Ibland säger man ”ja” och ”ok” fast man borde veta bättre. Det gjorde jag ikväll. Jag vet att jag inte borde och jag vet att jag kommer att ångra mig som FAAN sedan, men ändå har jag inte självkännedom nog att säga: ”Näe älskling… jag tror inte det är någon bra idé. Inte idag och inte någonsin.”

Lik förbannat sitter jag där med filten framför ögonen och försöker tänka bort min rädsla så gott det går. Det går… inte alls. Skräckfilmen rullar på, Peter kramar mig och får berätta vad som händer när jag inte vågar titta (vilket är ganska ofta) men det hjälper inte.
Han måste ändå hålla mig i handen när jag går och kissar efteråt, samt följa med mig överallt dit jag går. Tvätten får hänga i tvättstugan över natten – jag går INTE ner i mörka läskiga källaren, inte ens i sällskap med Peter. Rysningarna måste få lägga sig lite först… Jag kommer inte lägga mig ensam ikväll och vaknar barnen… ja, då går jag inte in dit ensam!! Huuu!

Filmen heter Paranormal activity och trailer finns här:

Hade jag varit du hade jag inte tittat ensam…

Annars har jag bokat barnens Irlandsresa till jul idag. Suck… inte roligt men måste göras. Eftersom biopappan tagit så lång tid på sig med att bestämma datum så hade jag nästan (men bara nästan) börjat hoppas på att han skulle skippa det i år och låta dem stanna… men såklart inte! Det vet jag förstås men ibland kan man bara inte låta bli att hoppas… 🙂

Imorgon ska vi göra ett försök att lämna blod. Peter och jag har ätit blodpudding idag och druckit juice till för att försöka höja järnvärdet. Förra året gick ju inte så bra för mig: LÄNK. Lite lågt HB vill jag minnas. Imorgon tar vi Peters blodlämnar-oskuld. Spännande! Wish us luck!

Peter har för övrigt gjort en lampa till, hoppas den här varken läcker eller spricker… 🙂 Snart måste jag tvinga Peter i säng, jag börjar bli lite trött…