… bedövar fingertopparna rätt bra!
Igår spelade jag och unge Robin medan F-2 sjöng Lucia-sånger för full hals. Ljuvligt! Det var INTE ljuvligt med kylan… Fy för att spela gitarr i sådan kyla! Det hjälper lite med torgvantarna men fingertopparna var helt stumma efter 2:a låten. Bara att kämpa på. Ackorden blev väl lite slarvigt tagna och det klingade ganska falskt men barnen sjöng på så det stod härliga till!

Mitt i luciatåget kommer Oisín fram. Mitt i en låt! Jag försöker hålla kontakten med barnen (jag leder ju sången) så gott jag kan och han bara står där… Mellan nästa två låtar tittar jag på Oisín medan föräldrarna applåderar. Han säger något om stjärna och jag svarar lite stressat: ”Ja, vad bra! Gå tillbaka och ställ dig nu.”
Efteråt visar det sig att faktiskt såg en fallande stjärna, precis som svägerskan med barnen gjorde på vägen hem! Vackert! Klart att han ville berätta det…

Innan sista sången tackade fröknarna oss för vår medverkan och vi fick julklapp (Aladdin eller Paradis? Vad tror ni?)! Klart man blir glad (vilken kass webcam jag har!):

Förövrigt fick jag ett telefonsamtal med fantastiskt glada nyheter igår! Log runt hela Borås när vi shoppade till Irlandsfamiljen (tack Lagerhaus) och kikade runt lite allmänt.
Peter vill inte titta på Midsummer murders med mig för han bygger nåt igen… Söt! 🙂