Härom natten drömde jag en mycket verklig dröm. Jag var med barn, nånstans i mitten av graviditeten – och jag var JÄTTEtjock. Speciellt kommer jag ihåg att benen och framför allt vaderna som var som tunnor! En halvmeter i diameter, typ. Magen var också SJUKT stor och jag tyckte det var konstigt.
Peter var hur lugn som helst. Bara lycklig och klappade mig på magen hela tiden… 😀 Söt!

I drömmen gick jag till en barnmorska som klämde på mina gigantiska vader, tittade överseende på mig och sa:
”Så här ÄR det att vara med barn, förstår du.”
”Neej!” svarade jag bestämt, ”jag har varit med barn förr. TVÅ gånger – och så här brukar det inte vara!”
Då ler barnmorskan nedlåtande:
”Men lilla gumman… Du är i Sverige nu!”

Vad tror ni mitt undermedvetna försöker säga mig…?

Vet ni förresten att det är PREMIÄR på måndag? Min bror har bara sagt det 15 gånger – idag. Så jag har rätt bra koll… Genrepet i onsdags gick ju sådär… Svenska cupen är fånig i år, tycker jag. Tacka vet jag -10’s årgång, det var grejer det. Utom finalen – men den har vi glömt.