Idag skulle vi till habiliteringen i Borås med Oisín för att träffa neurologen och dietisten. Igår ringde de och sa att neurologen var sjuk så det blev bara dietistbesök. Vad ska jag skriva om det…

Inte så mycket, både Peter och jag tyckte den här dietisten var mer lättillgänglig än den i Göteborg. Vi ska försöka få i Oisín lite mer mat. På nåt sätt. Vi ska prova lättmjölk hemma och lite annat pålägg i skolan så han hellre äter det mjuka brödet. Kanske lite olja på salladen i skolan om det går att ordna…
Vi (Oisín, förstås) ska få prova lite olika näringsprodukter som levereras någon gång i nästa vecka. Vänder det inte så han börjar gå upp till hösten (mer än ett par hg) så får vi vidta åtgärder – vad det nu innebär… Vågade inte fråga.

På sådana här besök är det SÅ bra när man är två. Man kan komplettera varandras information och mycket lite glöms bort. Känns det som iaf.

Nästa besök är till öron-näsa-hals den 18 april, då med Peter.

Det är inte bara sötmosters födelsedag utan även dagen när vi börjar DEN STORA FLYTTEN! Antagligen tjuvstartar vi redan på fredag eftermiddag.
Systeryster har redan anmält intresse av att hjälpa till med flyttandet och vi tar all hjälp vi kan få… Elorgel och löjligt stora soffor… Suck…

Naturligtvis kommer det bjudas på flyttöl (-saft) och någon form av mat. Så nu frågar jag i all ödmjukhet: Nån annan som också känner för att hjälpa till?

Nu ska jag packa lite…. Yey! 😀

Var och kollade hjärtat på Oisín idag hos den mycket sympatiska läkaren A. Han är supertrevlig och pedagogisk och det är coolt att se Oisíns hjärta arbeta. Klaffarna som öppnas rytmiskt och blodet som flödar genom hans fina hjärta. Oisín själv var helt lugn och låg still medan A kladdade med gel över halva bröstet för kontaktytan till ultraljudet. 🙂

Det tog tid men till slut berättade A att Oisíns vänstra kammare fortfarande är något förstorad. Inom det normala – men i överkant. Faktiskt kan det vara så att kammaren förminskats en aning sedan förra året – med 1 mm. Det kan bero på sättet han mätte också – eftersom skillnaden är så liten.

Han sa att vi ska kolla Oisín så han inte visar tecken på försvagat hjärta. Exempelvis om han blir andfådd lätt eller inte orkar lika mycket som vanligt – vilket inte är lätt; vad är muskelsjukdom och vad är hjärtat?? Men vi får väl göra vårt bästa.
Inga åtgärder planeras nu utan han ska tillbaka in och kollas igen om ett år – om vi inte märker några ovanstående tecken.
Kan även meddela att han är 1,33 m lång och väger stabila (nåja) 22 kg.

Efter detta åt han glass. Hallonsorbet och choklad, ni ser ju hur fokuserad han var 😀 :

På första bilden håller han även upp ett ”moln”. Det var kontaktgrejerna till EKG’n som vi gjorde innan ultraljudsundersökningen där vi även träffade JÄTTEtrevlig barnmorska. Om ni tycker bilderna är små så kan ni klicka på dem för en större bild av de vackra bruna ögonen… 🙂

Idag har jag även sett årets första fjäril! En Nässelfjäril. Ljuvliga vår! Om du visste hur välkommen du är…. Men telefonen låg hemma.

Min kära moster sms:ade mig idag och frågade om jag var sugen på att sjunga Förklädd gud med henne… Do I EVER??? Jobbar två av fyra övningar men ska ringa han som håller i’et. Om jag kan få noter så kan jag plugga dem hemma. Åh, det vore så KUL!

What else? Jo! Vår rosmarin börjar komma och jag har idag införskaffat carambole. Två hela kärnor lyckades jag få ut så de ska ner i jorden imorgon. Hoppas jag hittar någon till!

Näpp, sängen kallar!

Hittade den här skylten utanför mitt hus idag:

Whaaat? Vart ska vi närtrafikeras till? Jag klagar inte men är lite förvånad… Fritsla är väl inte så värst stort?

I söndags laddade Peter hem ett program där man kan spela in musik. Jag hade tänkt  sätta igång måndagskvällen men kunde faktiskt inte hålla mig och spelade in ett enkelt gitarrkomp redan på söndagskvällen. ”Nu grönskar det”. Vårigt och fint!
Fast jag kunde inte hålla mig och sjöng också (i ett annat rum). Kunde inte hålla mig igen och sjöng alt-stämman till. 🙂

Det blev inte helt rent men vissa delar riktigt fina – tyckte jag själv. Så fina att jag SPELADE UPP för Peter! Dagen efter för systern (över telefonen) och på kvällen igår hade jag lyckats exportera den till MP3 så jag kunde skicka den via mail! Så det gjorde jag; både till mamman och svägerskan. Det ni!

Nu längtar jag SÅ efter att börja med mina egna låtar och klurar lite på stämmor och gitarrkomp. Funderar lite på baktakt på en låt och sådär. Jäkligt inspirerande!

Nu väntar jag på ”domen” från svägerskan och mamman men kan nog inte hålla mig, måste spela lite!

I onsdags planterade Irmelin och jag lite (man kan också klicka på ”växter” i molnet till vänster) och i helgen började det redan komma upp! Melonen går alltid snabbt förstås men även annat har tittat upp.

Jag har dagen till ära faktiskt tagit fram en riktig kamera (ist för kassa mobilkameran)! Nu ska ni få se (använder album för första gången):

Jag har inte riktigt lyckats fokusera rätt (kollade inte så nog innan) torka tårarna ni fotoexperter och klicka INTE på största förstoringen.

För att se bilderna lite större kan ni klicka på dem och om ni vill så kan ni klicka igen och se när jag lyckats fokusera kameran på… jord (svär lite smått). Vill ni bara titta på dem där de är så kan ni hålla musen stilla över bilden för att se vad det är för liten planta ni ser. 🙂

Förövrigt är paprikan på väg upp också och jag planterade Blodgrape i förrgår. Väntar Carambole (Stjärnfrukt) från affären idag. 😀

Kan tipsa er om den ABSOLUT sötaste bloggen i byn, ni andra får ursäkta men den här är alldeles ljuvlig…

Vår finaste Oisín har frågat efter en egen blogg under en längre tid och vi har skjutit på det eftersom han faktiskt bara är 8 och säkert tröttnar snart. Men förra veckan föll vi till föga och Peter snickrade ihop en finfin blogg.
Nyttigt för honom att öva sig att skriva på tangentbord ioma han snart kommer att använda dator mycket i skolan  pga hans muskler.
Oisín invigde den i veckan med ett premiärinlägg med den underbara stavning och charm som man kan förvänta sig. Korten har han tagit själv men vi hjälpte honom att lägga in dem.

I give you:

OISÍN BLOG!

Kika in och skriv en liten kommentar så blir han SÅ glad!

Har jobbat kväll och fixat det rätt bra om jag får säga det själv… Peter har varit hemma med barnen och klarat det strålande om jag får säga det själv – också… 🙂 Men jag tror han håller med mig, och barnen också.

På mitt jobb finns en väldigt fin SSK som är duktig, empatisk och en dröm att jobba med. Hjälper och förklarar olika sjukdomar och liknande som finns bland vårdtagare. Lyssnar på vårdtagare och personal. Ger en sprutor när man egentligen inte vågar… Idag gav hon mig den finaste komplimangen:

”Vad fin du är i håret idag. Man blir alldeles glad av att se dig!”

Jag trodde först hon sa det för att jag hade med mig våfflor som Peter bakat (duktiga, finaste, finaste Peter) men det förnekade hon bestämt. Så det måste helt enkelt varit så att jag var ovanligt fin i håret idag!

Frisyren? Två bollar precis ovanför öronen, gör mig glad med. 😀

Jag spricker! Vet ni det: SPRICKER!!! av stolthet!

När jag loggade in på mitt konto på skolan så hade jag fått betyg i Företagsekonomi A. Fast han skrev inte vad jag fått utan jag var tvungen att klicka mig in på ”Resultat” med bultande hjärta och darrande händer (de har inte hunnit sluta darra än…) och vad får jag se?

TRE stora vackra bokstäver som ett bevis på att jag helt greppade det svåra jäkla ämnet i slutändan. Med bravur dessutom (måste ha skrivit ett sjuhelsikes prov! Visst kändes det bra – fast det vågar man inte säga högt…)!
MVG till miiiig!

Jag tjöt rätt ut (faktiskt) och jag tror att jag kan ha skrämt bort en och annan kund för PeBe’s här nere…. Skulle så vara fallet ber jag ödmjukt om ursäkt men sån här lycka kan man inte dämpa.
Nu ska jag försöka att inte sms:a varje kotte i min telefon… Sedan ska jag SPELA! Det har jag förtjänat.

Glada, våriga och euforiska hälsningar sänder jag er alla! Tjoflöjt!

Nja, det är inte illamåendet – just nu. Det brukar komma några gånger om dagen men brukar inte hålla i sig mer än några minuter (ta i TRÄ!) så jag klagar inte. Nej det är min mentala hälsa jag funderar över…

Jag har ju skrivit om den här scenskräcken förut. Det är fånigt – men  nu har jag tagit det till en ny level, känner jag. När Peter kom hem igår satt jag och pysslade med en låt. Fast jag vågade inte sjunga ut eftersom han skulle komma hem närsomhelst så jag nynnade till gitarrspelandet. Då ”smyger” han in (jag var lite upptagen och hörde inte när han stängde dörren) och jag hör barnen ropa ”HEJ PETER!!” (de gillar honom – mycket. Nästan lika mycket som jag). Naturligtvis slutar jag och Peter kommer in och kramar på mig:

”Vad fint du spelar!” säger han och fortsätter: ”Och du sjunger jättefint också!” Jag blev helt stirrig och frågade om han VERKLIGEN hörde vad jag sjöng (det är texten som känns mest pinsam och privat och… jobbig) när han insisterar blir jag alldeles ifrån mig och GRÅTER lite.

Hmm… Normalt??? Me thinks: NOOOO!

Stackars Peter erkände att han inget hört och jag kunde lugna ner mig igen (typ sluta hyperventilera och torka tårarna)… Allvarligt talat så undrar jag om jag ska anlita någon sorts hjälp? Valium, någon?

Idag har Irmelin och jag planterat lite. Jag har inte tagit kort eftersom det faktiskt inte är så mycket att se… Jord i plastkrukor är sådär lagom spexigt.
Tänkte iaf berätta vad vi planterat, Irmelinisen och jag:

– Basilika
– Rosmarin
– Persilja
– Petunia
– Luktärt (blötlagd och torr)
– Slingerkrasse
– Physalis
– Cantaloupe-melon
– Paprika
– Plommon
– Sharonfrukt (vild chansning, tryckte bara ner det som ”känns” som kärnor)

Vi får se… Spännande! Ska försöka uppdatera bättre i år än förra året… Det slog mig att jag funderat länge och väl över en frukt som jag satte förra och förförra året som är så otroligt söt (utseendemässigt alltså), kan ju bara kolla vilken det var, tänkte ändå länka…

Ja! Carambole var det! Den tar lång tid på sig att komma igång, växer långsamt men är så otroligt söt och vän + att den dör på höstkanten (vissa är inte så bra på att vattna som man kunde önska)… Gör ett nytt försök i år!
Jag har ett par plastkrukor som fortfarande står tomma.