Japp jag varvar saker med papper. Packar för brinnande livet men tog liten, liten paus för att öva på ”Förklädd gud” i Kinna. Jag blev sopran (hoppla hoppla) men bad om att få sjunga 2:a sopran. Då får man både lyxen att ta i utan att behöva koncentrera sig så värst men även lite utmaning emellan varven… det kommer bli SÅ maffigt! Tack körmoster!

Annars tar packningen upp all ledig tid. Jag har låtar och stämmor i huvudet men jag satsar på att de stannar så jag kan spela in dem när vi fått ordning…

Hoppas inte på något vidare bloggande inom de närmsta dagarna – jag kommer ha fullt upp med att släpa kartonger, soffor, soppåsar, elorgel och annat smått och gott…

Nu vill jag sova!!
Nästa gång jag bloggar gör jag det i ”nya” huset! 😀

Jag orkar inte skriva om den enorma bedrövelse seriepremiären innebar… Så jag skriver om något som är nästan lika deprimerande: Det uteblivna Vaborgmässoafton-firandet i Fritsla. 🙁

Jag har hört mig för och det är inget arrangerat, tyvärr. Jag hade gärna tagit tag i det men det har varit så mycket annat och jag har väl väntat på att någon annan ska göra det – som alla andra.

Min första reaktion var att fundera på vem jag kan dra in i ett eventuellt firande… innan jag insåg att jag har fullt upp med att flytta de närmaste veckorna.
Jag kommer verkligen sakna att stå på Bjälbos gård och sjunga av hjärtats lust – det gör mig SÅ lycklig. Men inte i år.
Hade någon annan tagit tag i det hade jag gladeligen sjungit – men vem har tid?? Och möjlighet?

Jag funderar på eget firande… Vi träffas hemma hos oss och sjunger ett rungande ”Sköna maj”! Vad sägs? 😀

Härom natten drömde jag en mycket verklig dröm. Jag var med barn, nånstans i mitten av graviditeten – och jag var JÄTTEtjock. Speciellt kommer jag ihåg att benen och framför allt vaderna som var som tunnor! En halvmeter i diameter, typ. Magen var också SJUKT stor och jag tyckte det var konstigt.
Peter var hur lugn som helst. Bara lycklig och klappade mig på magen hela tiden… 😀 Söt!

I drömmen gick jag till en barnmorska som klämde på mina gigantiska vader, tittade överseende på mig och sa:
”Så här ÄR det att vara med barn, förstår du.”
”Neej!” svarade jag bestämt, ”jag har varit med barn förr. TVÅ gånger – och så här brukar det inte vara!”
Då ler barnmorskan nedlåtande:
”Men lilla gumman… Du är i Sverige nu!”

Vad tror ni mitt undermedvetna försöker säga mig…?

Vet ni förresten att det är PREMIÄR på måndag? Min bror har bara sagt det 15 gånger – idag. Så jag har rätt bra koll… Genrepet i onsdags gick ju sådär… Svenska cupen är fånig i år, tycker jag. Tacka vet jag -10’s årgång, det var grejer det. Utom finalen – men den har vi glömt.

Jag har ju utlovat bebisfoton och jag står vid mitt ord… Här är alldeles nyfödda Irmelin…
Hon var söt – på sätt och vis. 😉

Det är inte kortet, hon såg verkligen ut sådan – här kommer nästa foto:

Ganska stor – 4520 g kom hon ut för 6 år (och 1 dag) sedan. Vill minnas att hon var 51 cm lång. Ögonen… fanns där inne nånstans. 😉
Goda vännen K kom och hälsade på på BB och sade att Irmelin var lik mig. Jag tog INTE det som en komplimang. Men det var väl sant – märks nu om inte annat…

När vi kom hem dagen efter var Oisín en mycket involverad storebror (han var 2,5 år) och var med överallt. Sötaste Oisín!

Sex år senare är de fortfarande tighta – men lite större. 🙂

Sist men inte minst kommer här en bild på 6-åringen med en framtand mindre…

Det är lite läskigt att tänka på hur det kommer att se ut om ytterligare 6 år…

Jag frågade om hon var en ”stor tjej” på födelsedagsmorgonen men hon hävdade att hon inte är stor förrän hon fått en lillasyster eller lillebror… hmmm då får vi vänta ett tag.

Nu ska jag kramas med Peter!

Oisín går på Korsdraget som är kyrkans aktivitet för barn som går i årskurs 1-3. När han kom hem därifrån med kusin E så hade de haft en ny ”fröken”, som Oisín sa. Det visade sig att det var prästen (hihi) som heter Lars-Olle, förklarade kusin E varpå Oisín utbrast:
”HETER han verkligen LAT-Olle???”   Hahaha!
Nejnej, förklarade jag och E…. Som präst är man knappast lat – tänk att ha ”evig jour”…

Men det tog inte slut där. När Oisín kom hem utspelade sig följande konversation här hemma:
Oisín: ”Får jag ha på mig mitt halsband till skolan imorgon?” (De gjorde halsband på Korsdraget idag)
Jag: ”Jaa…”
Oisín (efter en liten stund): ”Vet du vad ett kors betyder?” (Symbolen på Oisíns halsband)
Jag: ”Tja, att man är kristen?”
Oisín: ”Ja.” Paus. ”Äsch! Jag skulle ha gjort ett peace-märke istället…!”

Hmmm… Märks det att han är min son…? 😀

PS. Irmelin-inlägget kommer senare – eller imorgon. Tyckte detta var så roligt att det fick komma före…

Idag fyllde så Irmelinisen 6 år! Vi har öppnat paket och filosoferat över att det nu behövs TVÅ händer för att vissa hur gammal hon är – det räcker inte med en längre.

För er som funderar över födelsedagskalas för lill-flisan så kan jag meddela att det blir i det nya huset när vi kommit lite i ordning. Det är liksom inte läge att ha kalas i lägenheten just nu eftersom vi (redan) börjat packa. Mor och far skrev på och fick sina nycklar igår så nu är det bara att köra på! Wiiiii…!

Vi skissar redan på inflyttningsfest… Det kommer bli rejält! Men jag återkommer…

Vet ni vad jag har svårt för? Unga personer som kallar sina sambor/pojkvänner/äkta män för ”gubbe” (såvida mannen i fråga inte är typ 80. Då är det a-ok!). Det stör mig något hemskt och jag skulle aldrig i livet kalla min hot piece of ass till pojkvän för ”gubbe”. Han är 26 år gammal (ung?) för tusan!

Kallar någon mig för ”gumma” åker h*n på en propp (såvida det inte är ett tröstande ”lilla gumman” när jag mensgråter…)! So there.

Nu tittar vi på 2012 och jag kommer säkert ha ett långt existentiellt inlägg på bloggen imorgon.  Om jag kan hålla mig vaken filmen igenom – DAMN vilken lång film!