Vi har haft vattenläcka här i Fritsla idag. BT var på plats och tog den här bilden:

Vad i h-e är det för bild??? Man ser ingenting förutom hålet. Det är omöjligt att se hur stort hålet är eftersom man inte har något att jämföra det med. Nötter. Kan det vara för att de som bor där inte ska vara med på bild eller nåt?

Förövrigt har vi varit och tittat på fotboll idag. I Annelund. Peters systers kille spelar där så vi passade på att hälsa på och kolla fotboll på samma gång. Trevligt! Det som gjorde mig lite förvirrad var att de ju faktiskt är grön-vita, sedan har de en spelare som kallas Bajen till på köpet…

Jag har gjort mitt andra prov nu. Detta var i programhantering (dvs. officepaketet) och var så svårt att studera till! Uppgifterna har gått bra eftersom man kan sitta och klura lite på dem. Men provet bestod av frågor med 3 eller 4 svarsalternativ där bara 1 är rätt. Tror det gick ganska bra men man kan ju inte låta bli att bli nervös när det känns så osäkert… Jag missar lätt småsaker… och där hörde jag åskan… Måste stänga ner och dra ut överallt. Ska luncha med min goda vän A om en stund men jag uppdaterar om resultatet. Min lärare har varit väldigt snabb med att ge feedback så det dröjer nog inte så länge… Jag satsar på ett VG. Minst.

Nu har jag bara ett prov kvar och det gör jag mellan tis och tors nästa vecka. Det är i organisation och ledarskap.

Edit 19.40: Jag har fortfarande inte fått något svar från min lärare. Typiskt att hon ska ta tid på sig idag när jag är så nervös… 🙂

Det trevliga arrangemanget med Mingla I Mark återkommer i år (ja, ibland skriver jag som att jag är 50 år… har faktiskt inte fyllt 30 – än!). Det är kanonbra! Vi åkte ju alltid till Varberg förr i tiden och det funkar också men detta blir mycket säkrare och mer ”folkligt”. Jag gillar folkligt och var där för några år sedan, följde med mamma för att titta på ”Snygg-Erik”. Oisín var sådär imponerad och Irmelin sov – vill jag minnas. Jag är inte heller något stort fan men att traska omkring bland folk – det gillar jag (om de inte är ihopknökade inne på typ GeKås – då är det bara jobbigt). Jag gillar när det händer lite saker…

I år har de ordnat en riktigt stor artist! Salem Al Fakir kommer och underhåller. Jag hoppas vi kan gå. Han är en  fantastiskt duktig musiker. Charmig på scen på ett otvunget sätt. Han var min självklara favorit i melodifestivalen och skulle verkligen ha vunnit! Barnen gillar honom också och Oisín går ju faktiskt ut 1:an… 🙂 Klart han förtjänar lite mingel i Mark! Klart hans mamma förtjänar lite mingel i mark – jag har ju faktiskt satt mig i skolbänken efter 13 års uppehåll!

Så fredagen den 11 juni åker vi till Kinna och minglar lite. Visste ni förresten att Salems mellannamn är ”Lars”? Rätt otippat, tycker jag. Artikel i BT finns HÄR. Nu ska vi gå och luncha med svägerskan. MMmmm!

PS. Snälla söta skolungdomar… nu när det kommit fram att ni faktiskt har lite musiksmak – kan ni inte bjuda in Lars Winnerbäck nästa år…? Please? 🙂

Måste skryta lite, blev så jätteglad!! Jag lämnade in min sista uppgift i Organisation och ledarskap igår. Så här skriver min lärare:

”Matilda, du har gjort en intressant och mycket läsvärd inlämningsuppgift och när du dessutom hela tiden har hållit en väldigt hög klass och nivå på dina samtliga inlämningsuppgifter ja då är det alltid extra roligt att vara lärare, så utmärkt jobbat!”

Lite ironiskt är det att det är i just det ämnet. Men kan jag bara använda i praktiken vad jag lärt mig så kanske det blir folk av mig med i slutändan… 🙂 Bara för att det inte kommer naturligt för mig att organisera och leda så betyder inte det att jag inte kan lära mig det i praktiken iaf…

Än så länge har jag fått VN (väl i nivå, N betyder i nivå och är som ett ”G” ungefär, som jag förstått det) på alla uppgifter i alla tre ämnen. Nu har jag bara två prov kvar innan jag är färdig för den här terminen. Lämnade in de två sista uppgifterna i söndags och i går. Sedan ska jag jobba några dagar innan jag har SOMMARLOV!

I lördags köpte vi nya skor till Oisín. Fast med snörning… Oisín kan ju inte knyta rosett – än. Jag hade tänkt knyta dem så kan han bara trä i foten men ändå få stabilitet och stadga ioma det finns ett kardborr-band längst upp. Den evige optimisten…

Fröknarna har naturligtvis fått knyta skorna hela dagen och de gillar nog inte mig så mycket idag. Särskilt efter att Oisín fick ta med gymnastik-kläderna i en plastpåse eftersom jag glömt tvätta hans gymnastik-påse… Så när han kom hem satte vi oss att lära honom.

Han är ju duktig både grov- och finmotoriskt enligt sjukgymnasten, det enda som saknas är ju styrkan. Men så mycket styrka krävs väl inte för att knyta skor…? Så efter mycket gråt och tandagnisslan (t.o.m. Oisín saknar tålamod ibland…) lyckades han faktiskt knyta skorna! Nu slipper vi köpa nya skor och Oisín har lärt sig något nytt. Hurra!

Två nätter i rad har jag nu drömt mardrömmar om Oisín. Riktigt otäcka – jag som aldrig drömmer mardrömmar!

Natten till igår drömde jag att vi (Peter och jag) var på Östra i Gbg och inne i det lilla undersökningsrummet utan luft som vi träffade neurologen i förra gången. Det var samma neurolog som innan och han tittade oss i ögonnen tog ett djupt andetag och harklade sig. Sedan sa han långsamt att vår son hade 5 år kvar i livet. Jag minns att jag fick svårt att andas, ville skrika men inget kom. Så gjorde han en gest mot Oisín och när jag vände mig dit var han jätteliten! 1 år kanske och kröp omkring. Jag blev helt ställd… Sedan kommer jag inte ihåg mer. Tror vi sprang runt i sjukhuset men efter det kändes det inte verkligt längre. Jag visste ju att han är mycket äldre… Jag vaknade inte i panik men med det otäcka minnet av känslan när han gav oss beskedet.

Natten till idag drömde jag att jag åkte mot Kinna, precis när jag kör förbi Kasthall ser jag ett stort flygplan (utformad som en insekt men det kändes helt normalt i min dröm – de är nog vanliga där) landa på 41:an vänd mot Borås. Lite vingligt och hoppigt men det går preciiis! Samtidigt vet jag att Oisín flyger den dagen – ska till biopappan – men borde inte vara här… Eller? Jag hoppar ur bilen och folk väller ur planet, de är glada och high-fivear varann. Mitt bland det här kommer Oisín springande och det är här det blir så otäckt. Jag inser hur nära det var och blir så FRUKTANSVÄRT rädd. Men det får jag ju inte visa… Oisín springer (och som han springer! Lätt och ledigt som vilket barn som helst, detta tänker jag inte i drömmen – där är det normalt – men nu när jag tänker tillbaka blir jag nästan lite tårögd. Han har t.o.m. en väska på hjul som bara åker med i farten…) och kramar mig och babblar på om hur spännande det var och vill leta upp ett nytt flygplan för att fortsätta sin resa. Jag vill bara gråta och är helt kall i magen, som ett stort hål. Svårt att förklara men det var så hemskt!!

Såhär i efterhand låter det inte så hemskt men det var de där känslorna som bara förlamade mig… Känns bättre nu, faktiskt. Inte alls lika otäckt när jag skrivit ner drömmarna. Nu kan jag plugga igen! 🙂

Vi var och tittade på huset i torsdags, hade dragit med far min som gillar att renovera hus. Han blev glatt överraskad; huset var mycket större än han trott! Vi visste redan att det var i väldigt gott skick efter att ha läst besiktningsprotokollet. Huset hade alltså allt och besked skulle lämnas på fredagen. Så varför var det då så svårt?? Klart man bara skulle lagt ett bud och hoppats på det bästa!

MEN det gjorde vi inte. Efter att ha grubblat fram och tillbaka, dragit fram alla fördelar med huset (och de är många. Mycket många!) så bestämde vi oss för att vi inte är intresserade. Varför? Jo av den enkla anledningen att det inte känns rätt. Tror huset känns lite instängt. Det första man ser när man kommer in är en ganska bred hall men inga fönster. Det finns bara dörrar överallt och så vill vi nog inte ha det.

Känns lite dumt nu när vi varit och tittat en extra gång och vi har faktiskt diskuterat fram och tillbaka även efter vi lämnat besked till mäklaren. Nej… Vi väntar och ser. Vårt hus finns därute nånstans!! Det är ljust och säkert i trä. Det är antagligen lite att göra med det och vi kommer säkert slå ut en och annan vägg. Men väntar vi lite så blir ett sånt hus till salu!

Bilden lånad här.

Kör bara lite snabbt eftersom jag inte hunnit blogga om det förrän nu.

Först är det den mystiska musikalen där låten ”Tea for two” ingick. Inte ens svägerskan som brukar hålla koll på musikaler visste. Som tur var fick vi ju hjälp senare så vi vet att musikalen heter något med NO L3 NO V15. Efter att googlat lite hittade jag ”No No Nanette”. Herregud! Krångligare synopsis får man leta efter… Rörigt så jag blev yr i huvudet!

Nu går vi tillbaka lite i tiden till sången med något ur djurriket där vi försökte få in ”skatorna” och ”svalorna” och allt möjligt. Sist kom pappan på att det nog var ”SISKORNA V8 i björken”. Kan avnjutas här!

Det sista jag letat fram är ”AJ L14 aj aj vilken liten röd ros”. Här med BAO och Helen Sjöholm. Denna satte myror i skallen på oss alla men pappa sa sedan att ”aj” kändes mest rätt. Han hade rätt som vanligt.

Så! nu har jag annat för mig. Nu får vi vänta tills lördag innan vi får höra Anders Eldemans ljuva stämma igen. Då i Lund.

Det är helt sjukt vad man kan använda för reklam-bild i en morgontidning. Det får mig att må riktigt illa! Vårt samhälle är ibland så sjukt snedvridet och att ingen reagerar gör mig SÅ förbannad! Borås tidning borde skämmas! Eller reklamavdelningen iaf. Eller nej, Mattssons herrekipering i Borås borde skämmas. Vad är det för kvinnosyn de förmedlar med denna bild (klicka för större bild):

Så vad ser vi?! Mannen är välklädd och professionell med armarna i kors. Kvinnan däremot har läpparna lätt isär och lutar sig lite framåt med halvslutna ögon. Jag tror det enklast beskrivande ordet är ”kåt”. Hon ser stenkåt ut. Skjortan ser man knappt eftersom bilden är i profil. Så mycket för att visa upp damskjortorna – jag har förresten aldrig sett någon ”dam” som står på det viset. Hon är i mitt tycke inte särskilt professionell. Om hon inte råkar vara prostituerad – vill säga, men Mattssons kanske inte tycker kvinnor duger till något annat??

Så vad förmedlar denna bild till samhället och framför allt till våra barn??! Att kvinnor inte kan vara professionella kontorsarbetande kvinnor – eller de kan, men de borde inte vara det. De ska vara slampor som särar på benen när chefen vill? Den här bilden retar mig till vansinne. Jag är något onyanserad i detta inlägget men det är skönt att bli arg ibland – så får man hellre ta brorsans ironiska kommentarer senare… 🙂

Ni som känner mig vet att jag inte är någon rabiat feminist. Jag är lika mycket feminist som de flesta (vettiga) människor och det ska ganska mycket till för att jag ska reagera. Men här har det gått för långt! Vart kan man anmäla??

Denna bild hittade jag förresten i Borås tidnings extratidning 7HA ”Sjuhärads affärer”. Längst bak. Skäms!!

Edit 9.30: Nu har jag faktiskt anmält till Reklamombudsmannen! Känns mycket bättre. Hoppas de åker dit och får betala MASSOR av skadestånd så folk förstår att man inte kan porträttera kvinnor hursomhelst för att sälja! Jag har även mailat BT. So there!

Jag (och svägerskan) bojkottar härmed och för alltid Mattssons herrekipering i Borås. Må de halka på sina sidenskjortor och få änkestötar på/i båda armbågarna – på samma gång!

Den 4 juni öppnar Leos lekland i Borås! Yey! Deras hemsida hittar ni här: Leos lekland. Där finns bilder så det rycker i benen!

Jag ser fram emot detta så mycket så ni anar inte…! Vi ses i juni!! 🙂