugen på att se och jag brydde mig inte så noga. Huvudsaken var ju att vi fick komma ut! Så det blev ”Alice in Wonderland” utan 3D och det ångrade jag inte! Vilken ljuvlig film! Hela känslan med filmen… miljöerna var perfekta och skådespelarna väl ”castade”! 🙂

Innan filmen började hade vi 2,5 timme på oss så vi bestämde oss för att äta lite. Vi har gått förbi ett ställe på Yxhammarsgatan flera gånger men det är alltid stängt, den här gången hade vi tur! Stället heter Shimada’s sushiakademi och höll mycket hög klass. Jättegod sushi och fantastisk service. Miso-soppan var perfekt och Mami Shimada vet verkligen hur hon ska ta hand om sina gäster! Rekommenderas varmt!

Så från ett ställe med toppenservice till ett med bottenservice! Vi var lite fikasugna efter maten. Dels för att det är gott med nåt på maten men mest för att det var så kallt och 90 minuter till filmen började. Vi gick till Espresso house fast de skulle stänga om en halvtimme och det fick vi ångra! Tjejen bakom disken bara suckade när vi kom in. Det var tomt men faktiskt 30 minuter tills hon skulle stänga… Vi travade modigt på. Jag bestämde mig för chai-te och Peter ville ha cafe latte. Jag funderade på att köpa blåbärspaj och frågade vad för blåbär som fanns i pajen. Då snäste hon att de ”…inte bakar pajerna där!” . Nähäpp. Hallon och kardemumma-muffins istället. Satte oss ner och jag smakade på mitt chai-te. Det var fullkomligt odrickbart! Så sött att jag hade kunnat ställa ner skeden och den hade stått upprätt mitt i koppen. Hemskt! Tjejen hade gått ut och ställt sig utanför för att röka. Vi delade på kaffet och gick, hon bevärdigade oss inte med en blick när vi gick förbi henne. Jag går aldrig mer till Espresso house i Borås. Nånsin.

Vi tog en kall promenad i parken innan vi gick och satte oss i foajén på bion. Det var mysigt att sitta där och läsa lite tidning innan filmen började. Jag gillade verkligen filmen och det hade varit en riktigt mysig kväll om det inte hade varit för skräp-Espresso house med sin höga dunkadunka-musik och snorkiga servitris.

Jo vi är ensamma, jag och min Peter. Barnen är och förgyller den irländska familjens påsk. Jag ska jobba hela påsken. ~storhelgs-ob~ Happy days! Vi åkte tåg ner, det tog drygt 4 timmar och jag fick inte pluggat någonting. Däremot fick jag tittat på det fina landskapet och läst lite deckare. Mys! Det är bekvämt att åka tåg! Bron var inte så lång som jag förväntat mig men de vackra vindkraftverken mitt i havet gjorde mig lycklig.

Väl framme i Danmark lämnade vi väskor på stationen och på hotellet innan vi gav oss av till Bakken för att åka karusell. Riktigt kul! Men det var svårt att hitta dit, vi åkte tåg och irrade lite och åkte tåg igen. Danska är hopplöst att förstå sig på. Jag försökte inte ens, utan pratade engelska med en gång. Problemet var ju att danskarna kom på mig med att prata svenska och då vill de inte prata engelska med mig. ”Jag förstår ju danska eftersom jag är svensk.” I h-e. Jag förstår inkentinkan! Så blir de sura på mig när de mumlat fram orden och jag inte förstått rotvälskan. Det verkar nästan som om de tar det personligt, att jag väljer att inte förstå vad de säger.

På väg tillbaka skulle barnen och Chris och Ann hoppa av stationen innan oss och Irmelin som ignorerat oss hela dagen blev plötsligt helt ifrån sig och storgrät. Alla i vagnen stirrade på oss. ”Vad gör hon? Säljer hon barnet? Ska hon bara släppa henne sådär? Vad är hon för mamma?” Det var jobbigt, jag grät lite när de gått och var sedan tvungen att köpa lite örhängen (bl.a. med peace-märken på – jättejättefina!) för att pigga upp mig själv. Och lite sprit.

Så nu är vi barnfria t.o.m. den 9 april. Irmelin firar sin 5-årsdag på Irland på måndag. Vår lilla tös…

Köpenhamn var en besvikelse för mig. Krångligt tåg-betalsystem. Smutsigt och knarkigt. Folk med konstiga pupiller. Fågelbajs överallt på den dragiga tågstationen. Jag längtade hem. Som vanligt.